Blir de sociala klyftorna ännu djupare nu?

Beskeden från Europeiska centralbanken (ECB) är mer än tydliga: ”Nu blir inflationen den största utmaningen för att skapa ny tillväxt och arbetstillfällen.”

Precis som vi trodde att vi kommit igen det värsta av covid-19-pandemin står vi plötsligt inför en ny utmaning – även om de naturligtvis inte går att jämföras. Men… ECB:s uttalande är inte taget ur luften. Helt plötsligt står vi inför en ny utmaning, som annars hört till historien.

Det gäller både näringslivet och privatpersoner. Det är ingen hemlighet att stora delar av det spanska näringslivet fortfarande står på bromsen och inte kommit igång efter pandemin. Astronomiska energipriser kryddat med rekordhög inflation på 7 procent leder till dyrare råvaror och tjänster, och det är det sista som ett coronautmattat näringsliv behöver.

Samma sak gäller hushållen, som helt klart inte fått mer att klara sig på under pandemin. Och det är – mycket orättvist – de som nu drabbas hårdast.

Problemet är inte att tobaken blir dyrare eller att kaffet på den lokala baren nu kostar 1,30 euro i stället för 1,20. Har man inte råd med det får man lov att röka mindre och dricka sitt kaffe hemma. Däremot ligger problemet i att de knappa hushållskassorna blöder när elräkningen stiger med 40-50 procent och när priset på basvaror som kött, kyckling, fisk, mjölk, potatis, frukt, grönsaker, tandkräm och rengöringsmedel ökar med både 10, 12 och 15 procent – på bara ett år! Detta sker, värt att poängtera, utan att löner, pensioner och bidrag följer med i utvecklingen. Visst, de spanska pensionerna har höjts med 2 procent sedan årsskiftet, men utöver det är det sällan man hör om lönehöjningar på en hårt trängd arbetsmarknad.

Som besökare eller fast gäst på Costa del Sol varken märker eller ser man detta. Men tittar man aningen utanför sin bekvämlighetszon och in i de tätbefolkade stadsdelarna, går det inte att undvika. Köerna vid matbankernas soppkök blir bara allt längre. Och kommunernas socialarbetare ropar allt högre om det ökande antalet invånare som får det allt svårare att skrapa ihop tillräckligt till hyran och de nödvändigaste av räkningarna. Det handlar plötsligt om den lägre medelklassen som får problem. Coronakrisen har pågått i snart två år, och nu häller energikrisen och inflationen mer salt i såren.

Både stat, regioner och kommuner gör allt för att få oss ur coronakrisen – och de gör det bra. Tillskillnad från andra EU-länder införs t ex inte onödiga restriktioner och massnedstängning av företag. Man har förstått att politiska beslut inte är nog för att leda ut oss ur pandemin. I gengäld står man nu, obefogat, med enorma social problem. Och blir det inte kontroll över energipriserna och inflationen nu under årets första halvår, kommer det bara bli värre. Sociala problemen hör nästan alltid ihop med ekonomi. Därför är den effektivaste lösningen alltid att erbjuda folk ett hederligt betalt jobb. Därför behövs det skapas tillväxt och nya arbetstillfällen. Det är svårt med den osäkerhet och de hinder som de galopperande energipriserna och inflationen orsakar. På grund av detta säger ECB som den gör. De flesta vet om det – men vill inte prata om det.

2022 är ett år med mängder av utmaningar. Vi kan bara hålla tummarna för att covidpandemin håller på att mattas av och liksom att det snart blir kontroll på energipriserna och inflationen.