Manolo Blahnik

”Jag behövde det inte, för jag har den bästa smaken i världen.” Det lär Manolo Blahnik skämtsamt ha sagt till sin vän Michael Roberts, när dessa två talade om att han inte har någon formell utbildning som skoskapare.

Spanien är ett land som ofta hamnar i skuggan av grannländerna Frankrike och Italien när det talas om mode. Det är synd. Spanien har nämligen tack vare sitt rika kulturarv mycket att bjuda på i modevärlden. Det är både experimentellt, minimalistiskt, klassiskt och trendigt. Och nu när Málagas egen modevecka blir allt mer populär tänkte En Sueco att det är dags att i en serie artiklar botanisera bland den spanska modevärldens skapare. Denna månad börjar historien på Kanarieöarna.

Han är en sann couture, inom skomode. Och hans skor, och, som många ser dem, konstverk, är mycket eftertraktade. Men då varje sko är ett noggrant och nyanserat handarbete är kölistan för ett par egna ”Manolos”, det tillverkas nämligen bara 80 skor om dagen – och, Manolo Blahnik synar varenda en av dem.

Manolo Blahnik, född Manolo Blahnik Rodriguez, är mannen bakom några av världens mest eftertraktade designerskor. Han lämnar ingenting åt slumpen, för han vet, att med en tolvcentimeter klack är balansen i skon a och o. Hans skisser arbetas fram hemma i Bath, för att därefter sändas till Italien. Där tas modellen ut i trä och karvas noggrant för hand, för att få fram den perfekta passformen. Sedan synas varje söm, varje detalj, varje broderi. Ett par ”Manolos” är ett sant hantverk.

Son till en spansk mor och tjeckisk far, föddes Manolo Blahnik i Santa Cruz de La Palma 1942, där han växte upp på familjens bananodlingar och blev skolad i hemmet tillsammans med sin syster. Hans föräldrar som drömde om att sonen skulle bli diplomat skickade honom till Genève och politik- samt juridikstudier. Men det stämde inte överens med Manolos intressen, som efter bara ett år började studera litteratur och arkitektur istället. Konstintresset ledde till studier i Paris, senare till fotografarbete för The Sunday Times i London 1970, och även till New York, där han drömde om att designa kulisser. Men i ”The city that never sleeps” presenterades han för Diana Vreeland, av sin vän Paloma Picasso, ett möte som kom att påverka hela hans liv. Diana Vreeland tittade nämligen på hans skisser. Hon sa att hans accessoarer var roliga samt att han borde göra skor. Enkla ord som gjorde avtryck i Manolo. Han återvände still London för att designa herrskor. Dock fann han dem begränsade med få utvecklingsmöjligheter och inriktade sig istället på skor till kvinnor, och fick sitt första samarbete med den flamboyanta designern Ossie Clarks, för dennes kollektion, 1972.

Manolo Blahnik livnärde sig på att arbeta i skobutiken Zapata, på Old Church Street, i Chelsea, London, där några av hans skor också såldes. Emellanåt kom kända ansikten som moderedaktörer och skådespelerskor in butiken, samt även hans nära vänner, bland annat Bianca Jagger, som gärna bar ett par ”Manolos”. Men än så länge var det inga stora summor det handlade om, vilket förstås när man läser att han tog ett lån på 2 000 pund för att köpa Zapata.

Med tiden följe fler samarbeten med modedesigners som Jean Muir och Fiorucci, och så vann han mark i USA tack vare sitt samarbete med Bloomingdales 1978. Året därpå öppnade han en egen butik på Madison Avenue i New York och 1980 var han ett namn på andra sidan Atlanten. Manolo Blahnik själv återvände till Europa med tid för att arbeta vidare med sin succé; snyggt nyskapande för få förmögna, som varar för evigt. Och inspirationen, ja, den hämtas fortfarande ur hans favoritfilmer av Visconti och Cocteau, från ädla damer som Elisabeth av Österrike och Pauline Borghese, målningar av Velázquez och El Greco samt naturligtvis influerat av de stora modeskaparna Cristóbal Balenciaga, Coco Chanel och Yves Saint Laurent.

Och hur gick det sedan, ja, behövs det sägas mer när ett par ”Manolos” i dag säljs för mellan 500 – 4 000 dollars, i ett fåtal egna butiker, bland annat i Stockholm och Madrid, samt i noga utvalda lyxbutiker.Manolo Blahnik har själv förklarat att hans känsla för skor är genetiskt. Han känner det i fingertopparna, varför också hans skor noga arbetas fram för hand. Grunden till detta säger han vara hans moders stora intresse för mode. Hon läste ofta de populära modemagasinen och tog med familjen till Paris och Madrid för att köpa kläder, speciellt hos sin favoritdesigner Cristóbal Balenciaga. Men när det kom till skor var hon så trött på utbudet i butikerna att hon kontaktade en lokal skomakare, som lärde henne göra egna espadriller. Så där satt lille Manolo, tillsammans med sin mor, och lät fingrarna leka med och känna på de material och former som hans mor arbetade fram.