Sista skottet i bössan

De spanska rättsinstanserna kör på högtryck och det är ofta trångt på de smala åklagarbänkarna. Men på bänken i det stora fallet mot den före detta Bankia-ledningen har det blivit en person mindre. Den förre bankchefen Miguel Blesa har nämligen valt att ta sitt öde i egna händer.

Han skulle på jakt men i stället för att skjuta efter vilt sköt han sig själv. Miguel Blesa blev 70 år. Den tidigare direktören för Spaniens fjärdestörsta bank, sparbanken Caja Madrid, som senare blev Bankia, dömdes tidigare i år till sju års fängelse för missbruk av förmåner. Under flera år svindlade Blesa och hans styrelse till sig totalt 14 miljoner euro, och fallet fick namnet ”Tarjeta Black”.
Men det kan knappast ha varit ödet av sju år bakom lås och bom som fick Blesa att ta livet av sig själv. Det var nog snarare den väntande framtiden med en oändlig, oavbruten tillvaro mellan fängelset och domstolen som fick den tidigare bankchefen att skjuta sig själv i bröstet med sitt hagelgevär. Han hade nämligen även flera andra fall väntandes, fall såsom olaglig aktieemission, korruption och ämbetsmissbruk.

 

Miguel Blesas självmord kan tolkas på flera olika sätt men faktum är att hans förflutna hann i kapp honom och han hann aldrig njuta av alla de pengar som han – hederligt och ohederligt – hade arbetat för hela sitt liv. Brott betalade sig inte denna gång. Och hela ”Tarjeta Black”-fallet är ytterligare ett klockrent exempel på attitydförändringen inom det spanska rättsväsendet. Förr hamnade inte pensionärer i fängelse för ekonomisk kriminalitet. Det har det blivit ändring på nu.

Hamna i fängelse kommer med all sannolikhet Rodrigo Rato göra. Han är Miguel Blesas efterföljare och står anklagad i samma fall. Och då Rato satt som ekonomiminister under Aznars regeringstid och dessutom var en av dåtidens frontfigurer i Partido Popular har hela Bankia- och ”Tarjeta Black”-saken redan från början varit en riktig godbit för oppositionen. Speciellt för PSOE som aldrig varit sena med att dra tydliga paralleller mellan de ”stygga” pojkarna från den skandaldrabbade banken och det korruptionsdrabbade partiet. Det är visserligen ingenting att orda om för det ingår i det politiska spelet. Men skrattar bäst den som skrattar sist när det framkommer att ens egen partiledare har varit en del av det smutsiga spelet.

Den återvalda partiledaren för PSOE var nämligen medlem av representationsgruppen som bland annat hade i uppgift att godkänna all bokföring i sparbanken och överordnade beslut.
Som sparbank var Caja Madrid uppbyggd på ett annat sätt än bankerna, vilket innebar att man under styrelsen hade en större representationsgrupp på hundra man med representanter från de politiska partierna, arbetsmarknadens parter, kyrkan, höga läroinstanser m.m. Genom detta säkrade man sig att alla blev hörda och fick därmed även ett brett lokalt stöd bakom sparbankens beslut. Det var ett av sparbankens dåvarande grundläggande värden till skillnad från bankernas, de sistnämnda var ju börsnoterade bolag.

Man ska inte underskatta vikten av Caja Madrid representationsgrupp, för ledningens bokföring, budgetar och handlingsplaner skulle godkännas av både styrelsen och representationsgruppen. Som utbildad ekonom och kommunborgarråd i Madrid fick Pedro Sánchez en av sitt partis platser i denna representationsgrupp åren mellan 2004-2009. Härifrån hade han en perfekt möjlighet att få insyn i Caja Madrids bokföring, strategi och affärsmetoder, och naturligtvis skulle han skrika högt om han tyckte att någonting var fel. Men Pedro Sánchez var tystheten själv och gav sin röst till Miguel Blesa som direktör. Han röstade också för det katastrofala köpet av City National Bank of Florida år 2008, vilket gav Caja Madrid stora problem, samt de tre aktieemissionerna år 2007, 2008 och 2009, en händelse vari kunderna i dag har domstolens ord på att de blev förda bakom ljuset.

