Sayalonga – pueblon med Spaniens bästa vatten.

Sayalonga - pueblon med Spaniens bästa vatten.

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

alt

Nästan varje dag går Manuel vägen ner från sitt hus, som ligger uppe i byn Sayalonga, för att hämta vatten från pueblons egen ”fuente”.
Det finns inte någon motsvarighet till detta vattnet, menar han. Men så har också källan – i följande legend – adliga anor!
”Vattnet är ljummet på vintern och kallt på sommaren.  Ingen förstår riktigt hur,” säger Manuel leende och fyller på sina två plastflaskor.
Husen uppe i byn har självklart sedan länge indraget vatten. Men för Manuel kan inte vattnet hemma i kranen liknas vid det som han nästan dagligen tappar här nere vid byns egna gamla och i dag något nerslitna vattenpost.
”Det är något magiskt med detta vatten,” hävdar Manuel och visar att källan har fått sitt namn efter en av Spaniens mest kända härförare,”El Cid Campeador”.

Myten och mannen
Ännu en gång handlar det nämligen om spansk historia och striden mellan morerna och de kristna på den Iberiska halvön. I denna långvariga strid, innan de kristna tog full kontroll över de gamla moriska områdena i Spanien, var området runt Saylonga viktigt. Precis utanför bebyggelsen ligger den plats där det i följande historia har stått ett stort slag mellan morerna och de kristna. Ännu i dag heter stället ”Matamoros”, vilket direkt översatt betyder döda morerna.
Historien, som är knuten till adelsmannen Rodrigo Díaz de Vivar från Burgos, har allt som en riktig hjältesaga ska innehålla; kungar och drottningar, riddare, sköna jungfruar och massor med romantik.
Namnet ”El Cid” är moriska för ”mäktig herre” och  ”Campeador” – segerherre – var hedersnamnen han fick av sina kristna anhängare. För detta är en historia om mannen som blev spansk nationalhjälte och legend. Först blev han anklagad för föräderi och måste slåss för sin heder och för att bevisa sin oskuld. Som härförare för de kristna arméerna kämpade han för att befria Spanien från morernas herradömen.
I följande legend skulle El Cids hustru efter hans död ha bundit fast den döda kroppen iklädd rustning på hans berömda stridshäst Babieca och sänt den ut i strid mot morerna, vilka belägrade Valencia. Legenden blev använd i filmen om El Cid från 1961 med självaste Charles Heston i en av huvudrollerna. Men egentligen dog El Cid stillsamt i sin egen säng och blev begraven på vanligtvis flera år innan belägringen inträffade.

En liten idyll
Sayalonga är en typisk pueblo blanco – vit by- 335 meter över havet, nio kilometer från kusten och drygt 40 kilometer öster om Málaga. Byn har med sina drygt 1 300 invånare lyckats klara av att behålla lugnet och charmen där den ligger på åskammen omgiven av odlad mark, jakaranda- oliv- och mandelträd. Men så utgör också oliver, mandlar, tropiska frukter och vin grundstommen i Sayalongas ekonomi, vid sidan av turismen.
Den lilla byn inbjuder till en promenad och att utforska de trånga gatorna, gränderna – den smalaste är bara 50 cm bred! – och de gamla tvåvåningshusen där människorna traditionellt bodde på andra våningen och djuren på första. Ett ställe att låta blicken vandra fritt!
Strax utanför Sayalonga finner du Sierra Almijaras nationalpark och Tejeda-bergen som är ett paradis för naturälskare. Här kan du vandra, cykla i vacker och orörd natur, uppleva skog och berg med mäktiga stenformationer, vilda växter, örnar och bergsgetter.

