Möt Gunbritt och Christer Tornberg -nya pastorparet i Skandinaviska Turistkyrkan

Nykomlingar på kusten

De har bara varit i Fuengirola en vecka när jag träffar dem – Gunbritt och Christer Tornberg, det nya pastorparet i Skandinaviska Turistkyrkan.

Skandinaviska Turistkyrkan är en ekumenisk kyrka, med lokaler på paseon i Fuengirola (bara ett stenkast från pesetas-statyn). Här är kyrkorummet stort och ljust, och besökarna är både fastboende och säsongsboende, och även många turister hittar till kyrkan.

Precis som namnet antyder är detta en skandinavisk kyrka, med både många norska och danska besökare, och självklart även svenskar. Och nu är planen att Gunbritt och Christer ska vara i kyrkan varje vår och höst i tre års tid.

Vad har fört er till Spanien?

”Vi har flera gånger fått förfrågan från olika platser om att bli turistpastorpar, men då har det inte passat i tid. Men nu, när vi fick den här chansen, som fick tid att landa och som våra barn är positiva till, så tackade vi ja. Vi talade om det första gången 2019. 2020 var vi här på besök. Så kom coronan, och nu är vi här”, berättar Christer.

Vad är era förväntningar?

”Vi har hört mycket gott om kusten. Vi vill uppleva hela sydkustområdet, det verkar vara en väldigt fascinerande miljö”, säger Gunbritt, och får medhåll av Christer som fortsätter: ”Skandinaviska Turistkyrkan är ju en ekumenisk kyrka, med människor från alla riktningar, vilket är berikande. Jag känner att jag berikas hela tiden i möten med andra.” Så fortsätter Gunbritt igen: ”Det ska bli roligt att dela detta med Christer och att möta alla som kommer till kyrkan. Det är också en stor utmaning i att möta besökarna i det de vill ha. Vill de ha samtal, aktiviteter eller någonting annat som kanske kan skapa gemenskap och möta vänner?”

En livstid tillsammans

Gunbritt och Christer möttes riktigt tidigt i livet. De träffades redan när de var 12 år, när Christer började i samma klass som Gunbritt. Då hade de inte ögon för varandra, men…

”Kommer du ihåg vad du berättat senare?”, säger Christer till Gunbritt.

”Ja. En dag när jag gick bakom dig efter skolan så tänkte jag plötsligt – han kommer att bli min man. Sedan glömde jag bort den tanken en tid”, berättar Gunbritt.

Gunbritt och Christer gick bara i sjätte klass tillsammans, men de kom att vara med i samma kyrka, där de ofta träffades, och en dag, när de var 15 år, friade Christer.

Vägen genom livet

Studenten gick de tillsammans på handelsgymnasium i Norrköping och efter något år gifte de sig och flyttade till Södertälje. Det här paret har flyttat en hel del – Södertälje, Götene, Skövde, Sandhem, Uddevalla, Skövde, Jönköping. Och de har naturligtvis jobbat också. Gunbritt har bland annat arbetat på bank och Saab-Scania innan hon började studera pedagogik, som förutom arbete i skolans värld blev någonting som hon fördjupade sig i. Det ledde till en doktor i pedagogiskt arbete, som i sin tur ledde till arbete på högskola, där hon utbildat lärare.

Christer å sin sida jobbade åtta år på bank innan han en dag frågade sig själv om det verkligen var det han skulle göra resten av sitt liv. Resultatet blev att han gick på bibelskola och så började en tanke att växa fram. Han började studera teologi och en dag fick han frågan om han var beredd att ta en tjänst i pingstförsamlingen i Götene. Efter att ha talat igenom beslutet med familjen, var han redo.

Ni är här för perioder under tre år, varför stannar ni inte längre?

”Som frikyrkopastor i Sverige är det i allmänhet vanligt att man flyttar. Inte lika mycket som förr dock. Inom frikyrkosammanhang erbjuds man ett uppdrag, sedan fortsätter man vidare, flyttar, när man känner att man gjort ett arbete. I stora städer stannar man ofta längre, för det tar längre tid att lära känna bygden, staden – samhället helt enkelt”, förklarar Christer, och tillägger: ”Vårt kontrakt i Fuengirola är skrivet för tre år, med möjlighet till förlängning.”

Har du alltid velat bli pastor?

”Jag hade aldrig känslan att jag skulle bli pastor eller predikant när jag var yngre”, säger Christer.

”Får jag säga en sak – din lärare…”, avbryter Gunbritt med ett leende.

”Ja just det”, säger Christer, och berättar: ”Det var en studievägledare i skolan som en gång sa till mamma: ’Pojken ska bli präst, han ska läsa latin’. Jag har många gånger tänkt på att han ju faktiskt hade rätt, fast jag då inte ville gå den banan.”

Ett uppdrag

Sedan Christer tackade ja till tjänsten i Götene har han känt att arbetet är hans kall, och han har alltid känt sig ödmjuk inför sitt uppdrag. Först kände han till och med att det var utmanande att tänka att människor tog sig tid om söndagen för att komma och lyssna på honom. Det blev väldigt viktigt för honom att verkligen ha någonting att förmedla.

”Jag har ett uppdrag att förmedla hopp – att uppmuntra människor. Att förmedla hopp till dig och att se vad du har i ditt liv som du är bra på. Kyrkan, och jag i den, har ett uppdrag att tillföra någonting till samhället. Att lyfta människor”, förklarar Christer. Så lyfter han fram dagens oroligheter i världen, som flyktingsituationen, frågor om klimat och miljö, terror, våld och krig. Frågor som är svårlösta och som vi kan oroas över. 

”Jag tror inte att Gud skapar oro, sjukdom och krig – det är saker som vi får leva med här i världen och som kan drabba oss människor. Vi lever med en Gud som vill oss gott. Vi kan inte blunda för vad som händer”. Han förklarar vidare: ”Jag har inte svar på de stora frågorna, men den viktigaste frågan för mig är ’var jag själv är förankrad’. Det är också viktigt att vi har vänner. Jag tror på relationer – vänskap och gemenskap, som både ger stöd och livsglädje. Ingen orkar vara orolig hela tiden.”

Snart 52 års äktenskap

Där jag sitter med Gunbritt och Christer, liksom i fotostudion, ser jag hela tiden värme och leende mellan dem. Man ser att de trivs tillsammans, älskar varandra och det råder harmoni mellan dem. De berättar att de är omtänksamma, tänker på varandras bästa och uppmuntrar varandra. De förklarar att de aldrig ens funderat på andra alternativ.

Definitionen

Till slut har jag två frågor som alltid väcker min nyfikenhet:

Vem är Gud?

”Gud är en personlighet som skapat alltsammans. Gud står över könen, har moderskänslor och faderskänslor. Den som uppehåller alltsammans. Gud är början och slutet. Mitt möte med Gud är en process. Jag har gjort mycket som jag inte hade vågat om jag inte känt stöd i Gud – t ex stå och tala inför många människor, byta från bankjobbet. Jag känner trygghet i Gud”, berättar Christer.

Och vad med dem som inte tror på Gud?

Nu svarar Gunbritt: ”Jag ser människan, inte vad människan tror på. Jag gör ingen skillnad mellan människor. Det är människan som är viktig, inte vad man har för åskådning.”

”I min övertygelse och tro önskar jag ju att man hittar Gud. Jag har också existentiella frågor till Gud och alla andra. Mitt budskap är att jag finner trygghet i Gud, och hoppas att andra också gör det”, avslutar Christer.

Under coronapandemin uppmanades vi människor att följa restriktioner att hålla ut, hålla i och hålla avstånd. Detta inspirerade Christer till att skriva en dikt:

I ett kärlekshav
I den mörka dalen
vill jag hålla ut
I de djupa kvalen
ber att smärtan snart är slut
I den svåra tiden
vill jag hålla i
En tro som ger mig friden
den jag tryggt kan vila i
I din trygga famn jag vilar
I en sargad värld jag tvivlar
Vill ändå på Dig tro
Vet hos Dig får jag bo
I en stilla avskildhet
vill jag hålla av
De kära i sin utsatthet
nås i ett kärlekshav
När vi slutligt väntat
vill jag hålla om
Alla dem jag längtat
i en framtid famna om.

Text: Sara Laine, sara@norrbom.com
Foto: Mugge Fischer, mugge@norrbom.com