Pedro Sánchez har absolut inte gjort någonting olagligt men hans kredit ligger i botten. Han har under flera år dolt sitt ”fritidsjobb” i Caja Madrid så att allmänheten inte ska få veta någonting. Men varje månad tog han emot 1 350 euro i ”dieter” och ett ”särskilt gynnsamt” bostadslån i sparbanken på 153 000 euro.
Pedro Sánchez roll som moralens väktare i regeringen dalar.

Även ordföranden för det spanska fotbollsförbundet är på retur. Under tre årtionden har Ángel María Villar suttit på makten i förbundet och det är ingen hemlighet att han är både älskad och hatad. Därför både skrattade och gräts det när den spanska polisen anhöll både Villar, hans son och närmaste samarbetspartner förra månaden. Anklagelserna har allvarlig klang och handlar om mutor, maktmissbruk och förskingring. I praktiken går det ut på att ordföranden ska ha mottagit olagliga mutor i samband med det spanska landslagets träningsmatcher utomlands (många länder står i kö för att få det spanska landslaget att komma och hälsa på), överfakturering från tre konsultföretag, som Villars son står bakom, samt klara fördelar för de tränare, domare, klubbar och regionala förbund som röstade på Villar vid det senaste ordförandevalet.

Efter en vecka bakom galler släpptes alla tre mot borgen som sattes till mellan 150 000 – 300 000 euro. Det handlar alltså om mycket pengar, men i förhållande till andra borgensummor i liknande fall är det i alla fall bara småpengar. Därför kan man nog också säga att det kanske inte ligger så mycket i fallet som en del nog skulle önska.

 

Saken har dock väckt stor debatt i det fotbollstokiga Spanien och har fått de två tidigare landslagstränarna Vicente del Bosque och Javier Clemente att se rött. Bägge stöttar de ordföranden men speciellt den sistnämnda har väckt liv i korruptionsdebatten med sina kommentarer och inte varit rädd för att tala med journalisterna.
”Fattar ni inte att vi lever i en värld där det utbetalas provisioner för utfört arbete? När det säljs reklam till era program betalas det ut provision till era säljare. Och när fotbollsförbundet säljer sina tjänster som landslagets vänskapsmatcher utomlands står det också en säljare eller ett konsultföretag bakom som får en provision för sitt arbete. Och då fotbollsförbundets intäkter har fördubblats under de senaste åren syns det naturligtvis även på utbetalningen av provisionerna. Det handlar varken om olagliga mutor eller överfakturering till familjemedlemmars konsultföretag”, var Javier Clementes ord när han fick frågan om en kommentar kring fallet till tv-kanalen La Sexta. Men han slutade inte där.
”Villan anklagas för att favorisera sina supportrar. Ja, vad annars? Den ena handen matar den andra. Så är det i hela världen. Får du en bra historia av en källa täcker du också din källa om denne senare hamnar i motvind”, fortsatte Clemente till den mållösa journalisten. Och det behövs mycket för att få La Sextas journalister mållösa.

 

Sommaren har varit både lång och het, Det samma gäller dessa fall och debatten om korruption.

 

Miguel Blesa
När han intog direktörsposten 1996 var sparbanken Caja Madrid landets fjärde största bank. 14 år senare krävdes det offentliga medel och en mycket omdiskuterad börsnotering för att rädda sparbaken, som blev banken Bankia. Bankia blev räddningen. Det samma kan inte sägas om Miguel Blesa, som sköt sig själv på sin finca i Córdoba.

 

 

 

 

 

 

Pedro Sánchez
Medan socialistpartiet pratar om moral och ”en politiker – en lön” hade Pedro Sánchez inga som helst problem med att ta emot 1 350 euro extra i månaden som medlem av Caja Madrids representationsgrupp.

 

 

 

 

 

 

 

Mariano Rajoy
Själva statsministern Mariano Rajoy har tvingats ta vägen förbi rättssalen denna sommar. Rajoy anklagas dock inte för någonting utan inkallades som vittne i korruptionsskandalen ”Caso Gürtel”, som handlar om pengabedrägeri inom hans eget parti.

 

 

 

 

 

 

 

Ángel María Villar
Han har levt och andats fotboll i hela sitt liv, först som spelare och under de tre senaste åren som ordförande för det spanska fotbollsförbundet. Men nu är det slut. Villar anklagas för korruption inom förbundet och har tvingats dra sig tillbaka. Fallet ligger till grund för stora frågor som gränsar till provisionsutbetalningar och väntjänster.

 

 

 

 

 

Av Henrik Andersen