Marbella och det vilda landskapet bakom

Marbella är en vacker, gammal stad med en mysig och historisk stadskärna och även om det vilar en aura av både skandaler och ”glamour” över staden kan vanliga dödliga gott och väl besöka den utan att ta skada. Nu när det dessutom finns en Via Verde utmed ”The Golden Mile”, så att man kan promenera de vackra sju kilometrarna mellan Marbella och Puerto Banús, finns det all anledning till att prova den. Här kan man nämligen gå nedanför Spaniens dyraste tomter och titta in i jetsetarnas trädgårdar. När man utöver det även kan övernatta mitt i härligheten, t ex i det nyrestaurerade hotellet The Town House, och till råga på det kasta sig ut i en sagolik utflykt i landskapet bakom staden, där man kan upptäcka bergskedjan ”Los Cuchillos” (knivarna), ja, då kan det inte bli bättre. Detta är en utflykt som har allt – även möjligheten att löpa amok på shopping.
När vi kommer till Marbella känner vi oss som bönder som kommit till stan, då vi bor öster om Málaga. Men trots det vågar vi oss på en övernattning i Marbella, vi har nämligen fått upp ögonen för en vandringstur i landskapet bakom staden, närmare bestämt i den vackra naturparken Sierra de las Nieves. Dessutom hade vi fått nys om det lilla inbjudande hotellet ”The Town House”, se: www.townhouse.nu
Hotellet ligger mitt i det historiska centrumet och drivs av svenskar. Stämningen är mysig och det har tio stycket, mycket charmiga rum och en skön, lite dekadent atmosfär. Ett dubbelrum kostar 125 euro, inklusive frukost. Det kan varmt rekommenderas.

Vi kommer fram till Marbella en lördag vid middagstid och efter att vi kommit till rätta i vårt fina rum (nummer nio) med egen, privat balkong, vill vi ut och upptäcka den relativt nya Via Verde. Vädret är helt fantastiskt och vi är överens om att det är en riktigt bra promenadsträcka mellan Marbella och Puerto Banús. Det är otvivelaktigt den nya ”ley de costas” (kustlagen) som har gjort det möjligt att skapa en cykel- och promenadväg längst stranden. Enligt La Ley de Costas är nämligen alla stränder i Spanien offentliga. Man kan alltså, till skillnad från andra länder, inte ha en privat strand. Vad markägarna utmed ”The Golden Mile” tycker om att ha fått en allmän gångväg genom sin trädgård vet jag ingenting om, men det är bara positivt att alla har tillträde till stråket och stranden, tycker jag. När vi promenerar där är det också en livlig trafik på gångvägen, där det även finns bänkar var man i lugn och ro kan beundra den fina utsikten över havet mot Afrika och mot Gibraltar. Eftersom det är klart väder och sikten är god denna dag ser vi ”Herkules pelare” helt tydligt i horisonten. Herkules pelare är det namn som man under antiken kallade Gibraltar och den andra klippan på Marockos sida. Det var här man lämnade Medelhavet och därmed även den värld man kände till. Bakom Herkules pelare låg det stora, okända havet – Atlanten.
Efter ca 1, 5 timmars strosande kommer vi fram till Puerto Banús och eftersom vi bönder sällan kommer i närheten av en butik tar vi tillfället i akt och shoppar oss igenom El Corte Inglés. Efter det, uppmuntrade efter ett par timmars ”shoppingterapi” får vi lov att ta en taxi tillbaka till Marbella. En enkel resa kostar 10 euro, men det går även buss och båt mellan Puerto Banús och Marbella. Båtturen sägs vara riktigt trevlig. Tidtabellen för båten kan man hitta genom att googla: Puerto Banús – Marbella ferries.

