På den andra sidan: Behöver hälso- och sjukvården läggas in?

Det råder goda tider för de privata sjukhusen och vårdcentralerna i Málagaprovinsen. Nästan varje år öppnas det nya mottagningar, och varje dag tecknas det nästan 100 nya sjukförsäkringar. Fler än 550 000 invånare i provinsen har en privat sjukförsäkring i dag, vilket motsvarar 30 procent av befolkningen. Det sistnämnda är en fördubbling på bara 15 år.

Dessa siffror kan man se på, på olika sätt. Man kan se dem som ett uttryck för det faktum att fler människor bryr sig mer om sin hälsa. Man kan också se dem som att människor har fått större köpkraft, som de gärna vill konvertera till en privat sjukförsäkring. I andra ringhörnan står de som söker sig till den privata vården för att de har tappat tron på den offentliga.

Jag har alltid sagt att om något allvarligt händer mig, så vill jag hellre läggas på operationsbordet här än på många andra platser i Europa. Jag har alltid trott på sjukvårdssystemet som vi har här, men nu handlar det inte längre om att tro i blindo. Om jag går till min vårdcentral för att få en hälsokontroll gjord, tas det bara något enkelt blodprov, som inte över huvud taget går på djupet med något alls. Behöver jag träffa en hudläkare får jag snällt vänta på min tid i ett halvår, för det är så lång som kötiden är. Och om jag har tur, när det väl är min tid, spenderar hudspecialisten tio minuter på mötet med mig.

Därför har även jag nu en privat sjukförsäkring.

Här ska det nu sägas, att samtidigt som det vita kortet från Sanitas ger mig trygghet, ger det mig också en bitterljuv känsla i kroppen. För det bör inte finnas behov av några privata sjukförsäkringar alls. Med dagens skattetryck och alla de duktiga läkarna, specialisterna och sjuksköterskorna som vi har runt omkring oss, ska vi väl ha en välfungerande och offentlig sjuk- och hälsovård. Vi har dock även många politiker runt omkring oss, och tyvärr är det nog där som kvaliteten släpar efter.

Allt inom hälso- och sjukvården ligger inom Junta de Andalucías kompetensområde. De flesta som sitter till höger i parlamentet anser att privata sjukhus och vårdcentraler är ett plus för alla, eftersom de avlastar det offentliga systemet. Å andra sidan anser de som befinner sig längst till vänster i kammaren att privat inblandning i en offentlig sektor bör vara helt förbjuden. Den här debatten är helt meningslös, för vi ska ju varken avlasta eller förbjuda. Vi måste förbättra. Det offentliga sjukvårdsystemet måste förbättras. Det är ju det som vi trots allt strävar efter.

Sedan 2004 har det ritats på och pratats om ett nytt stort sjukhus i Málaga. Trots det har ännu inte ett enda spadtag tagits till detta. ”Ekonomin är knapp”, sägs det, men – naturligtvis – det måste ju bero på att några inte gör jobbet tillräckligt bra. EU har alltid varit generöst mot Spanien när EU-medel ska fördelas. Samtidigt har de spanska myndigheterna varit benhårda mot spanjorerna när avgifterna och skatterna ska justeras. Under de senaste 20–25 åren har Spanien gått från att vara något av ett skatteparadis till att i dag ha avgifter och ett skattetryck som ligger uppe och nosar på genomsnittsnivån bland EU-länderna. Det är inte den personliga inkomstskatten som har ökat nämnvärt. Det har däremot bolagsskatten, som är uppe på 30–35 procent. Det har också den månatliga kvoten som arbetsgivare betalar i Seguridad Social för sina anställda, som nu ligger uppe på 35–40 procent av bruttolönen. Det handlar även om momsen, som genom åren har stigit till 21 procent på allt fler varor. Och så har det införts alla möjliga böter. Nu för tiden, om vi bara kör 8 km/h för snabbt på vilken väg som helst, riskerar vi böter på 100 euro. Pengarna slits ur våra plånböcker, och detta samtidigt som vi måste gräva djupt i plånboken om vi vill ha en ordentlig sjukförsäkring, eftersom den offentliga sjukförsäkringen inte längre räcker till. Det är sorgligt – men sant.

Under de senaste 20–25 åren har kötiderna alltså bara blivit längre och det i takt med att skatterna har höjts. Och det finns inget som tyder på att det skulle komma att bli bättre. Tvärtom har vi bara sett toppen av isberget.

Samma sak ses dessutom på utbildningsfronten, där bland annat två nya stora universitet håller på att byggas i Málagaprovinsen. Helt okej för mig, så länge det inte sker med förklaringen att det görs för att avlasta trycker på de offentliga universiteten, (som dessvärre också är på väg att få pyspunka). Junta de Andalucías universitet ska vara de bästa – så bra att det inte alls är nödvändigt med några privata universitet. På så sätt skulle hela samhället stå som vinnare på lång sikt. Tyvärr är det inte så det är. De viktigaste offentliga sektorerna –utbildning och hälsa – blir bara allt sämre. Det är de som skulle behövas läggas in.