Det är juni. Första sommarmånaden. Nu ska väl vädret hålla i sig och inte spöka som det har gjort under våren. Juni är också månaden som många skolbarn och studenter längtat efter länge, stackare. Nu vankas det sommarlov! Och visst förtjänar våra fina och duktiga skolbarn och -ungdomar ledighet med långa lata dagar, det gör de – eller?
Helt klart är att vi alla behöver semester efter hårt slit. Tänk bara på hur mycket alla studenter i avgångsklasserna (nu filosoferar jag kring den svenska skolan i allmänhet) har kämpat under gymnasieåren för att nu äntligen få sin vita mössa. Och visst är de fina i sina vita klänningar, somriga kostymer med avgångsbetygen i hand. Deras student firas av både familj och vänner.
Men hallå. Vad finns det egentligen att fira? Att de fått en mössa? För vi kan ju inte kalla det för att de tagit examen, för svenska skolan har ju ingen examen, eleverna kliver bara av skoltåget, ingenting mer, många av dem har inte ens slutbetyg när de slänger mössan i skyn. Och det är väl en bra liknelse av den svenska skolan – ett tåg som eleverna hoppar på i sjuårsåldern för att sedan bli avsläppta efter att ha lotsats igenom tolv år.
Tänk på det. Hur ser den svenska skolan ut idag? När jag själv arbetade som lärare en gång i tiden hängde det två bilder på väggen i lärarrummet med en rubrik i stil med ”Skolan förr och nu”. Första bilden visade föräldrar och en lärare med ett prov i handen samt en elev och det framgick att eleven fick stå till svars för varför denne inte klarat ett prov – skolresultaten var elevens ansvar. Den andra bilden visade föräldrarna och eleven med ett prov i handen samt en hukande lärare och det framgick att läraren nu fick stå till svars för att eleven inte klarat provet. Föreställ er bilderna och fundera på budskapet ett tag.
Tyvärr är det så det ser ut idag. Lärarna är ansvariga över elevernas resultat och de får skulden om önskat betyg inte nås. En av mina närmare vänner är lärare och fick nyligen veta att denne inte är välkommen tillbaka efter sommaren då en del elever varit missnöjda med hög arbetsbörda (dvs. krav på förberedelse inför lektioner i form av att läsa något enstaka kapitel för att kunna diskutera problemställningar, ha workshops m.m. på lektionstid). Och lyssna nu, det har inte gjorts någon utredning, rektorn har inte ens varit med på en enda lektion!
När ska vi svenskar lära oss, våra barn samt ungdomar att själva ta ansvar? En lärares uppgift är att leda eleverna genom skolämnena, hjälpa dem förstå, svara vid frågor och lotsa tillbaka till rätt väg om förvirring uppstår. Men det är upp till eleverna att lära sig, det kan ingen göra åt dem. Tillslut belönas de med betyg som bevis på uppnådda kunskaper efter att de på ett eller annat sätt kunnat bevisa vad de kan. Men alltså inte i det svenska skolsystemet.
Jag fick här om dagen höra om en annan lärare som kallats in till sin chef, rektorn alltså, för att en elev, trots att läraren skänkt denne timtals av tid på raster, efter skoltid och under lektionstid, inte kommer att uppnå godkänt i sitt slutbetyg. Det tåls att tillägga att eleven inte kommit till hälften av dessa möten. Läraren fick veta att denne ska ha arbetat mer med eleven och vigt eleven ytterligare tid. Min fråga var genast vad som sades när eleven blev inkallad – det har inte skett över huvud taget. Summa summarum; det är inte elevens fel att denne inte uppnått godkänt – det är lärarens skyldighet att eleven når de uppsatta målen, oavsett om eleven närvarar eller ej.
Detta är exempel direkt ur det svenska skolsystemet. Det är ett lallande utan dess like. Eleverna behöver inte gå på lektioner, inte komma till möten för extra undervisning och om de som resultat inte får godkänt behöver de inte heller ta ansvar över det – det är lärarnas fel.
Och så kommer vi tillbaka till studentmössor. Våra svenska elever behöver inte ens skriva en studentexamen, de kan säga att de tagit studenten i alla fall. Våra stackars, svenska studenter har alltså ingenting som direkt kan jämföras med internationella system. Dessutom har elever i svenska skolor rätt att lämna in uppgifter och skriva prov när de vill under året enligt den svenska skollagen.
Jag vill säga stackars lärare. Tänk om alla elever skulle bestämma sig för att skriva alla prov och uppsatser m.m. sista veckan innan betygssättning, tänk er hur det skulle se ut. Den svenska skolan är så stolt över att vara så bra och förbereda våra ungdomar så väl inför livet. Ja visst. Strunta i datum för prov – du kan göra det när du vill, bry dig inte om att lämna in läxor och uppsatser utefter de deadlines som läraren sätter – du kan lämna in dem när du vill, tänk överhuvudtaget inte över examen – du får studenten i alla fall.
Spanien måtte vara i ekonomisk kris och uppmanas se på Sverige som exempel på ett väl fungerande land, hoppas bara inte att de tar efter skolsystemet.
Centro Idea
Ctra. de Mijas km. 3.6
29650 Mijas-Málaga
Tlf.: 95 258 15 53
norrbom@norrbom.com
PUBLICERAD AV:
D.L. MA-126-2001