Lång historia
Ingen vet riktigt hur länge det har funnits bosättningar i Sayalonga. Skriftliga källor finns inte från tiden före 1500- talet, men forskarna tar det för givet att det levde människor här under antiken. Förklaringen är att klimatet är mycket bra, jordmånen är rik, det finns många bra vattenkällor samtidigt som bergen gav goda möjligheter till att fly undan när farorna hotade.
Några hävdar att pueblon har fått sitt namn av romerska nybyggare. I så fall kan Sayalonga översättas med ”lång dräkt”. Andra menar att västgöterna, som kom efter romarna, fick fart på utvecklingen av by. Däremot så finns det ingen oenighet om att den största påverkan på pueblons utformning och arkitektur stod morerna för.
För att tillslut sätta punkt för morernas ständiga uppror, blev Sayalonga – som så många andra moriska pueblos – tillslut tömt på morer och ersatta av importerade trofasta kristna nybyggare från andra delar av Spanien i slutet av 1500-talet. Och som om inte det skulle vara nog av dramatik för en liten pueblo, så blev Sayalonga också hårt drabbat av den så kallade andalusiska jordbävningen 25 december 1884. Men i motsatts till många andra byar i Axarquía, så omkom inga människor här .

Mudejar-stilen
När du promenerar genom Sayalonga får du inte missa bykyrkan Santa Catalina som är byggt på sent 1500-tal i Mudejar-stil, – den unika byggnadsstilen där de moriska och kristna traditionerna smälter samman på ett sätt som är så typiskt för Andalusien. Delar av tornet på kyrkan San Pedro utgjorde tidigare minareten – den höga spira som är så typisk för Islamska moskéer – är idag inbyggd  och utgör en del av kyrkobyggnaden.
På din väg genom pueblon bör du stanna till vid ”miradoren” – utsiktsplats – som är anlagd så att man får en vacker och vid utsikt över bergen mot Árches och stora delar av Sayalonga.
Invånarna, som har fått smeknamnet ”sayones”, och är särskilt stolta över byns begravningsplats. Den ligger vackert med fin utsikt mot bergen och över dalsänkorna. Med sin runda form och välvda gravnischer är gravplatsen mycket speciell och har ett högt arkitektoniskt värde, präglat av sin enkla skönhet och elegans. Du kan inte finna något liknande i hela Spanien. På själva kyrkogården finns det också ett museum över kyrkogårdens historia med många gamla fotografier.

Mat och fest
De traditionella lokala maträtterna är av arabiskt påbrå och serveras på några av pueblons barer och restauranger. Det är bland annat calabaza frita con orégano (pumpa med kryddor), migas (brödsmulor och druvor), cachorreñas (soppa) och choto al ajillo (getkilling med vitlök) och till detta bör du självklart dricka det lokala muscatelvinet. Efter lunchen dricker man gärna sayonerna likören ”aguardiente” (”eldvatten” med en alkoholstyrka mellan 29 och 45 procent) tillsammans med hasselnötter och rostade kikärtor. Vid festligheter dansas gärna också ”verdiales”.

Mer information
Mer information finns att hämta på  Sayalongas egna webbsida www.costasol.net/sayalonga eller skicka ett e-mail direkt till turistkontoret på turismo-sayalonga@costasol.net

Turistinformation:
Oficina de Turismo de Sayalonga
Plaza de la Constitución 2,
297 52 Sayalonga
Tel/fax 952 535 206

Ferias:
9 maj: Dia del Nispero
26-28 juni: Feria
7 oktober: Dia de la Virgen del Rosario


Sayalonga och mispeln
Runt en tredjedel av Sayalongas invånare får sin huvudinkomst från den oranga och sköra frukten, som man ofta ser runt om i medelhavsländerna i hagar och parker med sina karaktäristiska djupt gröna blad. På grund av fruktens betydelse hyllas växten på våren med ”Dia del Nispero”, som det heter på spanska.  En förevändning för att skapa publicitet om sig själv, stolt visa upp sina produkter och inte minst en bra anledning för byborna att komma ut ur husen och samlas i de smala gränderna i sin finaste stass. En Sueco var där och fick bekräftat att allt detta stämde, och mer där till.

