Castril och Guadix – två städer med mycket många annorlunda upplevelser

Castril ligger strax söder om Spaniens största naturpark: Parque natural de las Sierras de Cazorla, Segura y Las Villas. Men Castril har också en egen naturpark: Parque natural Sierra de Castril. Denna har vi besökt en gång och den är mycket vackert, till och med äventyrligt. Men i dag ska vi se staden och vandra längs träpromenaden som byggts över Castrilfloden. Det är en hit av det stora slaget. Sedan besöker vi Guadix – grottstaden – för första gången. Ja, trots att vi nu har bott i Spanien i 30 år har vi inte varit i Guadix ännu, men bättre sent än aldrig. Detta är en intressant stad där man kan stilla sin nyfikenhet kring grottboende en gång för alla. Nu har det också öppnat ett nytt besökscenter i en av de äldsta grottorna, och det är ett mycket intressant besök.

Vi har ju övernattat i Galera och vi vaknar upp till en vacker dag utan så mycket som ett moln på himlen. Efter frukosten (pan con tomate) på det härliga Hotel Galera kör vi norrut mot Huéscar, som vi bara kör förbi. Vägen mellan Huéscar och Castril är fantastiskt vacker, och när vi är här i februari ser vi fält efter fält med blommande träd – det är nog både mandel och körsbär. Det är så vackert att man lätt kan tro att man har hamnat i paradiset av misstag. Det är berg, slätter och floddalar ”en massa”, och inom kort ser vi Castril. Från öster är staden imponerande med sin branta med den moriska borgen och Kristus (Cristo del Sagrado Corazón), som står på toppen av och vakar över allt.

Vi parkerar vid ingången till staden och går över torget Hernando de Zafra, längs med Calle Carmen, förbi Bar Emilio och så kommer vi till turistbyrån. Men tyvärr är den stängd denna måndag (och tisdag också), så vi kan inte komma in, och då det är därifrån man går upp till resterna av det moriska slottet och Kristus så måste vi säga som räven om rönnbären – surt. Nej, de är inte sura, men det är många trappor upp och det ser brant ut. Men synd är det och vem har hört talas om ett turistkontor som är stängt två dagar i rad? De vill kanske inte ha några turister…

Nåja, vi skyndar oss ned till floden i stället, som det finns skyltar till därifrån vi har parkerat: Pasarela del Río, står det. Vi kör bara ned längs Calle Nueva del Río och svänger lite här och där, så kommer vi fram till en parkeringsplats vid floden, och där parkerar vi. Här börjar en kort vandring över floden – det är bara att följa skyltarna mot Bar El Molino.

Först går man genom en liten anläggning och sedan kommer man till en träpromenaden, som har byggts 3-4 meter ovanför floden. Här fanns det förr en kraftstation som levererade den första elen till Castril i början av 1900-talet. Det är troligen i samband med byggandet av detta kraftverk som träbron byggdes som en serviceväg – precis som vid El Caminito del Rey. Oavsett vad så ser träpromenaden gammal ut, men den är stadig och en fröjd för sinnena att gå på. Floden är ganska smal och vattnet forsar fram under oss, och i de små hålorna i berget bor det fåglar, så allt är idylliskt och härligt.

Men det är ett kortvarigt nöjde, för snart når vi fram till floden. Sedan kommer en hängbro som leder över floden och därefter är det en mörk tunnel. Man kan just skymta slutet av tunneln när man går in en bit, så det är okej. Inne i tunneln delar sig stigen. En kort stig leder till en plats där man kan se ett stort vattenfall. När vi kommer ut ur tunneln kommer vi till Bar El Molino, som också är stängd! Nu hade vi sett fram emot en kopp kaffe och en smörgås. Måndagar är uppenbarligen inte den bästa dagen att besöka staden. Nu stöter vi på ett spanskt par som är ute och vandrar en fin rutt som heter Ruta Circular del Cerrada del Río Castril. Den är 3 km lång och man kan se den på Wikiloc.com.

Då baren är stängd fortsätter vi en bit längs en trevlig stig innan vi vänder om och går tillbaka samma väg. Vi är lite hungriga men fortsätter direkt mot Guadix, dit det är 86 km. Det bör sägas att vi efter reservoaren Negratín tar väg GR 7100 till motorvägen, eftersom det är den kortaste vägen.

Vi kommer fram till Guadix när klockan är 14.00 och nu kör vi direkt mot katedralen, som är lätt att se. Här parkerar vi och så går vi till Plaza de las Palomas (även kallad Plaza de la Constitución), där det finns restauranger med uteserveringar. Det är ett vackert torg utan trafik, precis bredvid katedralen. Så där stillar vi vår hunger. Här ligger också turistbyrån, så kl. 16.00 vet vi hur vi hittar till det nya grottcentret. Det finns två sätt att ta sig dit: antingen tar man turisttåget, som avgår från ingången till torget (samma väg vi kom) kl. 16.20, eller så går. Vi är ju friska, så vi går. Vi har ju stigfinnaren Erik med oss, och med hjälp av en karta hittar vi till den övre delen av staden, där grottorna ligger i El Barrio de Cuevas. Det är ca 2 kilometer dit, och det går uppför, men det är inte brant.

Där uppe finns det en utsiktsplats (mirador) och dit bör man definitivt gå, för därifrån är utsikten över staden och grottorna fantastisk. Mittemot miradoren ligger Cuevas de Guadix, Centro de Interpretación och dit ska vi. Vi betalar mindre än 2 euro per person i inträde och en snäll dam ger oss nyckeln till grottan samtidigt som hon berättar att den är från 1928, då grottan såldes för 300 pesetas. I dag skulle den kosta mellan 60 000 och 100 000 euro, och faktiskt så finns det en marknad för grottor fortfarande i dag.

Väl inne i grottan sätter vi oss och tittar på en trevlig och rolig video om grottorna och hur de är byggda. Temperaturen inne i grottan är ca 20 grader året runt, den kan variera en aning, men den är alltid behaglig – särskilt när det är sommar och 40 grader varmt ute.

Det är en stor grotta med en fin entré, ett stort vardagsrum (där vi såg videon), kök, sovrum, stall för grisen och hästen, redskapsrum och en (förmodligen nybyggd) korridor. Grottan är i mycket bra skick och verkar både bekväm och inbjudande. Det finns skärmar som berättar om livet i en grotta, och i hallen kan man läsa om att det i Granadaprovinsen finns 11 795 grottor som är bebodda samt att 45 888 personer bodde i grottor år 1970 jämfört med 28 256 år 1990. Antalet har alltså minskat, visst grottorna är fina, men de saknar en viktig sak: fönster och dagsljus. I används många grottor som semester-”stuga” och andra har gjorts om till hotell, så man kan faktiskt övernatta i en grotta om man vill. I Guadix finns det flera. På Booking.com hittade jag 14 grotthotell i bara Guadix.

Mittemot grottan som vi besöker finns det en annan grotta, och den är en kyrka. Utanför grottkyrkan har det byggts en stor kyrka, så det är bara att gå in och upp mot altaret, så ser man grottkyrkan till höger. Den är inte speciellt stor, men den är fin, och från den kan man gå längre in och besöka en annan beboelig grotta, i till och med två våningsplan. Allt är mycket intressant och spännande.

Nu räcker det dock. Vi kan inte ta in fler intryck så vi går genom staden tillbaka till bilen och tänker att vi snart måste återvända, för vi har varken besökt katedralen eller den moriska borgen. Inte heller de romerska utgrävningarna eller museet. Tur att vi bara har 140 km hem till La Herradura efter denna mycket trevliga resa till Gorafe, Galera, Castril och Guadix, som vi verkligen rekommenderar.

Foto: Erik Gadegaard och Else Byskov