Glömda tjurar svalt ihjäl vid floden Ebro

År 2012 skulle gå i tjurens tecken sade man, då Kataloniens förbud mot tjurfäktning trädde i kraft den 1 januari. Men fortfarande är vägen från lag till verklighet lång när det gäller tjurarnas välfärd i Katalonien. För även om man som politiker hävdar att man helhjärtat ska gå in för att tjurarna ska få ett bättre och värdigare liv, så betyder det inte samma sak som att samma politiker lever upp till deras påstådda ideal.
Detta visar en händelse från floden Ebro, där en grupp roddare från Tortosa roddklubb fick sig en obehaglig överraskning på en av deras vanliga roddturer. En dag fick de plötsligt syn på en flock svultna tjurar på en liten ö, bland utspridda skelettdelar från andra djur. Samma månad som tjurar inte längre riskerar att bli torterade på en arena i Katalonien finns det tjurar som dör av svält och sjukdom på ön L’illa dels Bous, i södra delen av regionen. Bortglömda av alla, till och med av de ansvariga politikerna som bara strax innan hade utnämnt sig själva som djurvänner. En Suecos Barcelonakorrespondenter har talat med talesmannen för djurrättsorganisationen AnimaNaturalis, Laia Jorge López, som berättar:
”Fem tjurar hade avlidit på grund av svält och de andra tjurarna som fanns kvar på ön hade börjat gnaga på trädstammarna, så högt upp de nådde”.
Representanter från AnimaNaturalis har med orsak av detta suttit i möte med direktören för Lantbruks- och Naturstyrelsen för Ebroregionerna, Pere Vidal. Han har, tillsammans med Ebroregionernas miljödelegation nu åtagit sig ansvaret för att förflytta tjurarna till fastlandet innan högsommaren. AnimaNaturalis fruktar dock att fler tjurar kan komma att avlida på grund av svält och sjukdom om inte den katalanska regeringer flyttar dem nu på en gång.
Under de senaste månaderna har det därför varit fler besökare på L’illa dels Bous än det någonsin har varit under alla de år som tjurarna varit lämnade alldeles för sig själva. Spanska medier och djurrättsorganisationer har strömmat till ön för att dokumentera tjurarnas hemska tillstånd. Det har skapats en mediehysteri, som nu har fått den katalanska regeringen att ta beslut om att ta tjurarna från ön. Man kan dock fråga sig själv om de katalanska politikerna hade agerat på samma sätt om mediestormen inte hade blåst i deras riktning.

För många kommer det dock inte som någon överraskning att tjurfäktningsdebatten i Spanien, majoriteten innanför den politiska arenan, har setts genom nationalistiska glasögon. Det är ett faktum, som utöver att vara trångsynt och intolerant, även kan vara direkt skadligt för den spanska tjurhälsan som helhet. Annars så började det hela sommaren 2010, då ett flertal av de nationalistiska parlamentsmedlemmarna röstade för ett förbud, medan de socialistiska partierna övervägande var emot. ERC (Republikanska Vänsterpartiet) och ICV (De Gröna) beskrev i hemska detaljer vilka plågor tjurarna utsattes för på en tjurfäktningsarena, som till slut ledde till en majoritet av 68 röster för ett förbud och 55 emot. Men längre än så gick det inte innan den katalanska identitetskänslan började bli defensiv då det kom till deras egna tjurfäktningstraditioner. Kort efteråt antog den katalanska regeringen nämligen en lag, som har till ändamål att värna om de katalanska Correbous, under vilka man tänder eld på tjurarnas horn. Lagen drevs i huvudsak igenom för att tillmötesgå Ebroregionerna, som krävde, att man skulle ta till vara på dessa traditioner med argumentet att det var en lång festtradition i södra Katalonien. Partierna PP (Folkets Parti) och Ciutandans (Det Borgerliga Partiet) har under hela debatten beskyllt de nationalistiska partierna för att röstat för ett förbud endast av identitetsmässiga skäl. Laia Jorge López stödjer denna kritik:
”Förbudet mot tjurfäktningen kan inte på något sätt relateras till oro om djurens välfärd, då man ju senare vägrade att förbjuda Corre-bous”, menar hon.
Partierna, som röstade mot tjurfäktning och för Correbous i Ebro området, rättfärdigar emellertid detta motsägelsefulla beslut med att tjuren dör under tjurfäktning men inte under Correbous. Nu verkar det dock som om den katalanska regeringen viker i deras försvar av Correbous överväger det, då de under sensommaren 2011 valde att förbjuda fyra Correbous i Camarles (Baix Ebre) till de boendes stora förargelse.

Enligt antropologen Manuel Delgado är hela tjurfäktningsdebatten uteslutande ett uttryck för en konflikt mellan fanatiska nationalister. Till elperiodico.com (23 september 2011) har han gett uttryck för en radikal analys av debatten, som den har utformat sig i hela Spanien. Han skissar upp bilden:
”På den ena sidan har vi anhängarna av förbudet, som anser att Katalonien är en överlägsen civilisation med argument som gränsar till de rasistiska. På den andra sidan hittar vi det värsta av den spanska nationalismen; neo-frankismen som ser tjurfäktning som en symbol på deras ’ras’, vilket vi bland annat kan se i den spanska flaggan med Osbornetjuren”.
Och med avseende på den försummade välfärden för tjurarna drar han slutsatsen:
”Tankar omkring djurskydd är närmast icke-existerande i debatten. Tjurar kommer även fortsättningsvis att bli misshandlade. Den enda skillnaden är att det är en misshandel som inte längre sker i det offentliga rummet”.
AnimaNaturalis litar inte heller fullt ut på den katalanska regeringen när det kommer till tjurarnas välfärd, det trots att de nu arbetar med att få tjurarna förflyttade från ön inom loppet av försommaren.
”Hos AnimaNaturalis arbetar vi just nu med att få auktorisation till att flytta tjurarna till ett lokalt djursjukhus för att ge dem ett värdigt liv, som de förtjänar efter så många år för sig själva utan mänsklig omsorg”, säger Laia Jorge López.

Katalanska och skandinaviska reaktioner när tjurarnas tragedi på L’illa dels Bous blev känd:
”Idag blev jag ledsen när jag hörde talas om fem tjurar som dog av svält på L’illa de Bous. Jag har gråtit. Jag vet inte vem det är som har ansvar över dessa djur och jag kan inte tvinga den lokala regeringen att göra det, men jag kan gott och väl be dem att ta hänsyn till dem och inte glömma bort dem. Tack.”
Glòria Soler från Valles Occidental, kommentar på: www.ebredigital.cat skrivet 12 januari 2012.
”Jag tycker att det måste göras någonting nu, oavsett om Katalonien är ’anti-taurino’ eller inte.
För även om man i Katalonien inte är emot tjurfäktning så är det en skandal att det görs någonting åt det först efter att det uppmärksammas i media. Dessvärre är Katalonien en del av den Iberiska halvön, i den mening att djurens välfärd är lika illa som i resten av landet. Det är ett steg framåt och exemplariskt att förbjuda tjurfäktning i Katalonien. Moral är bra, men dubbelmoral är inte dubbelt så bra!”
Andreas Oldenburg, 28 år, tandläkare bosatt i Málaga.
”Jag håller med Andreas. Men kan på ett sätt förstå att det görs någonting åt det först nu… Hur kan människor veta att det går runt stackars kor, om det inte vore för mediernas uppmärksamhet av det? Med det sagt, så är det skrämmande att bönder kan vara så iskalla att de bara reser ifrån sina djur. Det är en otroligt sorglig historia och jag hoppas att det görs någonting åt det så snabbt som möjligt. Dessvärre sker det allt för ofta som bönder vanvårdar sina djur.”
Louise, 28 år, Erasmusstudent i Granada.

Fakta om L’illa dels Bous:
L’illa dels Bous betyder Tjurön och är inte större än 750 meter lång och 200 meter bred. I 70 år har det funnit tjurar på ön. Under många av dessa år har tjurarna haft bra liv, fram tills 2005 när de plötsligt blev övergivna. Den dåvarande ägaren och uppfödaren möttes med krav om att flytta tjurarna från ön, men han lämnade trots allt kvar några tjurar för att hålla vegetationen i skick. De kvarlämnade tjurarna avled, då det var för många tjurar för att kunna överleva på endast öns vegetation. Då roddarna hittade de döda tjurarna fanns det 15 utmärglade djur kvar på ön, som nu väntar på att bli förflyttade.
Under 2010 var det ett liknande fall, då några tjurar lämnades kvar i bergen kring Ulldecona (Tarragona). Den gången valde Agentes Rurales att avliva djuren på ett mycket grymt sätt. Först sköt de kalvarna, därefter kvigorna och tillslut tjurarna, som var utom sig av raseri och förtvivlat kastade sig ut från en klippavsats.