Tillbaka på The Town House gör vi oss redo för en liten tur runt i Marbellas gamla stadsdel. Det som är riktigt känt här är La Plaza de Los Narajos (apelsintorget). Dels så är det ett riktigt trevligt torg och dessutom ligger Marbellas kommunhus här. Det var här som ledaren och ärkeskurken Jesús Gil y Gil huserade i åratal och det var härifrån som de offentliga kass-orna tömdes av hans efterföljare. Dyningarna efter denna jätteskandal har fortfarande inte lagt sig och fortfarande har det inte fastslag-its någon dom i fallet mot de inblandade i Malayafallet, som skandalen kallas.
Men de smala gatorna och gränderna har mycket trevligt att bjuda på: dels gamla kyrkor och kapell, samt ett sjukhus från Isabel och Fernandos tid. Dessutom finns här många fina butiker, barer och restauranger. Stadens mest berömda restaurang är nog Zozoi, se: www.zozoi.com, men Marbella har många fina och kända restauranger, speciellt nere i området vid hamnen.
Här i Marbella hittar man också en riktigt vegetarisk restaurang och eftersom det inte är någon hemlighet att vi är vegetarianer tar vi naturligtvis chansen att gå till vegetarianernas mecka, restaurangen Loving Hut, som ligger på gatan Miguel Cano 11. Här handlar det inte bara om en restaurang, utan om en representant för en världsrörelse för den vegetariska livsstilen som ju är sund och vacker. Eller som de säger: It is cool to be veg! Se: www.marbella.lovinghut.es.

Nästa morgon är det ”Los Cuchillos” i Sierra de Canucha som gäller och när dagen gryr med en klarblå himmel och god sikt kan vi inte vänta med att köra upp till berget. Men innan vi gör det vill vi först njuta av The Town Houses fina frukost och sedan ta ett hjärtligt farväl av Liv som är chef för hotellet.
Vi kör nu mot Coín och Ojén. Efter att ha passerat Ojén tar vi av mot vänster mot El Refugio de Juanar. El Refugio är en före detta parador som har sålts från paradorkedjan, vi har tidigare övernattat här men blev inte imponerade. Det var därför vi valde att övernatta i Marbella.
Vi parkerar i närheten av El Refugio och tar på oss vandringskängorna och tar fram vandringsstavarna. Stavarna är viktiga då vi nu ska upp på bergen då stigen kan vara nog så ojämn vid en del tillfällen. Vi vandrar tillbaka en bit på samma asfaltsväg som vi kom ifrån och efter ca 600 meter börjar vandringsstigen på vänster sida. På en skylt står det: Sendero Pozuelo. Det står även att det är en sträcka av 5 kilometer, men det stämmer inte, för den är ca 9 kilometer och man ska övervinna 450 höjdmeter. Det är en vacker rundvandring genom vild och fin natur och man får räkna med att det tar tre timmar att gå den, plus pauser.
Stigen går föst lite utför varefter den går uppåt mot ett litet pass. Härifrån ser man de fantast-iska ”Cuchillos”. ”Los ”Cuchillos” är en spetsig bergskam som ser imponerande ut där den står skarpt avtecknad mot den klarblå himlen. Innan man kommer fram till den plats där man kan bestiga ”Los Cuchillos” kommer man till ”El Pozuelo”, eller den lilla brunnen som har gett stigen sitt namn. Här kan man fylla på sin vattenflaska om man inte har tagit med sig tillräckligt med dricksvatten.

För denna vandring behövs ingen vägbeskrivning, för det är bara att följa stigen runt. Det går inte att ta fel väg. Vid en tidspunkt kommer vi till ett pass där det går en liten avstickarstig till höger och det är här man kan komma upp på klippan. Jag kan inte hålla mig ifrån att gå dit upp och det tar bara ca 10 min-uter att komma upp. Härifrån kan man följa stigen över, men då får man klättra och kana på ändan, så det är inte en tur för veklingar. I gengäld är det en häftig känsla att stå uppe på El Picacho de Castillejos (1 237 meter) och balansera. Dessvärre följde inte Erik med upp till klippan, så jag kan inte bli kvar där uppe för evigt!
Där uppe ligger hela Sierra de Las Nieves för ens fötter, med La Torrecilla (1 919 meter) åt ena hållet och Medelhavet med den afrikanska kusten åt det andra, så här finns det en hel del att beundra.
På väg tillbaka till bilen går vi längs en bergskam med pinsapoer och andra intressanta växter och den sista biten är vägen jämn och går utför mot El Refugio de Juanar. Jag måste säga att denna vandring görs bäst så som den har beskrivit här och inte i motsatt riktning, då man börjar med en lång och jobbig stigning uppför. Man kan alltså säga att det finns ett ”rätt” och ett ”fel” sätt att gå denna vandring. Vi gick den naturligtvis rätt.