Feria del Caballo de Jerez

Den medeltida hästmarknaden som blev till Feria del Caballo de Jerez

Det spanska ordet ”feria” kan betyda många saker som bland annat traditionell byfest eller festdag, tivoli eller marknad, mässa eller till och vila och uppehåll i arbetet. Feria definieras som en social, kulturell eller ekonomisk händelse som äger rum på en fast plats eller på resande basis, oftast tillägnad något specifikt ämne eller gemensamt syfte. Ändå förknippar nog de flesta ordet feria med de ferior som firas i nästan alla spanska städer och byar. I Andalusien är feria och flamenco evigt sammanflätade, och feriorna i regionen har blivit en integrerad del av den andalusiska kulturen och identiteten.

De flesta ferior började ursprungligen som en traditionell årlig djurmarknad. Mellan båsen sattes det upp små bodar från vilka det serverades dryck under tiden som affärerna pågick. Så småningom började nyfikna människor komma för att se de livliga förhandlingarna, och det kom således med tiden att utvecklas till en slags folkfest. I dag är feriorna ett uttryck för lokal tradition i en region eller i en enskild by, och de inkluderar bland annat musik, mat och dryck.

1264–2024

Av alla ferior i Andalusien finns det en som skiljer sig från de andra, nämligen La Feria del Caballo i Jerez de la Frontera, i Cádiz-provinsen. Denna feria hör till de större i Andalusien, men trots det är den är relativt liten jämfört med La Feria de Abril i Sevilla, som i år besöktes av över 3 miljoner personer och där det fanns 1 052 casetor – majoriteten av dem endast öppna för medlemmar (med medlemsavgifter på upp till 12 000 euro per år!). För att jämföra, så hade ferian i Jerez i år 174 rymliga casetor, och de allra flesta av dem var dessutom öppna för allmänheten. Medan mässan i Sevilla har blivit så exklusiv att personer som inte har kontakter ”på insidan” får nöja sig med att titta på utifrån, finns det under ferian i Jerez fortfarande både husrum och stjärterum, särskilt om man börjar tidigt.

La Feria del Caballo de Jerez, som är en av de äldsta i landet, började redan under medeltiden, då som en djurmarknad. Det var inte vem som helst som kunde ge tillstånd till ett sådant evenemang, så år 1264 var det ingen mindre än kung Alfonso X (Den vise) som godkände firandet av två ferior i staden Jerez, den ena i april och den andra i september. Senare flyttades ferian till maj, och sedan 1903 har den hållits i Parque González Hontoria, stadens enorma officiella feriaplats.

Går man nu och förväntar sig att ferian i Jerez ska vara som alla andra ferior, så har man fel. Långt innan trakten var känt för sin sherry var det hästarna som gav Jerez internationellt erkännande. I dag har ferian vuxit till en fest som även hedrar regionens vin, gastronomi och kultur. Det råder dock ingen tvekan om vad som lockar här – huvudattraktionen är fortfarande de otroligt vackra andalusiska, arabiska och hispano-arabiska hästarna som paraderar runt feriaplatsens breda spår som stolta och fagra ambassadörer för staden och regionen.

En av ferians populäraste evenemang är hästtävlingen El Paseo de Caballos, där ryttare och deras välryktade hästar dagligen rids på feriaplatsen mellan kl. 13.00 och 19.00. Detta är färgstark och otroligt elegant, och det finns ett strikt protokoll när det gäller klädsel och utrustning. Samtidigt lockar utställningar, dressyrtävlingar, prisutdelningar och andra hästsportevenemang professionella ryttare och hästentusiaster från hela landet under hela veckan.

Andalusiens mest unika feria

I år gick min man och jag med några spanska vänner för att uppleva den 760:e gången som ferian firades i Jerez. Och detta är något som jag utan tvekan skulle kalla Andalusiens mest unika och charmiga feria.

