Dåtidens kända personligheter: Victoria Kent

Dåtidens kända personligheter: Victoria Kent

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

victoria kent

Spaniens första kvinnliga advokat och rättskämpe

En del människor gör avtryck i historien. Victoria Kent var en av dessa. Många känner nog igen hennes namn från tågstationen i Málaga, samma stad som hon också föddes i. Men resan för Victoria Kent skulle dock sluta långt bort, närmare bestämt på andra sidan av jordklotet, i New York. Dit flyttade hon till efter att ha flytt i exil till Mexiko när det spanska inbördeskriget slutade och Franco tog makten.

Victoria Kent föddes den 3 mars 1889 i arbetarkvarteren Las Lagunillas i Málaga, som ligger bakom Plaza de la Merced. Här tillbringade hon sin barndom tillsammans med sin pappa, som var skoförsäljare, och hennes mamma, som var hushållerska, samt sina bröder. Hon var den enda flickan i familjen och nummer tre i en syskonskara på fem. Victoria Kent var redan som barn en bestämd dam. Hon brydde sig inte nämnvärt om skolan, som annars var en bra skola tillhörande en bekant till familjen, och efter en mindre hungerstrejk valde hennes mamma att undervisa henne i hemmet de första åren. Senare hyrde familjen en privatlärare och 1911 kunde hon slutföra utbildningen som lärare. Men lärarjobbet var inte Victoria Kents framtid och 1916 flyttade hon i stället till Madrid för att studera juridik. Där fick hon hjälp av sina föräldrar att bli inackorderad på Residencia de Señoritas (ett hem för studerande kvinnor). Sin tid spenderade hon på biblioteket och på att studera, och på kvinnohemmet deltog hon i intressanta diskussionsgrupper med andra kvinnor. Hon var en del av den fösta generationen utbildade kvinnor i Spanien och 1925 var hon färdig med sina juridikstudier och intog platsen som Spaniens första kvinnliga advokat och blev den första kvinnan i landet som klev in i Colegio de Abogados (advokatförbundet).

Tiden efter studierna

Victoria Kent var inte sen med att börja använda sin utbildning och 1930 trädde hon på allvar ut ur skuggan då hon som första kvinna förde ett fall i krigsrätten. I det fallet försvarade hon Álvaro de Albornoz, medlem av Den Republikanska Kommitté, som var anklagad för att ha planerat en militärkupp mot den dåvarande kungen Alfonso XIII. I domstolen bevisade hon att Albornoz inte kunde står bakom det avgörande dokumentet i fallet, Det Republikanska Manifester, bland annat för att han var häktad vid tidpunkten för publiceringen. Han frikändes, och när Alfonso XIII frivilligt abdikerade i april 1931 blev Albornoz justitieminister i den nya regeringen och parlamentsmedlem i den grundlagsgivande församlingen. Victoria Kent, som på den riden var medlem av det radikala socialistiska partiet, Partido Republicano Radical Socialista, blev också invald som parlamentsmedlem 1931, vari hon blev utnämnd till generaldirektör för de spanska fängelserna. Hon arbetade med målet att skapa rehabilitering för fångarna i fängelserna och besökte fängelser i hela landet, och startade en omfattande reformering av systemet. De fysiska förhållandena förbättrades betydligt och hon stängde 114 fängelser på grund av dåliga förhållanden. Fångarna fick fritt religionsdeltagande och det infördes tillfälliga permissioner för fångarna så att de skulle kunna delta i familjebegivenheter. I Madrid öppnade hon dessutom ett nytt kvinnofängelse vari det inte fanns celler utan där kvinnorna bodde och tillverkade varor för vidareförsäljning, och hon öppnade en skola för interner vari fångarna kunde utbilda sig. Hon var övertygad om att det var nödvändigt att rehabilitera fångarna och integrera dem i samhället i stället för att låsa in och gömma undan dem. Det är också Victoria Kent som ligger bakom att interner som lider av dödliga sjukdomar i dag kan få lov att dö utanför fängelset. Hon satt på posten i tre år varefter hon blev den del av den politiska organisationen Frente Popular, som kämpade mot Franco under inbördeskriget, som bröt ut 1936.

Från Frankrike till Mexiko och från Mexiko till USA

När kriget nådde sitt slut 1939 och det blir tydligt att Franco skulle komma till makten reste hon i exil, liksom de flesta andra republikaner som befann sig i landet. Hon begav sig först till Paris, där hon utnämndes till förstesekreterare på den spanska ambassaden. Där dedikerade hon sin åt att evakuera spanska barn och få över dem till grannlandet, där hon befann sig under sitt alias ”Madame Duval”. I Paris kom hon att bo i fyra år, under falsk identitet, vilket hon senare skulle komma att skriva en bok om (Fyra år i Paris). När Spanien nu hade blivit en diktatur utan plats över för vänsterorienterade revolutionärer som Victoria Kent, reste hon vidare i exil till Mexiko, där hon 1948 startade en utbildning för fängelsepersonal. I Mexiko tillbringade hon livet fram till 1950 varefter hon reste norrut, till möjligheternas land USA. Hon bosatte sig i New York där hon under en tid arbetade för FN och senare skrev inlägg till tidningen The Daily Iberian. Trots alla de år som hon tillbringade utanför Spanien lyckades hon hålla kvar kontakten med sin familj i hemlandet. Men det skulle dröja ända tills 1975 innan hon återvände, och då för bara ett kort besök, innan hon återvände till New York, där hon bodde fram till hennes död 1995.

Av Christine Petersen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco