Bankerna, bostäderna och krisen

Enligt Internationella valutafonden IMF och flera experter står den spanska ekonomin inför stora utmaningar. IMF beskriver de främsta vara; ickefungerande arbetsmarknad, priskorrektion av fastighetsbubblan, ett stort budgetunderskott, tung skuldsättning i den privata sektorn och statlig skuldsättning, samt en svag produktivitetstillväxt och en banksektor med fortsatta svagheter i vissa sektorer. Hittills tycks de spanska bankerna ha hanterat den ekonomiska krisen med bibehållet lugn. En allmän inställning tycks ha varit att dra in klorna och härda ut; med tålamod vänta ut krisen.

I slutet av maj i år beslöt spanska staten att ta över förvaltningen av den spanska sparbanken CajaSur. Staten går in och säkrar bankens skuld med hjälp av statliga garantifonder. Experter från olika europeiska banker uttalar sig om att det här bara är början, att det spanska banksystemet präglas av sjukdom. Enligt BBVA behöver spanska långivare, t ex banker, 50 miljarder euro i kapital, då de står inför växande nedskrivningar igångsatta av bl a en kollapsande bostadsmarknad. Stora delar av bankernas tillgångar består av säkerheter i form av bostäder som belånats. De spanska bankerna sägs nu ha ca 300 miljarder euro i osäkra fordringar i och med att bostadsbubblan spricker.

Fusioner i kris
Den svenska banksektorn har under de senaste årtiondena genomgått stora förändringar bl a i samband med krisen i början på 1990-talet. Antalet banker har minskat markant genom att flera banker fusionerat eller köpts upp. Experter pratar nu om att de mindre bankerna i Spanien på liknande sätt måste genomgå stora strukturförändringar och att de som hittills klarar krisen bättre är de större bankerna som Santander och BBVA. I början av juni kom beskedet att de två sparbankerna Caja Madrid och Bancaja går samman. De blir därmed Spaniens största sparbank och utgör en i en förväntad rad av fusioner, en del av banksektorns överlevnadsstrategi, att gå samman för att bli färre men större.

En del kritiska röster gör gällande att fusionerandet av banker i Spanien bara innebär att dåliga tillgångar späds ut och att därmed problemen bara skjuts upp. Istället för att låta de banker som inte klarar likviditeten falla, skapas nu storbanker som om de inte klarar likviditeten i framtiden, kommer att ha en mycket större negativ effekt på samhället om de faller. Sverige och Spanien har visserligen markant olika förutsättningar ekonomiskt och storleksmässigt, men fusionerna i sig är i linje med Sveriges väg ur krisen för 20 år sedan och även i linje med spanska statens och IMF:s uppmaningar om hur bankkrisen ska hanteras.

Det finns såklart olika tänkbara framtida scenarior för hur det ska gå för Spanien. Den spanska privata sektorn är en av de mest skuldsatta i världen. Enligt Robert Bergqvist, chefekonom på SEB, skulle det stödlån på 1 000 miljarder kronor som Grekland fått behöva femdubblas för att rädda den spanska ekonomin. En del frågar sig hur den tillväxt som fanns i Spanien innan bostadsbubblan ska kunna återskapas? De utrycker det osannolika i att den ska uppnås igen, vilket åtminstone kan tolkas som att det kan komma att ta lång tid innan spansk tillväxt är tillbaka på tidigare högre nivåer. Enligt IMF är det troligaste att Spaniens gryende ekonomiska tillväxt blir svag och bräcklig.

Bostäder i balansräkningen
De spanska bankernas bolån innebär att en betydande del av deras balansräkningar består av värden i form av bostäder som utgör säkerhet för lånen. En del av bankernas tillgångar utgörs också av beslagtagna bostäder. Värderingen av bostäderna i de spanska bankernas balansräkningar börjar nu bli en fråga som diskuteras. På vilka prisnivåer är spanska bostäder värderade idag, i bankernas balansräkningar? Hur är de värderingsnivåerna i förhållande till de verkliga prisnivåer på vilka bostäderna kan säljas om de ska säljas på dagens marknad?

Diskussionen kan tyckas oviktig så länge de flesta bostadsägare inte säljer utan behåller sin bostad, och betalar sina räntor och amorteringar, och så länge bankerna inte känner sig tvingade att sälja de bostäder de tagit i beslag. En försäljning så länge försäljningspriset överstiger det belopp bostaden är belånad till är en sak. Men, vad händer om inte alla bostäder kan säljas för de belopp de är belånade till? Vad händer om det visar sig att den värdering som gjorts av bankerna inte reflekterar det pris som köpare är villiga att betala? I dagens tuffa ekonomi har många fått mindre att röra sig med. En betydande del av befolkningen (ca 20%) är dessutom arbetslösa. Med försämrad ekonomi riskerar trycket att sälja bli allt större, och då att sälja till det pris man får, även om det är lägre än fastighetens bankvärdering.

Brist på kapital?
Om en privatperson säljer sitt hus för ett lägre belopp än vad huset är belånat till och inte har några andra tillgångar, så kan han inte betala tillbaka hela sin skuld till banken. Om ägaren lämnat huset till banken för att han inte längre kan betala sina räntor och amorteringar kan banken välja att behålla huset som tillgång och invänta en bättre bostadsmarknad. Men om allt fler hus ”lämnas tillbaka” till banken får banken allt mindre kapital och alltmer tillgångar i form av hus. Så börjar situationen nu se ut för spanska banker. Om då de husen är värderade till en prisnivå som är högre än vad de kan säljas för och banken har behov av kapital, måste banken sälja till det pris de kan få i dagsläget. Om många hus behöver säljas ökar utbudet samtidigt som efterfrågan här i Spanien inte per automatik ökat. Var ska framtida efterfrågan komma från?

Hög arbetslöshet och ekonomisk åtstramning gynnar inte köpkraften. Längs medelhavskusten på platser som Costa del Sol, finns säkert alltid en del utlänningar på jakt efter ett boende, en egen plats i solen. Men även andra länder har drabbats av krisen. Många har fått det sämre ekonomiskt i sina hemländer och är inte längre beredda att köpa hus på de nivåer som varit. Andra platser i Europa och världen har också seglat upp som alternativ till Spanien. Är det för dyrt här i Spanien kan många tänka sig att köpa hus vid havet någon annanstans istället. Vad händer då med bankernas alla tillgångar som består av säkerheter i form av hus? Går det att vänta ut krisen och inte släppa husen på lägre nivåer än de är värderade till?

Lån, räntor, bostäder och recession
Efter att den ekonomiska krisen i Grekland hamnade i fokus i maj månad, har Spanien fått stå i rampljuset bland annat i och med det statliga övertagandet av Caja Sur. De spanska problemen har lyfts fram och ekonomernas analyser haglar, med spekulationer bl a rörande hur stora nedskrivningar spanska banker kommer att behöva göra som en följd av de s.k. ”bad debts” de har i sina balansräkningar. Spanien och Grekland har en tuff ekonomisk sits. Samtidigt finns även de som försöker poängtera att också andra, s.k. starkare ekonomier inom Västeuropa, har betydande ”bad debts” med framtida nedskrivningar som troligt scenario. Kanske är det viktigt att inte fastna vid de länder som ter sig innebära den största risken för området just nu, utan också fundera kring vad ett eventuellt större skuldsaneringsscenario för fler länder i Västeuropa skulle innebära för oss alla.

Den svenska bostadsmarknaden är en av de få i Västeuropa som har hållit sig stabil. Låga räntor som stimulansåtgärd har bidragit till att de svenska bostadspriserna har bibehållits och till och med ökat på sina håll. Den spanska bostadsmarknaden skiljer sig från den svenska på många sätt. I Spanien finns nu ett överutbud både i form av gamla bostäder till salu och nybyggda bostäder som färdigställts och nu kommer ut på marknaden. Det finns minst en miljon tomma bostäder i Spanien och en del menar att vi ännu bara sett första delen av krisen, att vi riskerar en andra nedgång.

Samhällsdebattören Johan Norberg uttrycker farhågor om att krisen riskerar att bli mycket värre. ”Den kris som skapades av för låga räntor botas nu med mer av samma medicin.”, säger han. ”Den medicinen skapar osäkra framtidsutsikter och går dessutom inte att ta till igen, eftersom räntorna i många länder ligger nära noll. I stället för att genomlida en recession väljer centralbankerna att skjuta svårigheterna på framtiden.” Miljardären och investeraren George Soros uttrycker det som att den finansiella krisen är långt ifrån över eftersom de åtgärder som tagits för att hantera krisen på kort sikt är raka motsatsen till de åtgärder som behövs på lång sikt. Detta innebär en ökad risk för en ”double-dip recession”. Kanske är det inte bara i Spanien och några utpekade länder till som krisen långt ifrån är över.

Situationen är allvarlig. Krisen syns tydligt på många håll i det dagliga livet. En sundhet mitt i det tuffa ekonomiska klimat som märks här på Costa del Sol, är att problemen nu alltmer lyfts upp på bordet för diskussion.