Vi anlände i god tid innan portarna slogs upp, för det är absolut nödvändigt att komma tidigt, särskilt då många gator i staden är avstängda och alla offentliga, lagliga och olagliga parkeringsplatser är fyllda till bredden. Av ren slump lyckades vi hitta en tillfällig parkeringsplats på en nyklippt äng som någon hade öppnat för desperata bilister som var villiga att betala vad som helst för att parkera sina fordon. Som tur är visade det sig att just denna parkering dessutom bara låg några kvarter från feriaplatsen.

Vår lilla grupp, på sex personer, träffades på en bar utanför ingången och så gick vi in i Parque González Hontoria, där feriagäster får komma in från kl. 13.00. Detta är den absolut bästa tiden att se hästarna och ta en tur med häst och vagn, speciellt då huvudgatan och de viktigaste tvärgatorna där hästarna går i markerade körfält ännu inte är fulla av människor. Vi betalade 50 euro för en åktur för sex personer, men jag antar att priserna ökar proportionellt allt eftersom det kommer fler kunder. Med de sandfärgade gatorna, de skinande svarta hästarna, uniformsklädda kuskarna och festklädda människorna, känns allt som en resa tillbaka i tiden!

Feriamode

För kvinnor är flamencoklänningen fortfarande det viktigaste plagget, även om man nu för tiden även ser riktigt snygga ridkläder och flortunna sommarklänningar. Enligt en självutnämnd feriamodeexpert är flamencoklänningarna i Jerez bättre än de som ses i Sevilla. Hårdekorationer och andra tillbehör ska naturligtvis bytas varje år, och i år verkar modet vara långa, bågformade, blomtäckta spännen och massor av guld och blingbling.

Årets flamencoklänningar finns i alla möjliga färger och mönster, och den senaste designen är snäva toppar som i kjolen brer ut sig i ett par stora rockring-cirklar med bara en rad med volanger längst ner. Har man fler volanger 2024 är man helt enkelt passé, såvida man inte bär en flamencoklassiker som sticker ut på grund av en känd designer. Sedan får man inte glömma bort abanicon, denna mycket nödvändiga solfjäder som kan användas till så mycket och som praktiskt kan förvaras i bh:n.

Kommer man till ferian klädd i shorts och t-shirt och känner sig lite malplacerad kan man köpa allt från äkta, dyra flamencosjalar till kinesiska kopior samt stråhattar, ridbyxor och alpargatas på den långa, provisoriska marknadsgatan, som går parallellt med parken. Ferian i Jerez är annars ett utmärkt tillfälle att använda flamencoklänningen som man impuls-köpte första året man bodde i Spanien. Ta även på dig de största och mest iögonfallande örhängena du har i ditt smyckeskrin. Man kan klä sig i nästan allt, förutom högklackade skor, som dessvärre sjunker ner i sanden vart man än går.

För män är feria-klädseln antingen Traje Corto – den typiska andalusiska korta jackan, en klassisk svart kostym med en kritvit skjorta och en färgstark slips, eller en mer dandy engelsk Lord-stil med sportjacka och kostymbyxor. Det senare kommer från Jerez nära relation till England de senaste tre århundradena. Och ingen mässa utan den klassiska feriahatten, Sombrero Cordobés, som ju är en självklarhet.

Så börjar festen

Feriaområdet i Jerez utgörs av en huvudgata mellan två parkingångar, med breda korsande alléer där hästekipage också kan rida, och så finns det flera smalare gator och gränder mellan dessa, kantade av casetor. Förr var casetorna gjorda av tältmaterial, medan de mer permanenta strukturerna kom senare. Det tar en månad att förbereda feriaplatsen, och det fungerar lite som ett filmset för en Western-by, med målade fasader som sedan monteras ner när det är över. Varje år hålls det dessutom en tävling för vilken förening, broderskap, klubb eller bodega som har den finaste casetan.

Den största och mest populära casetan under Jerezferian är bodega Tío Pepe. Det är nämligen platsen att se och för att bli sedd. Med andra ord är det platsen där kändisar, influensers och personer som drömmer om att bli en sådan visar sig i det senaste feriamodet. Gällande kläderna handlar det här om tusentals euro för bara en enda dräkt, och det kan självklart inte vara samma som förra året, för när det är feria snålas det inte på något. Det är värt att stanna i denna caseta, försöka hitta sig ett bord (de flesta står vid höga barbord då det är svårt att sitta i snäva flamencoklänningar…) och insupa atmosfären ihop med något svalkande i glaset.

När man tröttnar på att promenera runt och titta på människor finns det gott om mat och dryck i de olika casetorna. Vårt sällskap hade inte förbokat något bord, eftersom vi kom så tidigt, och dessutom hade vi med oss en española med näsa för lediga bord och livlig fest. Men annars är det klokt att boka bord i god tid.

Vad bör man beställa? Det uppskattas att det dricks fler än 100 000 flaskor vin under feriaveckan i Jerez. Storfavoriten är sherry och här finns alla de stora bodegorna representerade. Förutom smala glas Fino och andra torra sherrysorter dricker folk naturligtvis även öl samt Jerez speciella brandy (lagrad på sherryfat) och jarras med Rebujito – en rimligt prisvärd Fino sherry som blandas med gaseosa, farinsocker, isbitar och hierbabuena.

Maten är ganska traditionell andalusisk med Jerez-prägel. Det serveras friterade miniomeletter med småräkor, kall salmorejo, tallrik efter tallrik med friterad småfisk och bläckfisk, utsökt carrillada (kind från cerdo ibérico) och andra rätter som är lätta att äta och dela.

Medan den traditionella feriamusiken och -dansen är bulerías och inte sevillana (som många tror) spelar dagens casetor ofta någon form av latinska dansrytmer. Har man tur kan man få se spontana föreställningar med flamencosång vid borden i casetorna.

När kvällen faller på är det dags för de festälskande människorna att överta feriaområdet, och den vackra kvällsbelysningen tänds med 1,4 miljoner små ljuspunkter på ljusbågarna. Enligt sägen var det på 1400-talet grannarna som hade i uppgift att lysa upp ferians gator med lyktor som placerade i deras dörröppningar, och de som inte gjorde det fick böter.

Medan festen fortsätter in på småtimmarna tackar vi för oss. Naturligtvis kommer vi att återvända till ferian i Jerez, och nu har vi ett helt år på oss att planera våra festkläder för 2025.

Skandinav på ferian

Ferian i Jerez besöks mest av jerezanos, andalusier och spanjorer från andra regioner. Naturligtvis möter man också utlänningar på ferian, särskilt engelsmän, då engelsmännen ju har en anknytning till Jerez som sträcker sig långt tillbaka i historien. Varje år besöker också hästtränaren Mette Johansen ferian tillsammans med sin partner, José Luis Guerra Cabezas. Så här upplever hon Feria del Caballo de Jerez:

”Alla jerezanos går till ferian. Det är fantastiskt att se alla färger, ryttare och kvinnor som sitter på hästryggen iklädda sina sevillana-klänningar. Under torsdagen är det många som kommer med sina egna hästar och på fredagen kan man se mycket fint folk, gamla tjurfäktare och dressyrryttare. Då det har blivit ganska dyrt att äta på ferian väljer många som bor i Jerez att gå ut i parken och ha picknick. Det är stor skillnad på att vara på ferian dagtid eller på natten. Hästarna och vagnarna lämnar feriaområdet kl. 19.00, för efter det blir det alldeles för mycket fest och stoj. Nattetid har många casetor levande musik och underhållning. På fredagskvällen kommer de unga killarna från byarna runt Jerez, och det blir lätt bråk, och då går de gamla jerezanos hem. På lördagen, som är ferians sista dag, kommer många utomsocknes.
Los jerezanos är alltid mycket uppklädda med fina jackor, slipsar och flamencoklänningar. Det är lätt att se vem som är turist eller spanjor från någon annan del av landet, men man bör vara lite noga med klädseln. Ett viktigt tips är att ta med solfjäder, hatt och solglasögon, för det blir nämligen väldigt varmt här.”