Det anser Lars Broberg

En Sueco ger från och med detta nummer ordet till en gästskribent som ärligt och kritiskt delar med sig av sina åsikter om spansk politiken, ekonomi, miljö och andra kärnfrågor.

Spaniens regering har inte gjort något produktivt sedan krisen började. Krisen har berört hela Europa men i en rad andra länder som t.ex. Sverige och Tyskland går det i rätt riktning igen och den spanska regering kunde ha sett vad man har gjort i dessa länder. Men de måste uppenbarligen göra sina egna misstag. Man kommer aldrig ut ur krisen genom att leka Robin Hood. Vi måste få folk i arbete.
Istället stiger IVA, el, gas, bensin och mycket annat vilket får konsumenterna till att konsumera mindre. Bostadskatten stiger också och man tar bort skattefördelarna med att köpa en bostad, vilket kommer att resultera i en minskning av antalet bostadsköp. Spanjorerna har ju traditionellt sett alltid ägt sina hem. I Sverige blir det mesta rätt.
Pedro Solbes, den tidigare finansminister, avgick i protest mot statsminister Zapateros politik. Han hade verkligen några riktigt bra idéer och var den bästa finansminister den nuvarande regeringen har haft, men han blev hela tiden motarbetat.

Katastrofalt anställningssystem
En av landets största problem är det gamla anställningssystemet. Det är katastrofalt. Det går tillbaka ända till Francos tid när folk tjänade ett par hundra pesetas om dagen. Det finns inget annat land i världen som har detta föråldrade system, där företagen ska betala upp till 45 arbetsdagars lön eller två månadslöner per anställningsår när en anställd ska avskedas. Det tvingar många företag i konkurs och det bidrar till att skapa arbetslöshet, som nu närmar sig 20 procent. Det är lättare att skilja sig från sin fru än att avskeda en anställd.
Det är inte längre någon som vågar anställa en person med ett ordentligt kontrakt utan företagen ger anställda kortvariga avtal eller final de obra, projektbestämda kontrakt, men det ger inte någon trygghet i anställningen. Det tjänar ingen på.
Det är också dålig kontroll vad gäller svart arbete och vi vet att kontroll hjälper eftersom det fenomenet knappast existerar i Sverige. Här finns många som är 65 år och aldrig har haft ett arbete. Många arbetar också svart och får samtidig stöd eller PER eller något av de andra ersättningspaketen. EU ger stöd till lantbrukarna för att först odla grödor – och så stöd igen för att lägga ner lantbruken. I Sverige finns det också många som får bidrag men de har det bättre kontroll på sakerna.
Spanjorerna är inte döva, men 30 år av socialism och alla bidrag är andra skäl till varför landets ekonomi är så dålig.
Man säger alltid att Andalusien och Extremadura är socialistiska eftersom regionerna är fattiga, men jag tror att de är fattiga eftersom de alltid haft socialistiska lokalregeringar. Andalusien har ungefär samma antal invånare som Sverige men här finns nästan ingen industri. Och ingen vågar sätta igång något så länge arbetsmarknadslagstiftningen är som den är.
Jag hör ofta att en anställd vill bli arbetslös eftersom han eller hon har intjänat rättigheten till stöd. De anser att pengarna är deras. Solidariteten är lika med noll, så det är snart ingenting kvar i kassan.

Hälsovården utnyttjas
En annan sak man bör förändra är hälsovården, Seguridad Social. Exempelvis uppsöks ambulatoriet i San Pedro dagligen av ungefär 1.000 patienter, vilket betyder att läkarna har mellan tre och fyra minuter för varje patient.
Det skulle vara bättre om man krävde tre eller fem euro i avgift för varje besök. Det skulle förhindra att många av dem som uppsöker familjeläkaren bara för att de är ensamma eller för att de behöver någon som ska bekräfta att de är förkylda. Det ingen som tjänar på att läkarna inte har tid för dem som verkligen är sjuka. Ingen politiker vågar emellertid införa en sådan obekväm regel.

Situationen på bostadsmarknaden
Bostadspriserna faller, men frågan är hur länge det ska dröja innan priserna börjar stiga igen och då kommer det att gå väldigt fort. Är man intresserad av att köpa bör man göra det nu när man kan välja och vraka i det stora utbudet.
Jag upplevde krisen under 1992-93 och när priserna därefter började att stiga hade de efter fem sex månader gått upp med 50 procent. Jag såg då hur många hade väntat med att köpa och de hann inte med. Så går man i köptanker är det snart tid att slå till. Det gäller inte bara i Marbella, där det inte finns så många osålda bostäder som man ser på andra platser, utan i hela området. Marbella är på många sätt motorn för hela kusten.
Marbellas ekonomi kommer helt säkert i gång när stadsplanen blir godkänd. Den har Junta de Andalucía annars bromsat under en lång tid. Lokalregeringen håller ofta på att bromsa ihjäl sig själv .
Men Marbella blir en av de första städerna att få PGOU:en godkänd, även innan de flesta socialistiskt styrda städerna och kommer därför snabbare ut ur krisen än resten av landet.
Nu, när folk kan vara säkra på att de äger det de äger ska nog investerarna komma tillbaka.

Brist på turistdepartement
Turismen representerar mellan 10-15 procent av Spaniens bruttonationalprodukt och trots det har vi ingen turistminister. Turismen ligger istället under industridepartementet. Annars har man ministrar för allt från jämställdhet, miljö, kultur och idrott, men alltså inget turistdepartement. Det borde man ha då turistindustrin inte är genomtänkt.
En turistminister skulle bland annat se på frågorna runt småbåtshamnarna. Miljödepartementet anser att hamnarna förstör playarna och har därför infört ett förbud mot att bygga fler hamnar. Men man behöver bara att se på stränderna omkring de befintliga marinorna. Här ligger de allra bästa stränderna eftersom hamnarna bidrar till att skydda för vinden så att sanden blir liggande.
Fler hamnar skulle få fler seglare att komma hit. Ju fler hamnar, desto attraktivare blir det. Det finns idag registrerat ungefär 200.000 båtar i hela Spanien medan det i Sverige, med bara nio miljoner invånare, finns två miljoner båtar. Det är också alltför dyrt att ha båt här.
Dessutom finns det inga pumpar till septitankarna i hamnarna, inte ens i Puerto Banús. Man måste istället segla fyra sjömil ut i havet och dumpa det där. I Sverige har även den minsta hamn sådana pumpar.
Miljödepartementet har också missförstått hur golfbanorna fungerar. En golfbana använder mindre vatten än t.ex. ett bomullsfält – nästan alla banor använder i alla fall återanvändningsvatten. Och varje klubb ger arbete till ca 30 personer, medan en gård som odlar bomull kanske ger lön till två.
Därutöver kommer bostadsbyggandet runt golfklubbarna och alla turisterna som tillför en massa pengar och arbete.
Det är det man ska satsa på.

Ta vara på miljön
Eftersom solen och klimatet är våra enda viktiga industri bör vi ta vara på miljön och våra omgivningar.
Man bör ge miljövänliga bilar gratis eller billigare parkering i städerna. Det har man infört i Göteborg och Stockholm där miljövänliga bilar dessutom får köra gratis in i stan.
Ett motsvarande parkeringssystem är äntligen på väg, i varje fall i Marbella, där den första elbilen för övrigt är inköpt. Den ska användas till att hämta sopor och man ska göra en utvärdering för att se hur det fungera och utifrån det besluta om man ska investera i fler.
Marbella har ett stort kulturarv i gamla stan och den bör vi vårda.
Solen borde används mycket mer än den gör idag. All nybyggnationer skulle efter 2007 ha solpaneler, men reglerna för installationerna är för grumliga. Själv fick vi solpaneler på huset när det renoverades 2005. Värmepumpar är mycket effektiva.

Demokrati på sandlådenivå
Jag tror att PP vinner parlamentsvalet 2012 och kanske vi får en konservativ lokalregering 2011. I Marbella är 50 procent av invånarna socialister, så några av dem ska vinnas över på PP:s sida. Det blir tufft, speciellt när så många har behov av offentliga bidrag och därför kommer att röst på PSOE.
Att Junta de Andalucía har försenat godkännandet av Marbellas stadsplan är bara ett exempel på hur alla de politiska partierna gnäller på varandra. De omtalade reformerna kan inget parti genomföra ensam. PP och PSOE måste göra det tillsammans.
Sverige har säkert haft demokrati i flera hundra år medan det här bara är drygt 30 år gammalt. Jag är trots det rädd för att det talar om mer än det, att det saknas sunt förnuft. I Sverige kan oppositionspartierna sätta sig ner och debattera och komma fram till lösningar. Här debatterar politikerna på sandlådenivå. Någon borde låsa in dem tills de kommer överens.