Surfare red på Málagas vågor på 70-talet

Surfare red på Málagas vågor på 70-talet

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
Om man i dag pratar om surfing och surfstränder vandrar tankarna knappast till Málagas kuststräcka. Det vanliga är att man vänder blicken västerut mot de breda, vita sandstränderna i Tarifa och Cádiz, där brädan verkligen kommer ut på vågorna. Men så har fallet inte alltid varit. På 1970-talet var Málagas strand vid Pedregalejo och El Palo nämligen en populär plats bland surfare. På den tiden, innan Málagas kuststräcka anpassades efter turismen och gjordes badvänligare med hjälp av vågbrytare, fanns det en mycket levande surfmiljö öster om de centrala delarna av provinshuvudstaden, där ungdomar kastade sig ut i vågorna, när Medelhavet visade sig från sin vilda sida.

 
Under våren 1970 bodde det en tonåring vid namn Pepe Almoguera i det som förr var ett fiskarkvarter, Pedegralejo, öster om Málaga. Han växte upp med havet som sin närmaste vän och en önskan som han hade över mycket annat var att rida på vågorna som rullade in mot strandkanten utanför hans hem. Men på den tiden var det betydligt svårare att hitta en surfbräda i Málaga än det var att hitta vågor som kunde bli flera meter höga. Pepe var son till Julian Almoguera och brorson till Antonio Almoguera, som var kända i området som ”havets snickare”, och med hantverksblodet i ådrorna började han rita på sin egen surfbräda. Med hjälp av sin pappa och områdets andra båtbyggare skapade han en dag en surfbräda. Den var inte den finaste, men den tjänade sitt syfte, och Pepe sågs snart vara Málagas surfpionjär.

Surfarkultur blev likställt med frihet

År 1974 kom Pepe att bli motorn bakom Málagas surfskola, Málaga Surfing Club, som var den första av sitt slag längs hela Medelhavskusten. Varken Barcelona, Valencia eller Murcia kunde mäta sig med Costa del Sols huvudstad när surfarna kom till de nämnda tre städerna i början av 1980-talet. Stränderna vid Pedregalejo såg inte alls ut som i dag, när Pepe började sitt surfäventyr. På den tiden var stränderna rå natur, havsbotten var täckt av stenar och det fanns inga vågbrytare som stoppade vattenmängderna som med stor kraft kastades in mot kusten.
 
Men vågorna var inte bara surfredskap för de unga spanjorerna, de lockade även folk från andra länder i Europa, som tog med sig åsikter och annan världssyn, vilket var förbjudet under diktatorn Francos regim. De unga höll till på campingen som tidigare låg vid Málagas gamla badhus, Baños del Carmen. Härifrån paddlade de ut på vågorna, som hade blivit inte bara en samlingsplats för Málagas surfarkultur utan även som en symbol för den frihet som de i så många år tvingats leva utan.
 

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco