Spanien marknad för den hittills största finansskandalen

De amerikanska kreditföretagen Fannie Mae och Freddie Macs krasch 2008 var startskottet för världsomspännande finansiell kris som vi fortfarande inte sett slutet på. Helt plötsligt talade alla om de kreditderivat som fått krisen att bryta ut, men även bland dem som varje dag arbetade med att köpa och sälja derivat förstod ytterst få vad de egentligen innebar. Tyvärr blev konsekvenserna inte lindrigare utan snarast värre för de som aldrig hört talas om kreditderivat och som litat till bankerna och finansexperternas råd.
När människor nu ser sina besparingar försvinna bort påstår många banker att de – enskilda människor som du och jag – borde förstått vad de gått med på, trots att bankerna själva inte alltid gjort det. Det är i den situationen jag möter människor som sökt juridisk hjälp för att hävda sin rätt.

Som enskild person är man alltid i underläge gentemot banken och i många fall verkar det som att det att bankens förluster blivit kundens ansvar. Många söker sig till Centralbanken eller till CNMV för hjälp då det är de som har ansvaret för att övervaka finansmarknaden. För de flesta innebär det dock inte någon direkt hjälp i och med att CMNV utslag inte är bindande för övriga banker och även om de vore det skulle CMNV inte hinna undersöka varje enskilt fall. Tyvärr har det visat sig att den enda vägen till att få upprättelse – och därigenom få tillbaka sina besparingar eller investeringar – går via en domstolsprocess. Vid en första anblick ter det sig som en Davids kamp mot Goliat, särskilt med tanke på att många av Spaniens banker är bland de 10 största i världen och därmed har enorma resurser till domstolsprocesser. Som verksam jurist i just de här frågorna ser jag dock dagligen domslut där domstolen ålägger banker att återbetala såväl de förlorade investeringarna som kundens rättegångskostnader. Domstolen anser i de fallen att bankerna inte handlat i enlighet med god sed för banker och inte heller följt de lagar och europeiska direktiv som styr finansmarknaden. Framförallt kommer man om och om igen fram till att bankerna inte följt kraven på att informera om de produkter de säljer och beskriva de risker som medföljer.

Greg Smith, tidigare anställd vid en av världens största banker, Goldman Sachs, skrev i sitt avskedsbrev att bankerna inte längre prioriterar kundernas intresse och att det gjorde honom "sjuk att se hur okänsligt folk pratar om att lura sina kunder". Jag har under många rättegångar sett prov på att bankdirektörer helt enkelt inte kunnat tillräckligt om produkterna de sålt. Det frikänner dock inte banken från sitt ansvar för de skadliga konsekvenser som dessa produkter haft för de alldeles för många kunder som förlorat hela eller stora delar av sina investeringar.

Den senaste av alla skandaler är "los bonos convertibles" från Banco Santander. Det är en finansprodukt som varit väldigt populär i Europa, där man haft en obligation med fast ränta som kunde konverteras till en aktie ifall kursvärdet steg. Under 2007 skapade man dock en hybrid på den spanska marknaden; samma typ av produkt men med skillnaden att man satte ett datum då obligationen automatiskt gjordes om till aktie oavsett om värdet hade ökat eller inte. Santanders "bonos" görs automatiskt om till aktier i oktober 2012 och det innebär att de drygt 140 000 kunder som köpt sådana i dagsläget förlorat drygt 60 procent av sina investeringar. Varje "bono" hade ett värde på 13.67 € och i dagsläget ligger aktien på 4.8 €, vilket totalt innebär en förlust på över 4 miljoner euros för Santanders kunder.

Många bedömare anser att detta kan vara en av de största finansskandalerna någonsin. Wall Street Journal skrev ett reportage i december förra året där de påpekade att CNMV redan i oktober i ett utlåtande sagt att tillräckligt med indicier visade att Santander inte följt de gällande föreskrifter för den här typen av produkter. Dock kan inte CNMV beordra Santander att ge tillbaka pengar till sina kunder eller ens bötfälla banken för enskilda ärenden, utan endast rekommendera kunderna att söka sig till domstolarna för att få upprättelse.

Samtidigt med allt detta ger Emilio Botin – chef för Santander och en av världens rikaste män – en intervju i Fortune magazine där han säger att Santanders vinst de kommande två åren bör öka med över 50%, dvs. 8 miljoner euro i ren vinst. Lyckligtvis är jag inte ensam om att anse det är fel att bankerna tar ut all vinst medan kunderna får stå för förlusterna. Även domstolarna har slagit fast att lagarna även gäller för banker och att bankerna måste ta sitt ansvar i de fall där de lurat sina kunder. Det är dock mycket arbete som återstår innan varje enskild människa som blivit lurad av bankerna får sin rätt, men till det arbetet lånar jag mig gärna.