Januari i Sverige och Spanien

Oxveckorna, första gången jag hörde att det var så min morfar och andra bönder brukade kalla perioden efter trettonhelgen fram till någon gång runt Fettisdagen, blev jag lättad. Det var skönt att höra att det var fler som reflekterat över och satt namn på de månader på året som jag varje år hade svårt för, januari och februari. De månaderna är så döda i Sverige på något vis.

Sverige kallt
I november är mörkret nytt och i december finns en sådan förväntan inför julen och vackra dekorationer, ljus, traditioner och godsaker att glädja sig åt. Men i januari har jag tröttnat på mörkret och allt det grå. Sverige ser då ofta ut som om en atombomb slagit ned, på flera plan. Naturen är kall, människorna har gått i ide och det hela ter sig mest som en strävan att överleva. Det finns förstås några påverkbara faktorer som inte bidrar till att minska deppigheten. En stor sådan utgörs av att svenskarna formligen shoppar ihjäl sig i december månad varje år. Det grå januari lär inte te sig mindre grått av att pengarna för många i princip är slut redan innan månaden hunnit börja. Det är som den deppigaste efterfest i många hushåll. Ändå tycks så många välja att ha det så. Det pratas om makaroner och ketchup som något självklart i livet. Det pratas om hur kontot är tomt precis som om det vore en nödvändighet att ha det så. Oh, den känslan av att allt nästan SKA vara grått – det kanske är den jag värjer mig mot mest. Efter att ha handlat, handlat, handlat inför julen och bräckt nya rekord, så SKA svenskarna i januari inte ha en krona kvar. DET är så deppigt. Vad är charmen med det? Och hur roliga är julklappsprylar när vardagen är deppig? Jag förstår inte.

Spanien gladare
I Spanien har jag inte sett den nationella januari-deppighet som finns i Sverige. Jag kan ha fel men jag har en känsla av att det inte bara har med vädret att göra även om sol ibland kan göra livet ljusare. I en artikel från häromåret, skriven inför julhandeln, läser jag att Malagaborna i och med krisen planerade att handla färre julklappar, köpa lite mer lotter och hoppas på tur, och att de prioriterar julmaten framför julklapparna. Det senare är det jag tror är den stora skillnaden mellan januari i Sverige och januari i Spanien. OM det skulle vara makaroner och ketchup på bordet i spanska familjer så betyder inte det att julklapparna automatiskt varit fler. Snarare betyder det att det är kris på riktigt. Så länge spanjorer har ett val väljer de hellre att äta och leva än att shoppa saker. Vad är det som gör att svenskar tycks tänka så annorlunda? Svenskar är inte kända för att vara ett lyckligt folk generellt. I januari vågar jag påstå att svenskar generellt är ännu mindre lyckliga än annars, och det trots – eller kanske just på grund av – alla saker de köpt månaden innan. Hur kommer det sig att svenskar vill ha det så?

Shoppingtvång, stress och depp
En undersökning visar att svenskar gärna planerar sina inköp och skriver listor. Det brukar jag också göra. Men de där listorna riskerar att bli som arbetsuppgifter som måste betas av. Människor springer runt som skållade råttor. Alla människor som trängs på Nordiska Kompaniet, NK, i Stockholm. De har INTE roligt om jag tolkar deras miner rätt. Med ett jagat uttryck i ögonen rusar de runt med sina kassar. Det är väl synd, NK som är ett så underbart fint varuhus, men få verkar njuta av julhandeln. Att julhandla i Spanien är en lite annorlunda upplevelse än i Sverige. Visst är det mycket folk även här. Visst trängs människor och visst är en del stressade. Men, julhandeln liksom det mesta i Spanien, tycks få vara en social och trevlig upplevelse i sig. Jag känner igen mig mer i att vara så. Jag går inte ut och handlar för att jag måste. Jag äter inte makaroner och ketchup i januari för att jag måste. Det gör jag bara om jag har valt att shoppa ihjäl mig i december eller om det är kris på riktigt. Men vilka saker jag köpt kan göra mig lyckligare än mat i januari? Nej jag gör hellre som spanjorerna; mindre sakshopping i december till förmån för – förhoppningsvis – godare allt året om och därmed också förhoppningsvis så lite ”januaridepp” som möjligt.
Oxveckorna var tuffa för bönderna förr med långt till nästa ledighet och slit i hårt klimat utan någon betald ledighet att se fram emot. Så har vi det oftast inte i utvecklade länder idag. I Sverige tycks vi ha skapat moderna oxveckor i skuggan av vår julhandel. I december stressar vi för att hinna shoppa alltmer och bräcka nya rekord. Är det värt att stressa för att i januari deppa? Jag inbillar mig att Spanien har mer av glädjen och maten och samvaron oavsett det är december eller januari. Shopping bör väl främst utgöra ett nöje, inte ett krav. Jag vill att varje månad ska få behålla lite vardaglig guldkant – året om – jag vill inte shoppa bort den. Oxveckorna måste inte vara fullt så kalla och grå…