Med Costa del Sols geografiska läge, lägst ned i söder i Europa, bara 13 km fågelvägen till Afrika, befinner vi oss i ett strategiskt område för flyttfåglar som varje år flyger från Afrika till Europa.
Detta gör Costa del Sol och Andalusien till ett paradis för ornitologer och allmänna fågelskådare, som under mars, april samt i början av maj, reser från hela världen till vår kust för att se denna spektakulära immigration över Gibraltarsund.
En lördagskväll i mars fick jag ett telefonsamtal från en av mina spanska vänner; regnet hade just upphört och väderprognosen visade på uppehåll, och dessutom var det beräknat att följande dag skulle vara dagen som markerar början på flyttfåglarnas resa över Gibraltarsund, eftersom det blåste rätt vind för fåglarna.
Jag fick frågan om jag hade lust att följa med nästa morgon kl. 9.00 för att se skådespelet. Om jag hade?! Min vän behövde inte fråga mig två gånger och jag började direkt leta fram kikare, förbereda kameran samt packade ryggsäcken för nästa morgon. Väckarklockan ställdes på kl. 08.00 och jag ställde undan vinglaset och bytte ut det mot ett glas vatten i stället. Full av förväntan gick jag och la mig tidigt för att vara pigg och kry nästa morgon.
Nästa morgon var mina vänner var osedvanligt punktliga för att vara spanjorer och exakt kl. 09.00 tutade deras bil utanför mitt hus. Full av förväntan och iver hade jag redan varit uppe någon timme, med god hjälp av mina tre yngsta barn.
Efter en kort pratstund om ditt och datt kom samtalet snart in på vart vi skulle. Det finns många olika ställen att välja mellan och valet av plats kan vara avgörande för om dagen blir framgångsrik eller om man knappt ser en enda fågel. Här spelar vinden och vindriktningen en viktig roll, och det är inte nödvändigtvis vid den kortaste sträckan mellan Europa och Afrika, vid Tarifa, som är den bästa, även om den kan verka mest logisk. Gibraltar är också en mycket bra plats för att se den stora fågelflytten, men då inte alla i bilen hade kommit ihåg passet var klippan inte ens ett alternativ. Tillslut bestämde vi oss för att åka till Algeciras och det som kanske är den mest kända platsen bland fågelintresserade, nämligen Punta Carnero.
Efter ca 90 minuter i bilen och nästan 140 km från Málaga, vid Algeciras, svängde vi av huvudvägen och fortsatte de sista få kilometrarna till Punta Carnero. Denna plats ligger vid en liten by där man kan köpa allt man behöver, eller få sig en måltid på en restaurang, medan man njuter av den fantastiska utsikten.
Och utsikt blev det. Det kom att visa sig att Punta Carnero var ett riktigt bra val denna dag. I början var det lite molnigt och kallt, och vi såg bara några enstaka rovfåglar som svävade över området, men efter någon timme vände det. Solen tittade fram och temperaturen steg, och de varma luftströmmarna som tusentals fåglar hade väntat på var perfekta för att de skulle korsa sundet vid Gibraltar.
Vid Punta Carnero ser man rakt över till det 842 m höga berget Jebel Musa (även kallat Jebel Moussa) i Rif-bergskedjan i Marocko, och med stora teleskoplinser kunde vi se enorma flockar med flera tusen örnar sträcka ut sina vingar och satsa allt de hade på att nå andra sidan av havet och Europa. Att se dessa majestätiska fåglar i så stora antal är helt fantastiskt och någonting som man bara kan uppleva på ett fåtal platser i Europa – här och längre österut vid Bosporen i Turkiet.
Men sträckans utmaning för fåglarna är inte bara att flyga så långt. Längs vägen över måste flyttfåglarna också handskas med att bli störda av ilskna måsar, och när de kommer fram till Punta Carnero ser många av fåglarna mycket trötta ut. De flyger med näbbarna öppnar och kommer ofta inflygande mycket lågt över havet, vilket gör att vi som åskådare nästan måste ducka för att de inte ska flyga in i oss.
Som med alla stora migrationer är det inte alla som överlever strapatserna och för några av de svagaste fåglarna slutar resan – och livet – i havet.
Denna marsdag såg vi flera tusen ormörnar, nästan lika många svalglador och europeisk stork, några egyptiska gamar samt många olika småfåglar. Vi hade också turen att se en ensam fiskgjuse som korsade sundet och en och annan havssula, som inte är en ovanlig syn i området, liksom även tornfalkar och sparvhökar.
Från att på morgonen när vi kom fram bara ha varit några få fågelintresserade personer vid Punta Carnero kom det allt fler under dagen. Dagens teknologi och alla whatsapp-grupper hade fört ut nyheten om att Punta Carnero var platsen att vara på denna dag till fågelskådare över hela kusten, och vi träffade, förutom många spanjorer, även folk från Holland, England, Italien och Finland. Alla hade de börjat dagen vid Tarifa men där hade det bara varit några enstaka fåglar som korsat sundet denna dag.
Vid 16-tiden började antalet fåglar att avta, och då började det också bli lite svalare. Så även vi bestämde os för att avslutade dagen för att bege oss tillbaka mot Málaga igen. Dagen hade varit fantastiskt fin, spännande samt lärorik, och det råder inga tvivel om att det kommer att bli fler utflykter till Punta Carnero i år. Fågelarterna som korsar sundet där varierar, en del rovfåglar migrerar tidigt under säsongen medan andra senare, så det finns alltid möjlighet att se nya arter. Och när häckningssäsongen är slut är det ju dags för fåglarna att dra sig tillbaka till Afrika igen, så i september kan man återigen skådespelet, men åt andra hållet, på samma plats!
