Sinnenas Andalusien

Syn-, ljud-, lukt-, smak- och beröringsintryck från södra Spanien

Något av det bästa när man reser är alla sinnesintryck som man har kvar långt efter att semesterfotona blivit dammiga minnen i ett bortglömt fotoalbum.

När jag besökte Indien för några år sedan, tog jag flera tusen foton. Trots det satt jag sedan där med några minnen som jag aldrig hade lyckats fånga på bild. Tänkt t ex Chai Wallah:erna, som sprang mellan tågvagnarna på stationen för att sälja te till resenärerna. Om jag blundar kan jag fortfarande se dem sträcka fram de ångande teglasen genom tågfönstret. Jag kan höra deras röster i en blandning av indiska och engelska, då de artigt men snabbt tar emot några mynt som betalning. Jag kan känna det varma glaset i min hand, dofta och smaka det söta, lätt kryddade teet. Det finns inte ett enda foto som kan beskriva en sådan upplevelse. Som så många av våra minnen, är det en känsla som sträcker sig långt utanför en ram.

Här i södra Spanien överväldigas vi av oändliga, underbara sinnesintryck. Det finns alltför många för att rada upp dem här, så jag tvingas till att begränsa mig till en handfull för varje sinne. Dessa är några syner, ljud, dofter, smaker och beröringar som för mig är essensen av det sensationella territoriet Andalusien.

Visuella intryck

Andalusien är soligt, luftigt, stenigt, tidlöst och helt enkelt fantastiskt.

Vallmo:
Första gången som min man och jag besökte Andalusien 2012 körde vi in till den lilla byn Nigüelas för att äta lunch. En flock får som korsade vägen tvingade oss att stanna till. Hade de inte gjort det, hade vi kanske missat synen som uppenbarade sig för oss mellan olivträden. Hade Monet varit med oss i bilen den dagen hade han klivit ut ur bilen och insisterat på att måla det han såg. Vallmoåkern har blivit vårt referensindex för blomstrande vallmoåkrar, och än så länge har vi inte funnit någonting som kan jämföras med den.

La Mezquita de Córdoba:
Córdobas kända moské är enligt mig en av världens återstående sju underverk. Det spelar ingen roll hur många bilder eller dokumentärer man sett – när du verkligen står där inne och ser det med egna ögon är det helt enkelt otroligt. Andalusien har många fantastiska platser som är värda ett besök, men för mig är La Mezquita någonting utöver alla de andra.

Färger:
När jag tänker på Andalusien ser jag värme och livfulla färger, som de klassiska byggnaderna i Málagas gamla stadsdel.

Bäää eller muuu:
Djur som gnäggar eller kvackar, som i sången Old MacDonald, är inte längre ett vanligt inslag i folks dagliga ljudbild. Därför är det speciellt mysigt att vakna upp till bräkande getter eller det omusikaliska skriande från en ensam åsna nedanför backen.

Ljudintryck

Ljuden på landsbygden i Andalusien är helt andra är dem som man hör i städer. I stället för konstant trafikbuller emellanåt avbrutet av en eller annan siren fylls våra ören med bräkande getter och pratande grannar. Dessa är några av mina favoritintryck från Andalusien.

Kyrkklockor dygnet runt:
I Vancouver, där min man och jag bodde förr, hörde vi aldrig kyrkklockor. De var säkert förbjudna på grund av den överutvecklade kanadensiska politiska korrektheten. Trots att varken min man eller jag är katoliker så älskar jag höra kyrkklockorna på morgonen, mitt på dagen eller innan vi somnar, som en påminnelse om tidens fortsatta gång.

Jag har fått berättat för mig att klockorna i kyrkan Santa María la Mayor i Ronda drogs upp för hand med rep, för bara 10 år sedan. Klockorna ringer förresten olika beroende på vilken sorts mässa de kallar in till, från svepande stormklockor för speciella högmässor till de sakta, dystra luto-klockslagen för att annonsera att någon av stadens invånare dött.

Impromptu-föreställningar:
Andalusierna är spontana. Våra vänner kan utan anledning ställa sig upp och börja sjunga eller dansa sevillana vid vilken social sammankomst som helst. Man kan bara beundra deras patos och inlevelseförmåga.

Doftintryck

Azar-himlen:
Även om södra Spanien välsignar oss med massa blomdofter finns det för mig ingenting som doftar mer gudomligt än apelsinblommor, eller azar. För att uppleva apelsinträd på bästa sätt bör du bege dig till Lecrín-dalen i Granadaprovinsen i maj – du kommer tro att du är i Nirvana.

Vilda örter:
Som ivriga vandrare i Andalusien hittar vi alltid vildväxande örter längs stigen. Odlade örter kan dofta gott, men det finns ingenting bättre än att sticka näsan djupt ned i en vildväxande timjanbuske, en himmelskt doftande lavendel eller en buske med vild rosmarin.

Helig rökelse:
Sedan vår första påsk i Spanien kommer min näsa alltid att minnas doften av rökelse under Semana Santa. Doften hänger i lufter och söker sig ut från butiker, bostäder och kapell. Jag har varit frestad att norpa ett av de fina rökelsekaren som de svingar i kyrkan under mässan, men hittills har jag lyckats låta bli. Doften av hundratals stearinljus som lyser upp det mörka kyrkorummet i kombination med den nästan berusande rökelsen känns mystisk, tidlös och till och med för en kvasihedning som mig, helig.

Smakintryck

Här blir det svårt att välja. Andalusien är smakernas paradis, speciellt då man kan serveras rätter i perfekta provsmaksvänliga tapasformat. Mer eller mindre alla frukter och grönsaker under solen kan växa i södra Spanien. Dessutom hittar du lokalt producerad ekologisk olivolja, god ost gjord på getmjölk, ägg från frigående höns med smuts kvar på, och naturligtvis utmärkt rödvin – om inte från grannen så från trakten. Det är svårt att peka ut de bästa smakintrycken, men här är tre favoriter.

Café con leche:
Jag måste erkänna att jag har en svaghet. När jag bodde i Kanada tyckte jag aldrig om kaffe, där det ofta var lika med Starbucks ljusbruna vätska i en enorm, miljöförstörande, pappersmugg. Men sedan flytten till Spanien har jag blivit ”fast”. En dag i Málaga satt jag med mitt alltför nyttiga örtte och tittade på kaffet som serverades min man. Mannen bakom baren ställde fram ett glas med kolsvart espresso som han sedan fyllde upp med mjölk efter önskemål. Presentationen var som en temperamentsfull flamenco. Senare lärde jag mig att kombinationen av kaffe och mjölk kan ge ett dussin färgvariationen, för i Málaga vill vi inte ha livet i 50 nyanser av grått, utan istället nyanser av mockabrunt.

Tomates aliñados:
Bland de mer självklara rätterna på menyn tycker jag bäst om den enkla. När det är säsong för de enorma tomaterna Corazon de Toro (tjurhjärta) finns det ingenting som är så gott som en tomates aliñados – tomater skurna i bitar eller tunna skivor med flingsalt och en god olivolja. En del lägger till hackad vitlök eller en nypa torkad oregano, men när det kommer till denna rätt är jag purist.

Från havet:
Med närheten till både Medelhavet och Atlanten är vi bortskämda när det gäller färsk fisk och skaldjur (medan det ännu är liv i haven…). Om du ännu inte provat det, se då till att beställa lokalbefolkningens favorit – sardiner på spett grillade över öppen eld på en chiringuito (strandbar). Denna fantastiska sommarmaträtt bör avnjutas med ett glas torr Manzanilla-sherry och en lätt bris.

Beröringsintryck

Av alla våra sinnen är nog beröring det sinnet som vi känner till eller är i kontakt med minst. De flesta av oss är alltför upptagna med alla de visuella och auditiva intryck som kommer i vår väg, så vi märker inte de mer subtila sinnesintrycken under våra fingertoppar. Så här är några av Andalusiens starkaste taktila intryck:

Berör historien:
Ronda är sten. Jag bor på en stenklippa som är delad av en djup ravin. Landskapet är täckt med sten och vart man än tittar ser man bergen tillhörande Serranía de Ronda. Sten var det som användes som byggmaterial för broarna över Tajo-ravinen, murarna som skyddat vår stad genom århundraden och hemmen som ger djur och människor skydd och husrum. Stenarna kom långt innan oss och kommer att finnas kvar här långt efter oss. Att röra vid andalusisk sten är därför som att beröra en del av vår tidlösa historia.

”Touch wood”:
“Touch wood”, säger man på engelska när man önskar att någonting ska hända eller hoppas på att någonting inte ska hända. Trä symboliserar på ett sätt säkerhet för oss människor. Denna känsla stämmer speciellt bra in när man är nära El Castaño Santo, en 800 år gammal kastanj som står på den traditionella promenadvägen mellan Ronda och San Pedro. Vem kan motstå att känna på denna vänliga jätte?

Dina favoritsinnesintryck skiljer sig säkert en hel del från mina, då vi alla ser, hör, luktar och känner på vårt eget sätt. Det viktiga är inte vad vi känner utan att vi känner, så kom ihåg att fira de sensationella synerna, ljuden, lukterna, smakerna och beröringsintrycken oavsett var du än bor.