Valdag markerar nya tider inom spansk politik:
Söndagen den 24 maj blev en historisk dag inom spansk politik. Inte bara för att det hölls både regionval i 17 av landets regioner samt kommunalval över hela Spanien, varmed det skulle väljas 8 122 nya borgmästare och 67 640 ledamöter, utan även för att resultatet spår en ny framtid inom spansk politik. På nationellt plan vann PP flest röster både regionalt och lokalt men trots det slutade PP som en av valets stora förlorare. I 13 av de 17 regioner där det hölls val fick PP flest röster men på flera platser har de förlorat sin absoluta majoritet. Därav måste de nu förbereda sig på att ingå i en koalition med t ex Ciudadanos om de vill fortsätta att sitta vid makten. Dessutom uppskattas det att PP har förlorat drygt 2,5 miljoner röster jämfört med kommunalvalen 2011, och de har även förlorat absolut majoritet i flera kommuner.
Enligt flera experter grundas orsaken till det för PP dåliga valresultatet på att drygt 1,5 miljoner PP-väljare valde att stanna hemma i sina soffor i år, samtidigt som att Ciudadanos har lyckats få några av rösterna från högersidan. Dessutom har de många korruptionsskandalerna inom både PP och PSOE bidragit till att var tredje väljare har övervägt och omplacerat sin röst. Därför kom det inte heller som en överraskning att även PSOE fick ett dåligt val. På nationellt plan fick PSOE nöja sig med bara 25,11 procenta av rösterna i kommunerna, vilket är det sämsta valresultatet för partiet sedan Spanien övergick till demokrati. De ligger dock bara två procentenheter efter PP, som fick 26,93 procent, som å sin tur backade från hela 37 procent som de fick 2011.
Valets största vinnare är Ciudadanos och många av de nya Podemos-stödda partierna som på kommunalt plan har upplevt ett riktigt bra val. Det gäller i flera större städer i landet såsom Valencia, Sevilla och Madrid. Och här urskiljer sig speciellt huvudstaden. I Madrid fick nämligen det Podemos-stödda ”Ahora Madrid” hela 519 210 röster (ca 32 procent) vilket låg bara strax under PP:s 563 292 röster (ca 32 procent). PP förlorade således sin absoluta majoritet i staden efter 24 år, och även med stöd från Ciudadanos kan de inte bilda kommunalregering. Både Izquierda Unida och UPyD (Unión Progreso y Democracia) förlorade många röster till det nya partiet och minskade till obetydlig storlek inom den spanska politiken.
Totalt fick alltså PP flest röster vid de två valen men de har fått betydligt färre jämfört med valen 2011, och i många kommuner har de förlorat sin absoluta majoritet.
PSOE har inte lyckats locka fler röster jämfört med 2011 och kan således inte heller vara nöjda med valresultaten.
Ciudadanos fick ett bra val, även om det var förväntat att de skulle ha fått fler röster. Det gör alltså att PP, i flera kommuner, även om de ingår i en koalition med Ciudadanos inte kan nå majoritet och därmed förlorar de sin maktposition.
De mindre Podemos-stödda partierna har vunnit flera röster och kommer att spela en betydande roll för bildandet av både regionalregeringarna och kommunalregeringarna i flera städer. På många platser kommer det bli en koalition mellan tre eller fler partier.
Resultaten av regional- och kommunalvalen är således en fragmenterad landskarta. Och ska man i ljuset av dessa resultat säga någonting om det kommande parlamentsvalet så kommer nog höstens val att bjuda på stora förändringar inom den spanska politiken, och kanske även ett maktskifte.
Av Signe Lerche, Christine Petersen och Henrik Andersen
