Tarifa – mongoliska tält och militärbunkrar

 

Bredvid mig ligger min man som just sovit sin bästa nattsömn sedan vi flyttade till Spanien. Hemma sover han väldigt dåligt medan han här i jurtan sovit som ett litet barn, och detta trots (eller kanske närmare bestämt på grund av) att vaggvisan utgjordes av kobjällror och cikadornas serenader.

 

Dörren till jurtan är så liten att till och med jag med mina drygt 160 cm måste böja på nacken för att gå in. Men väl inne upplevs jurtan som överraskande stor. Här finns det sovplats för fyra personer – två i dubbelsäng och två i varsin tältsäng. Inredningen sår i marockansk nomadstil med handvävda mattor och rustika möbler. Här finns till och med både lampor och stickkontakter, så att man kan ladda sin mobiltelefon, och wifi-signalen når faktiskt ända till tältet. Men det tåls att säga att det skulle vara en skam att lägga sig och sova med telefonen klistrad mot kinden i dessa fantastiska naturomgivningar.

 

 

 

 

Vi anlände om eftermiddagen dagen innan och hade själva packat med oss lite mat för att tillaga detta i områdets kök. Vi skulle också kunnat ha kört in till centrum i Tarifa, som bara ligger några få kilometer härifrån. Men jag är riktigt glad att vi valde göra-det-själv-lösningen, för köket som finns är riktigt trevligt. Det lilla kökshuset, som är byggt i trä, delas mellan de tre jurtorna som finns här, och allting är både fint och rent, och rustikt. Jag häller upp ett glas vin till mig själv medan min man fixar med kastruller och pannor vid gasolhällen och vips så har kan skapat en läcker måltid med vegetariska ”köttbullar” i matiga pannkakor med en sallad till. Medan vi äter vår festmåltid på det tillhörande området framför det lilla kökshuset får vi oväntat sällskap. Över häcken intill ser vi ett par långa öron tillhörande en mycket nyfiken åsna. Det är familjens åsna, Pepe heter den, som tittar förbi, kanske för att hälsa oss välkomna – och säkert även för att se om det bjuds på en liten matbit. Middagen får vänta ett ögonblick när vi hälsar på Pepe. Efterrätten väljer vi att äta i centrala Tarifa. Jurtorna ligger i slutet av en liten grusväg som leder direkt in till centrum och efter bara några minuter på den något obekväma vägen kör vi upp bredvid Tarifas borg, där det bekvämt nog ligger en parkeringsplats. Tarifa öppnar upp sig framför oss och lockar med härliga dofter, gatumusikanter och exotisk stämning. Vi vandrar runt lite och befinner oss plötsligt mitt bland mysiga gränder med mycket liv och rörelse, och vi har svårt att bestämma oss för vilken glassbar som vi ska välja för vår efterrätt. Tillslut väljer vi en och slår oss nöjda ned på en bänk medan vi njuter av både glassen och stämningen.

Paret som har Yurts Tarifa heter Saira och Denny. Denny är snickare och kommer ursprungligen från Tyskland. Hans fru Saira kommer från England och har en förkärlek till gastronomi och ekologi. Själva bor de i huvudbyggnaden och förutom de tre jurtorna som finns på området driver de även en vegetarisk restaurang som heter ”Chillimosa” i centrala Tarifa. Frukt och grönt odlar de själva i sin trädgård och väljer man att beställa mat under sin vistelse i jurtorna kan man vara säker på att i alla fall en del av ingredienserna inhandlats inom 0-km-principen.

Vi har beställt frukost-komplett, som Saira kommer med till oss vi matplatsen, där det står små cafébord på väl utvalda små soliga plättar. Medan vi sitter och äter frukost får vi en pratstund med Saira som berättar att hennes föräldrar drivit en primitiv camping här tidigare. Hon berättar även att hon och Denny köpt platsen av dem när de gick i pension för att förvandla det till den fantastiska oas som det är i dag. Vid renoveringen använde de sig av arbetskraft enligt ”work-away”-konceptet, vilket innebär att folk levererar sin arbetskraft i utbyte mot kost och logi. Det är någonting som Saira själv använt sig av när hon rest runt i både Australien och Nya Zeeland, och så har hon arbetat på ekologiska jordbruk för att lära sig mer om det som hon nu praktiserar på sin egen mark.

 

Vi vill naturligtvis se området så vi ger oss iväg till en utkiksplats som ligger en kort promenad från jurtorna. Området är ett gammalt militärområde och vi hittar snabbt det som är känt som ”smugglarrutten”. Namnet kommer av att det här finns många övergivna militärbunkrar, som vi inte kan låta bli att gå på upptäcktsfärd i. Vi går in och ut genom bunkrarnas långa, mörka tunnlar. Det är en häftig upplevelse att gå igenom de kolsvarta schakten för att tillslut komma fram till det som en gång varit stora skottgluggar. Vid en tidpunkt hamnar vi lite ”off road” via några djurstigar och vi kommer upp vid en skränt. Mitt hjärta hoppar till lite när vi kommer upp och jag plötsligt tittar direkt in i mynningen på en sex meter långa kanon tillhörande en jättestor stridsvagn. Runtomkring betar kor som är helt oprovocerade av den brungröna, i dag antika, monstret. Det var alldeles overklig syn. När reptilhjärnan hade bedömt att det trots allt inte var någon fara å färde kunde vi i lugn och ro unna oss en liten vilostund lutade mot stridsvagnen och njuta av utsikten över mot Afrika, en helt fantastisk utsikt från Tarifas kust.
www.yurtstarifa.com, yurtstarifa@hotmail.com, (0034) 626 538 423