Kära läsare november 2012

John Patrick Shanleys geniala Tvivel från 2008.

Jag har alltid varit en mycket ”svart – vitt”-person. Hos mig har det inte funnits utrymme för gråzoner. Jag har skapat mig klara åsikter om att saker varit på ett eller annat sätt. Om jag har tvivlat har jag undersökt saken så fort som möjligt, så att jag kunnat säga någonting om det. Kanske är det åldern, kanske är det tiden vi lever i. Hur som helst har jag bjudit in tvivel i mitt liv. Det är okej för mig att tvivla. Faktiskt har det blivit en nödvändighet att tvivla. Det ger plats i mitt sinne, rymd för att nu använda ett klichéfyllt ord som var modernt för några år sedan, medan jag gick runt och var tvärtom. Jag begav mig in i skrivarverkstaden och hetsade upp mig över den ena saken efter den andra. Jag sökte konflikt. Varför? För att jag innerst inne tvivlade. Konfliktens väsen är komplext. Det är bara när vi är helt säkra som vi inte söker den. T ex skulle jag naturligtvist aldrig gå in i en konflikt om huruvida jag är kvinna, sjunger riktigt dåligt eller är dansk, och bor i Spanien. Däremot kan jag gärna diskutera kring om IVA-höjningarna är en del av en förnuftig väg ut ur den ekonomiska krisen – och här kommer mina tvivel Rajoy till godo. Jag vill även gärna diskutera Syrien, men återigen: Om flertalet av den syriska befolkningen (liksom de andra befolkningarna som i den arabiska vårens namn har valt sharialagen och fundamentalism framför en sekulär diktator) hellre vill ledas av Det muslimska Brödraskapet, ska vi ha så många åsikter om det? Jag tvivlar. För är det inte på tiden att vi tar upp kampen mot våra egna makthavare – energiindustrin – och kräver att de utvecklar energi som gör oss oberoende av de stora oljeproducerande länderna i Mellanösten (läs: slutar jaga de människor som för längesedan har uppfunnit alternativa, rena och billiga energiformer, ned i svarta hål)? Det skulle också vara intressant att tala med grekerna om deras mottagande av Kansler Merkel, som under den senaste månaden besökte Aten och fick hela den grekiska tragedin att känna efter. ”Det är riktigt orättfärdigt att alla de pengar som EU:s hjälppaket ger oss bara ska användas till att betala vår skuld av…” pep grekerna som ett gäng bortskämda barn. Jag tvivlar bara på om jag har lust att lägga tid på det. Konflikten är nödvändig. Man kommer aldrig vidare i varken utbildning, vetenskap eller i livet om man inte tvivlar på saker. Som PH sa: Det har alltid funnits tvivel som flyttat berg.

Nyligen såg jag om en av mina favoritfilmer, regissörens John Patrick Shanleys geniala Tvivel från 2008. De av er som ännu inte har sett den bör göra det. Filmen borde faktiskt vara obligatorisk i läroplanen redan på grundskolenivå. Avslutningsvis vill jag referera en liknelse, som en av filmens huvudpersoner, Fader Flynn (utmärkt gestaltad av Philip Seymour Hoffman) berättar för sin församling.

En kvinna skvallrade med en väninna om en man som hon knappt kände. Samma natt drömde hon att en mäktig hand kom fram och pekade ned på henne. Snart kände hon skuld och nästa dag gick hon till bikten. Hon berättade allting för prästen. ”Är det en synd att skvallra?”, frågade hon. ”Ja”, svarade prästen. ”Gå hem och ta med en kudde upp på ditt tak, sprätta upp kudden med en kniv och kom sedan tillbaka”. Detta gjorde kvinnan och gick tillbaka till prästen. ”Vad hände?”, frågade han. ”Fjädrar”, svarade hon. ”Fjädrar överallt, fader”. ”Gå tillbaka och plocka upp dem”, befallde prästen. ”Det kan jag inte”, sa hon. ”Jag vet inte var de är. Vinden har spridit dem överallt”. ”Och det”, sa prästen, ”är skvaller”.

Fader Flynn, som är en av de bästa predikanterna som jag har sett på filmduken, anklagas i filmen för övergrepp på pojkar och filmen är en skildring av det helvete som tvivel också är.

Bästa hälsningar från
Helle Espensen