Fästningen Gibralfaro på Málagas topp

Det var först i början av det 14:e århundradet, inte långt innan Málaga återerövrades av de kristna, som morerna började bygga den stora fästningen på stadens högsta bergstopp, 130 meter över havet.

Här hade fenicierna redan ca 700 år före vår tideräkning låtit bygga ett fyrtorn. Dock säger sunt förnuft att de även hade någon form av försvarsbyggnad här, men då det inte finns några lämningar kvar efter den så är det morerna som har fått äran för sin fästning. De kallade den för Gibralfaro, efter gebel (klippa) och faro (fyr).

Det sägs ha varit Yusef I av Granada som beordrade att fästningen skulle byggas. Kanske anade han att morernas tid i området, som de insisterade på att fortsätta kalla Al Andalus, snart skulle stå under hot. Hur som helst skulle orsaken till uppförandet av en fästning ha varit att Alcazaba, vars inre del hade vuxit sig till en liten stad under det föregående århundradet, där även de moriska ledarnas residerade, behövde ett större skyddsvärn mot angrepp utifrån havet.

Då nådde vattnet hela vägen upp till foten av berget och bergets högsta punkt var en naturlig plats för en fästning.

Man byggde så Gibralfaro. Men ser man på det ur ett historiskt perspektiv tog det inte lång tid innan morerna tvingades att ge upp Málaga.

De kristna återerövrar Málaga

Det katolska kungaparet, som vi på svenska av oförklarliga orsaker har valt att kala Isabella och Ferdinand, vann terräng i stora delar av Spanien, 1487 var det så Málagas tur och man belägrade staden med en här av 60 000 män. Efter tre månader tvingades de moriska styrkorna på Gibralfaro att ge sig och Málaga blev återigen en del av Castilien, 776 år av ockupation var äntligen slut.

Efter detta ska Ferdinand ha bosatt sig i fästningen medan Isabella sägs ha bosatt sig på Alcazaba, men deras vistelse i staden blev naturligtvis kortvarig.

Besök och utsikt

I forna tider var Alcazaba förbundet med Gibralfaro genom gångvägar. För att komma upp till Málagas högsta punkt kan man idag istället gå längst murarna mellan de två fästningarna eller köra runt Plaza de la Merced och sedan upp för backen.

Här är det vackert och stilla och om man bara känner till historien lite grann, eller har en smula fantasi, är det verkligen en upplevelse att gå runt uppe på murarna. Därifrån har man en imponerande utsikt över Málagabukten och ned över Alcazaba, katedralen och centrala Málaga.

Man går mellan vakttorn, skjut- och kanonhål i murarna som omringar det stora området, som hade en garnison på upp till 5 000 soldater. I en av de före detta arsenalerna finns det idag ett museum (Centro de Interpretación de Gibralfaro) som har rustningar, skjutvapen, kartor, kompasser m.m. från tiden mellan 1487 och 1925.

Under dessa 438 åren användes alltså Gibralfaro som fästning och även denna tid skedde en mängd olika händelse. 1656 förstördes delar av fästningen då britterna anföll. 1810 belägrades och intogs fästningen av fransmännen. Men detta är historier som vi inte tar här.

Det var kung Alfonso XII som 1925 bestämde att Gibralfaro inte längre dög som försvar. Istället överlämnades området till själva staden och det första restaureringsarbetet påbörjades några år senare.

Andra historiska byggnader

Vi låter denna serie Málagas byggnader berätta historien. I oktobernumret började vi i god kronologisk ordning med den romerska teatern och i november var det Alcazaba.

Läs om teatern och andra spännande platser på: www.ensueco.com

Praktisk info

Gibralfaro är öppet varje dag mellan kl. 09.00-18.00

För att komma till Gibralfaro kan man antingen promenera längst Paseo Juan Temboury eller ta bilen via Plaza de la Merced och Valle Victoria, varifrån man följer skyltarna till Gibralfaro.