I morers, monarkers och sjöfarares fotspår i Sevillas kungliga palats

I morers, monarkers och sjöfarares fotspår i Sevillas kungliga palats

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email
När den spanska kungafamiljen besöker Sevilla inackorderar medlemmarna sig på första våningen i stadens Alcázar. Och så har det varit i hundratals år, faktiskt sedan Sevilla återerövrades från morerna år 1248. Alcázar är därmed det äldsta palatset i Europa som fortfarande används av en kungafamilj. Dock finns det några perioder som varit undantag och det var när Spanien var en republik samt under diktaturen, men även Francisco Franco använde palatset som sitt officiella residens när han var i staden.
 
Genom historien har alltså flera färggranna och betydelsefulla regenter bott här. Efter att Columbus ”upptäckte” Amerika 1492, och Spanien uppmanade andra äventyrslystna och ivriga sjöfarare att kolonisera dittills okända världsdelar, var Sevilla nog världens viktigaste stad och alla avtal om räder gjordes i palatsets så kallade sammanträdesrum. Detta gjorde staden enormt rik, vilket även ses i palatset, och de nästan oavbrutna åren som betydelsefull residens har gjort att palatset är mycket välbevarat. Det är, som man kan föreställa sig, som Alhambra skulle ha sett ut om alla dess dekorationer skulle vara intakta. Men i Sevilla behöver man inte föreställa sig det, där är det bevarat.
 

Från kalifat till kristen högborg

I Real Alcázar ingår flera olika palats. Det första byggdes år 913 som ett fort för Cordobakalifatets guvernör i Sevilla. Därefter byggdes detta både om och till under de följande 1100 åren. Den första tillbyggnaden gjordes på 1100-talet, när kalifatet hade lösts upp och bland annat Sevillaområdet hade blivit ett eget litet kungadöme, ett så kallat taifa. Denna byggnad bestod av ett palats som kallades Al-Muwarak i områdets västra del, medan ytterligare ett palats i området kring Patio del Crucero kom till under samma sekel.
 
När kung Ferdinand III besegrade morerna 1248 flyttade han in i palatset. Dock var det hans son, Alfonso X, som lät ersätta många av de moriska palatsen med byggnader i gotisk stil. Åren mellan 1364-1366 skapade Pedro I sedan det fantastiska Palacio de Don Pedro, som är byggt i mudéjarstil, vilket ju är så typiskt för det palatsområde som ses i dag.
 
Real Alcázar står nära två andra viktiga byggnader, nämligen katedralen och det indiska arkivet, och tillsammans med dessa delar det en plats på UNESCO:s världsarvslista. På den sida som vetter mot katedralen och arkivet finns det en mur och där hittar man ingången i Puerta del León (Lejonets port). Från biljettkontoret kliver man in i Patio de León (Lejonets patio).
 

Härifrån erövrades världen

Pation som man nu står på omges av den gamla muren. På den västra sidan, alltså mot höger när man kliver in, står Casa de la Contratación (Kontrakteringshuset). Detta byggdes 1503 av de katolska monarkerna.
 
Första rummet i denna byggnad kallas Salón del Almirante (Amiralens salong) och där hänger konstverk av 1800- och 1900-talets Sevilla. Inte ointressant, men det var i nästa rum som man med penna och papper förändrade världen. Det är Sala de Audiencias (Audiensrummet). Det var där som de katolska monarkerna och deras efterkommande sammanträdde med sjöfararna. Här ingicks avtal om bidrag till expeditionerna samt om det som monarkerna i gengäld förväntade sig att sjöfararna skulle erövra och föra med sig tillbaka till Spanien.
 
Detta rum präglas av ett stort konstverk målat av Alejo Fernández. Det kallas Virgen de los Mareantes (Navigatörernas jungfru) och detta imponerande konstverk över sjöfarare blev först målat som en altartavla. På den andra väggen hänger flera av sjöfararnas vapensköldar, bland annat Christoffer Columbus, som pryddes med flaggorna från de katolska monarkernas ursprungliga fyra kungariken.
 
Många av de gamla och kända sjöfararna har alltså stått där innan de gav sig ut på haven.
 

Don Pedros palats

Tillbaka på pation går man rakt över och in i Palacio de Don Pedro, även kallat Palacio Mudéjar. Detta är nog det bäst bevarade exemplet på denna byggstil.
 
