Susana Díaz erövrar Juntan – igen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
susana-diaz
Efter tolv veckor lyckades äntligen Susana Díaz skapa en regering i Junta de Andalucía. Det kunde ske efter att partiet Ciudadanos under den fjärde omröstningsomgången den 11 juni valde att ge sitt stöd till Díaz parti, PSOE. En Sueco var på plats under pressmötet i Juntan i Sevilla för att få veta varför det tog så lång tid samt varför Ciudadanos plötsligt har valt att ge Díaz sin röst.

Susana Díaz låter vant sitt leende fånga varje enskild lins av de 25 gigantiska kamerorna som begeistrat låter blixtrarna smattra. Det är det tredje fototillfället för dagen och det syns att hon är van att posera framför kamerorna. Men just i dag finns det en extra orsak till att le brett. Det är nämligen den första dagen på hennes nya regeringsperiod.

Med intensiv ögonkontakt förklarar Susana Díaz en av sina politiska ambitioner:

”Naturligtvis ska vi förhandla brett och låta alla partier uttrycka sina åsikter. Det är vad vi alltid gör”, säger hon med en bestämd mimik och drar sig därefter tillbaka innanför regeringsbyggnadens murar. Men zoomar man ut i verkligheten är det tydligt att det har varit en hård kamp för Díaz att återvinna makten. En kamp som hon nästan förlorade.

84 dagar och fyra omröstningar

Det tog 84 dagar och fyra omröstningar innan Díaz och PSOE lyckades få den majoritet som de behövde för att återfå den ledande posten i Sevilla. Utmaningen för PSOE var att de inte hade tillräckligt med mandat efter regionvalet den 22 mars i år för att själva kunna bilda regering och därför behövde de röster från antingen Partido Popular, Ciudadanos eller Podemos.

Det blev det nya partiet Ciudadanos som tillslut valde att stötta Díaz, vilket kom som en överraskning för många, speciellt då PSOE:s valprogram inte ändrat ett enda ord sedan den första omröstningen.

”Det mest uppenbara skulle ha varit att Podemos skulle ha stöttat Díaz då deras politiska ambitioner påminner mer om PSOE:s. Det är bara i Andalusien som Podemos inte kommer överens med PSOE. Och det är nog det som vi måste hitta en förklaring på”, säger Isabel Morillo, som är politisk journalist och fast reporter i parlamentet för tidningen El Confidencial.

Om varken Ciudadanos, PP eller Podemos hade valt att ge sitt stöd till Díaz innan den 5 juli skulle det utlysts ett nytt regionval i Andalusien. Regeln är nämligen att det får gå högst två månader från det första valet av president till Juntan tills dess att det utnämnts en president. Den första omröstningen hölls den 5 maj så sista dagen skulle ha varit den 5 juli. Men då det inte får hållas regionval under juli och augusti skulle valet hållits först i september. Vallagen säger ingenting om hur många gånger det får röstas om presidentposten inom loppet av de två månaderna – det kan i princip ske en omröstning varje dag.

De första tre valomgångarna inföll strax efter varandra varefter PSOE höll tre veckors paus innan de utlyste ett nytt val.

”Det var helt medvetet att PSOE höll en kort paus. De väntade nämligen på resultaten från kommunalvalen den 24 maj för att få en föraning om vart den spanska politiken är på väg”, förklarar Isabel Morillo. Annars är normen att regering ska bildas inom två veckor.

Varför tog det så lång tid?

Det finns flera bakomliggande orsaker till att det tog så lång tid för Juntan att konstituera sig. För det första har inte Díaz visar något större intresse till samarbete. Precis innan den första omröstningen sa hon att PSOE inte skulle komma att bilda regering med något av de andra partierna, men i gengäld skulle de entusiastiskt motta de andras stöd. Det kan verka som en mindre klok taktik men enligt Susana Díaz skulle hon behöva bilda regering själv för att kunna leva upp till sitt vallöfte.

”Jag visste att det skulle bli en utmaning att regera själv men det var det som jag lovade väljarna. Att regera själv med stor konsensus”, sa Susana Díaz under pressmötet i Juntan den 15 juni, där hon också presenterade sin egen och sin makes självdeklarationer för 2014, som en symbol för att PSOE vill ha en större transparens för att bekämpa korruption.

Om vallöftet är den enda orsaken bakom att Díaz inte ville bilda regering med några andra partier förblir ovisst men det är ingen hemlighet att det inte ligger i PSOE:s andalusiska natur att dela regeringsmakten. PSOE har nämligen sedan 1978 oavbrutet suttit tungt på den politiska makten i Andalusien, i stort sett utan att samarbeta alls med andra partier. Det var endast vid regionvalet 2012 som PSOE inte lyckade uppnå absolut majoritet i Juntan och därför fick lov att hitta stöd i det starkt vänsterorienterade partiet IU. 2012 fick IU tolv mandat, men vid valet 2015 minskade deras andel till endast fem mandat.

För att uppnå absolut majoritet krävs det att regeringspartiet får minst 55 av de 109 parlamentsmandaten. I år fick PSOE 47 mandat varför de behövde stöd från ett parti som hade minst åtta mandat för att deras spetskandidat, Susana Díaz, skulle kunna bli president i regionen. När PSOE inte fick de nödvändiga mandaten med IU tvingades de till att se sig om efter andra lekkamrater.

Ciudadanos stöttar PSOE

Den nya i klassen blev partiet Ciudadanos som är ett anti-katolsk parti, som politiskt ligger lite till höger om mitten. Ett parti vars huvudfrågor generellt ligger närmare PP:s än PSOE:s. De tre första omröstningarna röstade Ciudadanos ”nej” till att Díaz skulle bli president men nu har de alltså ändrat åsikt.

”Jag tror att Ciudadanos kände att de hade ett ansvar för att regeringspusslet skulle gå ihop. För om det skulle bli nyval i september skulle Andalusien få leva utan regering i nästan sex månader. Det är klart att någonting sådant får konsekvenser för befolkningen”, förklarar Morillo.

Även om Ciudadanos nu har valt att stötta Díaz är det svårt att se vad de får ut av denna pakt. PSOE:s regeringsprogram är nämligen exakt samma i dag som det var vid första valomgången. Isabel Morillo har dock en gissning kring vad Ciudadanos kan ha haft för politiskt inflytande sedan regionvalet den 22 mars: Utredningarna av de två tidigare PSOE-presidenterna i Juntan, Manuel Chaves González och José Antonio Griñan, som båda är inblandade i stora korruptionsskandaler.

”Det råder inga tvivel kring att det har haft betydelse för utredningarna kring Chaves och Griñan att Podemos och Ciudadnos har krävt att de skulle lämna den spanska politiken. Utredningen av deras korruptionsfall är omfattande”, säger Isabel Morillo.

Samtidigt som pressmötet pågår släpps nyheten om att Griñan lämnar sin plats i den spanska Senaten. Susana Díaz kommer kort in på Griñans avsked till den spanska politiken och betonar: ”Det är hans eget beslut”. Det kommer nog inte som en stor överraskning att Griñan drar sig tillbaka, för det nämnde han redan tidigare i år. Chaves, som var president för Junta de Andalucía mellan 1990-2009 informerade i april om att han också lämnar den spanska politiken på grund av pressen från allmänheten. PSOE och Ciudadanos har tidigare ingått en korruptionspakt som Díaz lovade att skriva under så snart hon valdes som president.

Även om efterspelet av regionvalet har varit förvirrande uttrycker Díaz att hon hela tiden har varit ”bekväm” i situationen. Hon hänvisar till att PSOE sedan regionvalet har haft ”stor majoritet” i de andalusiska opinionsundersökningarna. En opinionsundersökning som offentliggjordes i El País den 3 juni i år visade att 26,4 procent av andalusierna föredrar en ren PSOE regering medan 17 procent föredrar en Ciudadanos-stödd PSOE-regering.

Valdrama eller inte, nu har det i alla fall fått en lösning i Sevilla. Och sett i ljuset av både regionvalet i Andalusien och kommunalvalen i hela Spanien är en sak säker: Det politiska landskapet i Spanien är under förändring. Om resultatet efter parlamentsvalet i november kommer att avspegla resultaten efter kommunal- och regionvalen i landet får partierna Ciudadanos och Podemos en betydande politisk roll i framtiden: ”PSOE representerar mitten av spansk politik och har stor betydelse. Vi har bidragit till att konstruera den spanska demokratin”, säger Díaz.

”Hur resultaten blir i parlamentsvalet vågar jag inte säga någonting om. Som spansk politik är just nu kan mycket förändras snabbt. Vi får bara vänta och se”, avslutar journalisten Isabel Morillo.

Av Signe Lerche, signe@norrbom.com

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco