Vintips - vi tittar djupt i glaset

Det krävs uppmärksamhet och koncentration, samt att man gör några anteckningar varje gång man provar ett vin, för att systematisera de olika sinnesintrycken. För att lyckas måste man lära sig att lyssna på vinet – för lika som att det är möjligt att höra utan att lyssna, kan man också dricka utan att smaka. Vin på en någorlunda anständig nivå skapar en sammansatt ”ljudbild”, och det är inte möjligt att förstå eller avkoda ett vin genom endast en klunk.

Vad man behöver göra för att skapa ett samlat intryck är att urskilja de olika elementen från varandra och studera dem var för sig. Först handlar det om att ställa in skärpan på hur vinet ser ut, därefter på doften – eller näsan, som det kallas enligt den professionella terminologin. Häri ligger en stor del av vinets ”smak” för de kunniga, för att med näsan vi är en lång bit in på ”smakvägen”. Till sist ska vi självklart också smaka på vinet.
Provsmakningsglaset ska vara så enkelt och smalt som möjligt, med tulpanformad kupa och hög fot. När vinet hälls upp inför provningen, fyller man det bara till högst en tredjedel av glaset.
Vinets visuella framtoning har först och främst betydelse för att vinets utseende alltid kommer att vara vårt första intryck. Helst ska vinet vara så vackert, klart och glänsande, så där så att munnen vattnas när man ser det.
Luta glaset, så att man får en stor yta av vinet, ca 45 grader. Håll upp det mot ljuset med ett ark vitt papper, eller med en vit duk i bakgrunden.
Se om vinet är ”klart” – ibland kan man uppleva ett det kan vara ”grumligt”. Det innebär nödvändigtvis inte att vinet är dåligt – det kan till exempel bero på att det finns lite fällning i vinet som kommer att sjunka till botten igen när vinet fått stå i glaset ett tag.
Färgen på ett rött vin kan variera från ljusrött till körsbärsfärgat, tegelrött, mörkt rött och rubinfärgat till en blåröd-/ blåaktig ton, och ibland kan färgen näst intill vara svart eller bläckfärgat. Andra viner har en djup, intensiv, mörk färg.
Färgen på vinet visar om det är ett ungt eller ett äldre vin – röda viner får brunaktiga nyanser när de blir äldre – i regel kan man säga att ju brunaktigare, desto äldre vin. När man lutar glaset kan man således vid den nästa vattenklara ytan, utan att veta, få en antydan om vinets ålder. Om ytan är tydligt blåröd, är det ett tecken på att vinet är ungt utan nämnvärd lagrig på fat. En lätt orange eller brunaktig ton visar på en viss utveckling och mognad. Nyanserna däremellan visar var vinet är i sin mognadsprocess.
Några viner kan nästan uppfattas som feta – en del kan nästan ha en konsistens om påminner om glycerin – det är normalt ett gott tecken.
När man roterar vinet i glaset ser man ibland att det skapas ”gardiner” – vinet liksom hänger kvar på kanten. Gardinerna bildas av alkoholen, och då alkohol är en stor del en av det som ger vinet dess kropp – dess fyllighet, kan man väl egentligen säga, att ju mer alkohol vinet innehåller, desto fylligare.
Tidens smak går helt klart hand i hand med de röda vinernas djupa färg, tillsammans med hög alkoholhalt. Under de senaste åren har många viners alkoholhalt nått upp till mellan 13 och 14, 5 %. Så det verkar som om konsumenterna efterfrågar mer kraftiga och fylliga viner. Man kommer nästan oundvikligen att uppfatta ett kraftigt rödfärgat vin som mer koncentrerat och därmed värdera det högre än ett ljust och genomskinnligt, som oftast uppfattas som lätt – även som det inte alltid behöver vara så. Vi får inte glömma bort att röda viner ”förlorar” färgen ju längre de lagras.

Nästa gång du har rödvin i glaset, prova själv att beskriva vinets utseende. Nedan ger jag er några av de uttryck som ni kan använda er av:
Fyllighet: Mycket lätt, lätt, medium-lätt, medium-fylligt, fylligt, mustigt eller mycket fylligt.
Färg: Blåröd, blåröd ton, rubinröd, röd, tegelröd, med brun kant, rödbrunt, mahogny.
Klarhet: klar, saknar klarhet, oklart, grumligt, lätt eller tung fällning.
Njut, och kom ihåg att övning skapar expert-en!