Från 1350 regerade kung Pedro I (Peter I) som kung av Kastilien och Leon och därmed även över denna del av Andalusien. Han skulle komma att regera i bara 19 år men trots det hann han göra ordentliga avtryck i historien, speciellt i Sevillas. I övrigt kallades han, efter sin död, både för Pedro den Grymme, för att han lät mörda flera av sina närmaste, samt Pedro den Rättfärdiga, för att han ofta stod på folkets sida.
 
Vid denna tidpunkt i historien regerade ju morerna fortfarande i Granada och Pedro hade en bra relation med emiren, Mohammed V. Relationen var så bra att när Pedro ville bygga ett eget palats i Alcázar-området skickade Mohammed några av sina bästa hantverkare till Sevilla, där de fick sällskap av kristna hantverkare från både Sevilla och Toledo. Tillsammans skapade dessa Pedros palats i en kombination av kristna och muslimska traditioner, den stil som i dag känns igen som mudéjar.
 
Där är det orientaliska valv, fyrkantiga dörrar, filigran i gips, moriska inskriptioner som hyllar Allah, och kors samt små människoansikten – som ju är en tydlig symbol på den kristna influensen. Det sistnämnda ses i Patio de la Muñecas (Dockgården). Dessutom, för att liksom fullfölja fusionen, har det på en del platser inkluderats en Davidstjärna i dekoren och på Patio de las Muñecas har det också använts marmorpelare från den romerska staden Italica, några få kilometer från Sevilla.
 
I palatsets innersta dominerar den vackra Patio de las Doncellas (Jungfruarnas patio) med pelargångar och vackra klädda väggar. På gårdens mitt finns en nedsänkt trädgård, som upptäcktes av arkeologer så sent som år 2004 då de lyfte ett marmorgolv från 1500-talet.
 
Runtomkring gården finns det flera intressanta rum. Där finns alkover vari monarker har sovit på stora mattor utrullade på golven och där födde Isabél I ett av sitt och Fernando II:s barn, närmare bestämt Juan.
 
På andra sidan av Patio de las Muñecas hittas Salón de Embajadores (Ambassadörernas salong). Det är palatsets kanske vackraste rum, speciellt för att det smyckas av en kupol som föreställer natthimlen med alla dess många stjärnor. Under denna vigdes Carlos I (han som senare kom att bli tysk-romersk kejsare med namnet Karl V) med Isabel av Portugal, året var 1526. Det säg att de valde palatset för sin vigsel i stället för att låta sig vigas i den närliggande katedralen som en protest mot prästerskapets makt.
 

Längs trappor till en annan tidsålder

Via en trappa kommer man vidare till en annan tidsålder, närmare bestämt till gotiken i Alfonso X:s palats. Salongerna där är nu uppkallade efter Karl V eftersom bröllopsfesten hölls i dessa salar. Där är väggarna smyckade med fajanser i den groteska renässansstilen, i vilken man bland annat ser djur få ögonen utpickade av fåglar. Men vackert och färggrant är det.
 
I salongerna hänger även några enorma gobelänger från 1600-talet. Dessa föreställer olika scener från den tid i historien när Sevilla var världens centrum, vilket speciellt ses på den där världskartan, så som vi känner den, är upp och ned.
 
Från denna del av palatset kliver man ut i trädgårdarna, som även de anlagts i en kombination av kristna och moriska traditioner. Där finns exotiska växter och fruktträd, bassänger och fontäner, allt vackert omgivet av fint dekorerade murar, speciellt Galería Grutesco. Det var kung Felipe V som bad italienska Vermondo Resta om att lägga om trädgårdarna på 1500-talet. Denne förvandlade delar av den gamla moriska muren till ett upplyft galleri med pelare, så att man därifrån kunde njuta av synen över trädgårdarna.
 
Och i hans fotspår kan man fortfarande gå uppe i galleriet och inte bara se trädgårdarna utan även få en vacker utsikt utöver det stora palatsområdet.
Läs mer
På: www.alcazarsevilla.org går det att läsa mer om palatsen. Där går det också att köpa inträdesbiljetter, vilket kan rekommenderas, då kön till biljettkontoret kan vara lång.
Av Jette Christiansen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco