När Mario Conde förlorade glansen

 

Statsminister Felipe González popularitet var inte den bästa 1993. Spanien var i djup kris och statsministerns centralbankdirektör, chefen för statstidningen och högsta ansvariga för Guardia Civil satt alla bakom lås och bom för korruption. När han till och med gav sin på Banesto och ställde bankens direktör, Mario Conde, inför rätta sjönk hans popularitet i rasande fart ned under nollsträcket. Banesto och Mario Conde var dåtidens stora framgångssagor. Den sistnämndas makt och popularitet blev så stor att han utgjorde ett hot mot självaste Felipe González och hans regering. Och kanske var det därför som ”Caso Banesto” startades. Och troligtvis är det därför som befolkningen alltid hyst sympati för Mario Condes. I undersökningarna av Banesto hittades inga större fel än vad som skulle ha hittats vid en motsvarande omfattande undersökning av andra banker och större företag. Men det fanns 14 miljoner euro som ingen visste vart de hade tagit vägen.
Och dessa 14 miljoner dök plötsligt upp för ett par månader sedan – 23 år senare.

Han var inte bara klassens snyggaste kille. Han var även den smartaste. Krydda det med gudsbenådad talargåva och en god portion självförtroende så fås en bild av dåtidens Mario Conde. Han kom från extremt blygsamma förhållanden i en galicisk provinsstad och det var knappt att familjen lyckades få fram pengar så att sonen kunde studera juridik. Men det var det värt. Redan som 24-åring tog han sin examen med bästa genomsnittsbetyget genom tiderna. Arbetet som advokat blev dock fort monotomt så när hans klient inom läkemedelsbranschen, Juan Abelló, erbjöd honom delägarskap i dennes företag tackade Mario Conde ja. Och tillsammans slog de hårt. Redan sex år senare, 1983, sålde de företaget för 2 700 miljoner av de gamla pesetas (16 miljoner euro) som återinvesterades i ett annat laboratorium, som såldes för 58 000 miljoner pesetas (349 miljoner euro) år 1987. Det var Spaniens genom tiderna största företagsaffär. Mario Conde var då bara 38 år gammal och slog alla rekord.

Rekordens tid var långtifrån över. Den framgångsrika duon hade fått upp ögonen för finansvärlden och de riktade blicken mot banken Banesto, som det inte gick så bra för. 1987 var Banesto-aktiens kurs var så låg att Conde/Abelló praktiskt talat köpte banken. Men den unga, snygga och mycket djärva Mario Conde blev inte väl bemött i branschen, som på den tiden präglades av gamla herrar i kavaj. Och speciellt i centralbanken (Banco de España) som hade kämpat hårt mot det framgångsrika parets intåg i banksektorn. Men det brydde Mario Conde sig inte om. Han visste var han stod, vart han ville och han var inte rädd för att gå emot centralbankens rekommendationer. Bara det att han var närvarande hjälpte till att snabbt ge banken en ny profil. Banestos framgångar gick inte att missa och både nya privat- och företagskunder sökte sig till banken. På bara några år blev Banesto en av Spaniens största och mest lönsamma banker. Årsstämman 1990 tvingades flytta till Madrids kongresscenter då samtliga 8 000 minoritetsaktionärer hade anmält sig. Alla ville se och lyssna på Mario Conde. Även självaste J.P. Morgan, som var världens största bank, och som därefter köpte in sig i Banesto genom en kapitalökning. Spanien och banksektorn hade stora problem men det gällde inte Banesto och Mario Conde, som placerades på plats nummer tre på listan över de mest kända spanjorerna – bara kungen och statsministern Felipe González rankades högre.

Och kanske började statsministern kännas lite utbränd. Det var med nöd och näppe som han knep valsegern 1993. Den djupa krisen som Spanien befann sig i samt den interna oro som rådde inom socialistpartiets som följde efter det blyga valresultatet samt de många korruptionsskandaler hade fått krafter inom partiet att peka på Mario Conde som framtidens spetskandidat. Och Mario Conde sa inte emot. Felipe González var knappast inne på samma bana för redan innan året var slut grep hans nya centralbanksdirektör in och satt Banesto under sin administration. I Spanien tillsätts direktören för centralbanken av regeringen, så det finns ingen orsak att spekulera vidare kring Felipe González roll i det hela. Orsakerna var stora luckor i egenkapital, som senare mynnade ut i anklagelser om dokumentförfalskning, bedrägeri och oansvarlig ledning.

Mario Conde nekade aldrig till att han spelade hög och att banken också hade problem men han har alltid nekat gällande anklagelserna om dokumentförfalskning, bedrägeri och oansvarlig ledning. Men det hjälpte inte. Mario Conde fick 20 års fängelse och under de elva som han kom att sona gav han ut åtskilliga böcker om sig själv och Banesto-fallet, och alla har varit bästsäljare. Frågan nu är om hans senaste bok gör succé? För efter sommarens avslöjanden i det gamla fallet är det nog bara några få som orkar lyssna på honom.

Trots mycket arbete, gripanden och rättegångar har Mario Conde tydligen haft tid att bygga upp ett icketransparent nätverk för att dölja de 14 miljoner euro som myndigheterna aldrig fann när de övertog administrationen för Banesto. Hans två barn och en svärson figurerar i den innersta kretsen av personer som har bollat runt tillgångar mellan ett halvt dussin bolag i fyra länder för att dölja pengarna. Polisen fick upp spåret efter den havererade affärsmannen då de av en tillfällighet fick upp ögonen för den höga aktiviteten av kontanta inbetalningar till en rad spanska bolag med relation till Mario Conde. Enligt åklagarmyndigheten har det pågått sedan 1999. Men korthuset föll först nu när inbetalningarna har varit lägre än 3 000 euro och därmed oftast utan namn. Enligt polisen är det precis samma system som stora, grovt kriminella organisationer använder sig av för att dölja och tvätta svarta pengar.

Mario Conde är i dag 68 år och en stilig man för sin ålder. Han är fortfarande den snygga killen i klassen. Han är säkert också den smartaste i klassen. Men denna gång har han varit lite för smart.