Försiktiga beräkningar värderade den uppmätta folkmängden till mellan 4 000 och 4 500 människor, huvudsaklingen samlade på byns stortorg som under festen var övertäckt för att deltagarna skulle få lite skugga från den starka vårsolen.

Dia del Nispero
Mispeldagen är redan en väl etablerad tradition och i år var det 27:de gången den arrangerades.  Som sig bör, var det gratis utdelning av mer än ett ton av dessa delikata frukter samt sylt och likör lagad på mispeln. Men också regionens vin blev utdelat i rikliga mängder och 500 liter av det starka starkvinet hjälpte till att många besökare parkerade sin bil mycket längre än vad det var planerat.
Efter en kort officiell inledning var det fest med musik och folkdans med lokala och regionala grupper. Flamencodansen måste självklart också vara representerad och en spännande ansambel med kända musiker och eldiga dansare imponerade på spanjorer och utlänningar.

Adolfo Córdoba, en ganska välkänd målare från Sayalonga som nu är bosatt i Málaga, stod för affischen till Mispeldagen under mångaår, fick en gång idéen till att utlysa en konsttävling och använda vinnarbilden till affischen. I år blev tävlingen arrangerad för 11:e gången och man ska leverera sitt verk före den 19 juni. ” Det har varit många spanjorer och utlänningar som har skickat oss målerier” berättar man på kommunen. ”Det har varit några skandinaver också och de är hjärtligt välkomna att konkurera om priset på 1 500 euros.”

Det speciella mikroklimatet som finns i den trånga och långa dalen är anledningen till att mispelträdet trivs så bra här. Det finns också en liten flod som inte blir torr på sommaren och det ger bättre levnadsvillkor för trädet och andra tropiska växter. Hit kommer varje år en liten personlighet som annonserar sommarens ankomst, i alla fall om man får tro folksägnen. Det är den vackra fågeln ”abejarruco”. Hit kommer också en del andra ”flyttfåglar” och det är en stadig ökning av äldre och inte fullt så gamla människor från hela Europa som finner sig tillrätta i kommunen. Så pass många har det blivit, att man har öppnat ett speciellt utlänningskontor som tar sig an små och stora ärenden från alla nationaliteter som bor i Sayalonga med omnejd.

Asiatisk delikatess som är populär i Europa
Nisperero, eller mispelträdet, har sitt ursprung i östra Kina
och är släkt med de flesta europeiska fruktträden. På 1700-talet kom det till våra trakter som en växt i hagarna och människorna i medelhavsländerna fann att den anpassade sig bra till det milda klimatet. På 60- och 70-talet startade den intensiva odlingen på allvar och även om det är ett mycket vanligt träd i hagar och parker runt om i Andalusien, så är det faktiskt bara på tre ställen i Spanien där växtbetingelserna är optimala för produktion i stor skala: Callosa d´En Sarriá (Alicante), Almuñécar (Granada) och Sayalonga. Över en tredje del av produktionen exporteras och det är italienarna som får merparten.
De flesta som smakar frukten för första gången blir besvikna då den plommonstora frukten i själva verket innehåller kärnor och att de kan vara ganska stora. Men när man vant sig är det en njutning att uppleva den friska doften av frukten, för att därefter känna den saftiga söt-sura smaken.

Det odlas två huvudsorters fruktmisplar, den japanska som mognar tidigare, har mindre kärnor och är inte så söt som den kinesiska mispelsorten. Den kinesiska mognar senare, har större frukter, är sötare och en djupare färg. Mispeln har en hög halt av mineraler och vitaminer som till exempel Potasium, så frukten är bra för att stimulera njurfunktionen. Den innehåller också betakaroten som är en antioxidant och dessutom smakar den gott och är en liten törstsläckare.


Av Arne Bjørndal

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco