Mallorca – en femstjärnig naturpärla

Se Calobra från stigen (havssidan).

Mallorca bjuder naturmässigt på nästan allt – men också en del kulturell villrådighet. Låt oss säga det en gång för alla; Mallorca är en underbar ö som har en stor variation av naturupplevelser. Här hittar man vita sandstränder med kristallklart vatten, äventyrliga berg, förtrollande vikar, fantastiska naturhamnar, dramatiska klippkuster, oförstörda småbyar, hårresande hårnålskurvor och ett utbyggt nätverk av vandringsleder som kan föra en genom hela härligheten till fots. Har man heller inget emot att bli tilltalad på tyska nästan överallt, ja då är det värt att göra en resa till Mallorca.

Mallorca ligger bara ca en timmes flygning från Málaga och om man inte har besökt ön kan det absolut rekommenderas att resa dit, för där finns massor av fantastiska saker att uppleva. Men man får vara förberedd på att Mallorca inte längre är en del av Spanien, utan nu med rätta kan räknas in bland de tyska delstaterna. En massiv tillströmning av tyskar har gjort att öns huvudspråk nu är tyska och man får vara beredd på att det serveras Schnitzel, Bratwurst med Pommes och Bier i en strid ström. Men för de storsinta människorna, som inte låter sig påverkas av lite tysk kulturimperialism, ja då har ön mycket att bjuda på. Och för den som älskar kaffe och kaka är det ett rent eldorado, för tyskarna har lärt mallorkinerna att servera ”Kafue und Kuchen” – det kan man få överallt och hurra för det.

Ett besök på Mallorca bör självklart starta i Palma, som ju är öns huvudstad och är en vacker stad med en fin gammal stadskärna, en fantastisk katedral och ett virrvarr av smala gator med butiker och restauranger i överflöd. Gå en tur på måfå på gatorna och gå in på Plaza Mayor och upplev atmosfären.
Ett besök i katedralen och i L’ Almudaina (det gamla arabiska fortet, som i dag är kung Juan Carlos´ residens när han besöker ön) får inte missas och dessutom bör man se La Llotja (den gamla börsbyggnaden) och Palacio Solleric (ett rikemanspalats från 1700-talet) samt marknaden. Dessutom kan man gå en härlig tur längs med Palmas östliga strandpromenad, varifrån man kan beundra bukten och strandlivet. Här är det en stor koncentration av tyskar, så man får vara förberedd på att allt står på tyska och att det visar sig vara vad man tydligen kan kalla ett ”Ballermanns leben”. Men det är ju också en slags kultur.

Vi hade hyrt en bil till vårt 4-dags besök på Mallorca, för nu skulle vi se hela ön grundligt och väl. Vi startade med att köra västerut till Andratx och tog först en tur ner till Port d’Andratx, där vi hade turen att ramla över Spaniens bästa croissanter i Forn La Consigna. De var fortfarande varma och obeskrivligt goda, så goda att de får betyget 5 av 5 möjliga poäng. Nöjda och glada fortsatte vi upp till byn Andratx för att besöka det konstcenter som Patricia och Jacob Asbæk (grundare av Galleri Asbæk i Köpenhamn) har byggt lite utanför byn. Det är ett stort komplex, som närmast liknar ett kloster utifrån och det är både en permanent och en skiftande utställning, butik, bibliotek, restaurang och lägenheter som man kan hyra. Det var Asbækkernas tanke, att skapa en plats dit konstnärer kunde komma och arbeta och publiken skulle ha möjlighet att se dem i arbete. En del av byggnaden är enbart utställningslokal för de konstnärer som bor där.

Det var kul att se konstcentrat, för det är investerat en massa miljoner i projektet och om man tycker att det kunde vara trevligt att bo där, så kan man hyra en lägenhet. Se www.ccandratx.com och titta under ”collector’s apartments”.

Från Andratx tog vi kustvägen norröver genom bergskedjan Tramuntana. Det är en vacker men mycket kurvig väg som tar oss längs bergskedjan och det är många fantastiska vyer att se nerför klippkusten, där bergen på flera ställen går lodrätt ner i vattnet. Denna bergsväg är ett favoritmål för cyklister som kommer från hela Europa för att köra i dessa imponerande berg. Det var cykellag från åtskilliga tyska städer som var på träningssemester här och de fyllde upp vägen såpass mycket att det på vissa ställen var riktigt svårt att komma fram. Vi gjorde stopp i flera av de små bergsbyarna för att beundra utsikten och sträcka på benen.

Valldemossa är lite av en turistattraktion därför att staden har en enastående placering mellan bergen och trots det ligger ganska nära Palma, som man i klart väder kan skymta i söder. Men staden är särskilt berömd för att Frédéric Chopin och George Sand tillbringade en vinter där 1838-39. De bodde på klostret La Cartuja, där de hade fått hyra ett par celler (det innan det fanns hotell på ön). George Sand har skrivit en både rolig och intressant berättelse om deras inte alltför lyckliga vistelse på ön under en mycket kall vinter. Bokens titel är: ”En vinter på Mallorca” och den kan rekommenderas p.g.a. den tidsenliga bild den ger av ön och dess befolkning, det var innan det fanns något hette turism.

I dag kan man besöka de celler som det berömda paret bodde i och man kan köpa en CD med de preludier som Chopin komponerade där, bl. a hans berömda regndroppspreludium (det regnade ofantligt mycket den vintern). Ett besök på La Cartuja är ett måste, dels för att det är intressant att se klostrets interiör och dels för att man kan föreställa sig hur det var att bo där. Man får inte fotografera inne i cellerna, men trädgården utanför får man gärna föreviga. I dag är det en prydnads trädgård, men på den tiden var det en köksträdgård där man odlade både örter till klostrets apotek och grönsaker, naturligtvis.

Efter klosterbesöket blev vi hungriga och nu kände vi att det var läge för fest, så vi gick in på femstjärniga Hotell Valldemossa för att äta. Hotellet öppnades för ett par år sedan och det är dyrt men trevligt. Vi fick utsökt mat och spenderade ca 70 € för två rätter samt 1 dessert och vatten, men det var värt vartenda öre. Om man vill låta sparpengarna rulla och skämma bort sig lite i sköna omgivningar kan man passa på att ta ett stopp där. Se www.valldemossahotel.com

Och nu skulle vi vidare till Deià, som är känt för att vissa berömdheter har härbärgerat där, bl. a Michael Douglas och Catherine Zeta Jones. Byn som är en liten bergsby, är egentligen ganska oansenlig, men där finns en vacker vandringsled ner till Deiás bukt och byns läge är fantastiskt. Extra vacker utsikt är det uppe från kyrkan.

Deiás bukt.
Puerto de Soller är också ett måste att besöka, för det måste vara en av världens bästa naturhamnar. Hamnen ligger i en bukt som är nästan helt stängd när man kommer inseglandes, med bara ett litet hål till infart, så det är en perfekt skyddad hamn. Det är rätt så ”turistigt” i hamnen med massor av hotell, restauranger, butiker och handelsbodar, men gå ändå en tur längs med stranden och se på livet.

En gammal tågbana går genom apelsinlunden från Palma till Soller och därifrån kan man komma med en gammal spårvagn till Puerto de Soller, så om man inte har bil, är det en vacker och betagande dagsutflykt. Från Puerto de Soller går det små båtar ut till klyftan Sa Calobra, som är ett naturfenomen som man också SKALL se.

Vi tog bilen ner på den starkt krokiga vägen till Sa Calobra, men som sagt kan man också segla dit. När man har kommit ner får man parkera bilen. Sen går det en fin stig ut till ”hålet” vid Sa Calobra, som är en vild och brant klyfta. För att komma in i klyftan måste man igenom ett par tunnlar som är uthuggna i klipporna och till sist kommer man ut på en underbar sandstrand. Härifrån kan man se klyftan i all sin prakt och det är möjligt att också gå in en bit i den om man har tid till det.

Det tar två dagar att köra turen genom Tramuntana från söder till norr, om man skall se alla härligheterna. Vägen till Sa Calobra är en riktig bergsväg, som går genom ett vilt och kargt landskap där det finns mängder av vandringsleder och massor av ödsliga sträckor. Det påminde mig mest av allt om Hardangervidda, så säg inte att det inte finns vilda och orörda platser på Mallorca. Det är också här som Mallorcas högsta punkt finns: Puig Major (1445 m), men det ligger i ett militärområde och får inte bestigas. Hm!

Det verkar som att mallorkinerna håller god koll på sin natur, för vi kom till ett ställe där det var planterat nya träd och där det stod: ”Silencio. Arbolitos creciendo” (Var tysta – de små träden växer). Ja, lugn och ro skall det vara.

Lite norr om Puig Major kommer man plötsligt bort från bergen och en betagande vacker väg med en lätt lutning som leder ner mot Pollenca och Puerto de Pollenca, som är ännu en vacker naturhamn.

Mallorcas yttersta nordspets heter Cap de Formentor, och färden dit ut är en biltur på ca 20 km från Puerto de Pollenca på en smal bergsväg. Men också Cap Formentor är ett måste, för det är bara fantastiskt fint. Ute på spetsen ligger fyrtornet och där finns det också ett café.

På vägen tillbaka till Palma passerar vi staden Alcúdia, där det har bott människor sedan 2000 år f. Kr. Staden blev invaderad och räknades till Romarriket år 123 f. Kr och det är mängder av arkeologiska rester i och under staden, samt fina museer och gamla termer. Det är en liten historisk pärla. Se www.alcudia.net

I dag är det en fin gammal stadskärna med medeltida murar omkring, men söder om staden har turismen exploderat i ett McDonalds, Pizza Hut, Burger King och disco-vimmel, som nog kan betecknas som lite för mycket. Det är här engelsmännen håller till, så vi kan säga att tyskarna och engelsmännen har delat på ön fint sinsemellan.

Vår sista dag på Mallorca utnyttjar vi till att utforska östkusten. Vi startar nere i den sydliga ändan och blir mycket överraskade över den lilla pärlan till naturvik med hamn kallad Cala Figuera. Här har en djup spricka i den klippiga kusten skapat en unik naturhamn omsluten av branta klippor på båda sidor och det har skapats en liten hamn som jag aldrig har sett maken till och som absolut är värd en utflykt.

Vi gick hela vägen runt viken och upp till fyrtornet. Härifrån är det en fantastisk utsikt ner till de små öarna Cabrera och Cornills som ligger där i syd och ser lockande ut.

Vi spanade in några av småhamnarna på östkusten, men det var mer ”turistigt” och kunde inte jämföra sig med Cala Figuera. Som kronan på vår Mallorcatur vandrade vi upp på berget Sant Salvador (510 m), där det ligger en kyrka och ett kloster. Härifrån kan man se ut över hela ön, tvärs över den centrala slätten och bort till bergskedjan Tramuntana, som reser sig i väst.