Färgsprakande karnevaler

Karneval, en världsfest
De färgsprakande karnevalerna tar över gator och torg denna månad. Det är kostymer, dans, fest och mat så långt ögat kan nå, och ofta en hel del dryck av det starkare slaget.

Karnevalen firas i många delar av världen men ibland under andra namn. I Tyskland kallas karnevalen för Fastnacht eller Fasching och firandet är speciellt populärt i Rehnområdena och i Bayern. I Frankrike firas också karneval, eller Mardi Gras, som den heter där, och det är därifrån som den populära Mardi Gras i New Orleans, USA, har fått sitt namn. Och så firas det ju som bekant karneval i fler Europeiska länder, Amerika, Karibien, Asien och Afrika, men den kanske mest kända är den i Rio de Janeiro i Brasilien.

 

Matfrosseri eller slavhandel
Karnevaler ger, i den form de är i dag, uttryck för samhällstrender, skådespel, återritualisering av historia och konst liksom uppkomsten av det. Historiskt förmodas karnevalen ha rötter i magiska riter för att tvinga bort de krafter som höll våren tillbaka. Och när det gäller ordet karneval fås olika svar beroende på vem man frågar.

 

Den mest antagna förklaringen till ordet karneval i vår del av världen är att det kommer från gamla latinets ”carne levare” (som betyder: ta bort kött). Detta skulle ha sitt ursprung i den kristna kalendern i och tiden före fastan, trettondagen till askonsdagen, som inleder fastan. Karneval var helt enkelt tiden inför fastan under vilken all mat som inte kunde förvaras under en längre tid åts upp, och med tiden blev formerna kring detta allt mer festliga. Och det är alltså denna förklaring som passar karnevalerna i Europa, var karnevaler och maskerader har varit de dominerande folkliga konstformerna. Ordet karneval går här att spåra tillbaka så tidigt som år 1142.

 

Det andra alternativa ger dock en bättre förklaring till festligheternas i Sydamerika. Där sägs ordet komma från ”carrus navalis” (vilket betyder: havets vagn). Detta skulle syfta till Atlanten, slavskeppen och triangelhandeln. Det betyder att karnevalerna i Den nya världen skulle ha sina rötter ombord på slavskeppen och uttrycka politiskt tänkande (liksom i Europa) samt delar ur olika kulturer. Detta går också att hitta grund till i det som sägs vara de första karnevalmaskeraderna i den franska kolonin Martinique och den franskbefolkade brittiska kolonin Trinidad som var iscensättningar av slaveri. Under dessa ska herrefolken ha härmat sina slavar, varefter slavarna utklädda till herrar släpptes ut och så gjordes det narr av deras tidigare mödor i träldom.

 

Olika firanden
I Spanien är karnevalen som känt en omtyckt tradition och här firas det efter uttrycket ”Hasta el cuerpo aguante” (fritt översatt: så länge kroppen orkar) och arbetet inför nästa års karneval börjar så fort som årets karneval är över. Dock kan firandet skilja sig en hel del mellan olika städer, se bara på de populära karnevalerna på Teneriffa samt i Cádiz.

På Teneriffa, där det var överklassen som började festligheterna på 1700-talet. Det var då överklassen som bjöd in vänner från hela Europa till stora glamourfester. Någonting som allmänheten senare började efterlikna. Dagens karneval för tankarna till de Brasilianska festligheterna, med mängder av människor som fyller städernas gator och torg flera dagar i sträck med dansare i pampiga, fantasifulla, sagolikt vackra dräkter.

 

I Cádiz däremot, den äldsta karnevalen på det spanska fastlandet, handlar det främst om musik samt satir och i teatraliska skådespel kritiseras och förlöjligas politiker, kändisar samt stora händelser som inträffat under det gångna året. Spektaklens historia sträcker sig till den tid då staden på 1500-talet var handelspartner till Venedig, och Cádizborna började imitera den italienska stadens glamorösa fester. I dag har glamouren lämnats och dräkterna speglar, om än de är färgglada, vardagens samhälle, och åskådarna kan lätt känna igenom vilka spektaklen speglar. Och i stället för Venedigs masker, som ju syftade till att skydda identiteten av dem som gav utlopp för kritik och aggressioner, målar Cádizborna sina ansikten.

Kort info
•    Ordet karneval får de flesta att tänka på den brasilianska karnevalsmodell, som också är kutym i de flesta av de före detta portugisiska kolonierna i Afrika.

•    Karnevalen är Karibiens mest utbredda och populära högtid.

•    I takt med att fastan som religiöst inslag spelat en allt mindre roll i hemmen har karnevalen blivit en motor för både turism och ekonomi.

•    Många karnevaler i Spanien, bland annat den i Cadíz, avslutas med ”Entierro de la Sardina” (Sardinens begravning). Denna dag förs en jättelik sardin fram längs gatorna i någonting som liknar en begravningsprocession, som symbol för att begrava det gamla och återfödas med styrka och vitalitet.

•    Under 70-talet gav den latinamerikanska migrationen till norra Europa upphov till karnevaler i till och med Sverige, där traditionen som känt i dag vidhålls genom typiska studentkarnevaler.

•    I Spanien, mellan 1940- och 1950-talet, under Francos regim, förbjöds karnevalen. I slutet av 1950-talet började festligheterna ta form igen, vilket regeringen och kyrkan blundade för. 1962 gav myndigheterna ut den första officiella affischen och 1977 var Spanien återigen stolt över att använda ordet karneval.