En röst om det spanska hälso- och sjukvårdsystemet

En röst om det spanska hälso- och sjukvårdsystemet

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Birgit Odfalk Lilja, boende i Fuengirola, är imponerad av det spanska vårdsystemet.

”Mitt liv hängde på en skör tråd, idag kan jag både prata, skratta och gå” – Birgit Odfalk Lilja.

”Jag vaknade en natt 2007 av en hemsk huvudvärk. Jag brukade aldrig ha ont i huvudet så jag tänkte ’jaha, är det detta människor pratar om, det är ju hemskt’. Så skulle jag ta mig till badrummet, men mina ben bar mig inte, de bara vek sig. Det var då jag förstod att det troligtvis var allvarligare än vanlig huvudvärk och bad min make ringa efter ambulans”.
Och det var ingen vanlig huvudvärk. Från ambulansresan och ankomsten till akuten på sjukhuset Hospital Costa del Sol har inte Birgit många minnen. Tre dagar fick hon ligga på akuten innan hon flyttades till neurologavdelningen. När hon sedan vaknade berättade l äkarna för henne att hon drabbats av en stroke, samt att många av hennes inre organ delvis eller helt slagits ut, bl.a. hjärta, lungor och mage, magen till den grad att hon fick sondmatas.
”Läkarna sa då att mitt liv hängde på en skör tråd, idag kan jag både prata, skratta och gå, då visste ingen om jag skulle överleva” berättar Birgit och fortsätter: ”Men helt återställd blir jag aldrig. Jag har ett bråck i hjärnan, som kan spricka när som helst, som de inte kan göra någonting åt och om det spricker har jag bara enstaka minuter kvar i livet. Jag har ett försvagat hjärta, likaså mage, ett förlamat stämband, diabetes, osteoporos, nedsatt balans och högt kolesterol, allt troligtvis följder av stroken. Jag äter dagligen tio olika mediciner, från början var det 16, men de tio måste jag ta resten av mitt liv”.

Fläckfri behandling, uppföljning och eftervård
Återhämtningsarbetet sattes igång direkt när Birgit ansågs stark nog. Vägen tillbaka har varit lång och fylld av terapi för att bl.a. lära sig gå och prata igen. Till en början kunde hon varken sitta eller tala och det tog ett år av specialistträning innan hon pratade igen.
”Visst har det varit arbetsamt men den spanska sjuvården har underlättat det så mycket. Under en period, när jag hade flyttat hem igen, hämtades jag av ambulans tre gånger i veckan, som körde mig till sjukhuset för min terapi. Läkarna har sedan dag ett gjort ett fläckfritt arbete. De har alltid informerat mig om min situation utan att hymla om någonting och det har varit ’raka rör’. All sjukhuspersonal har alltid varit trevlig samt även humoristisk och det var ofta som de smekte mig på kinden när de kom eller gick, under tiden jag var inlagd. Jag upplever att jag fått en vård och närhet som jag nog inte skulle kunna drömma om att ha fått i Sverige. Det enda jag upplevde som negativt var det stora besökarantalet som är vanligt på spanska sjukhus och så är sjukhusmaten inte så god. Men som sagt, förutom det finns det ingenting att klaga på. Behandlingarna, uppföljningen och eftervården är fläckfri. Och behärskar man inte språket finns det allt som oftast en tolk på sjukhuset, så alla kan känna sig trygga med den spanska sjukvården”, avslutar Birgit.

Av Sara Laine

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco