Carmen Montes Cano

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Strindbergsdagar och svensk-spanska
Hur kommer det sig att en spanjorska intresserar sig för svenska storheter som Strindberg? Varför väljer hon en karriär som översättare av svensk litteratur, samt som svensklärare i Spanien? Varför arrangerar hon Strindbergsdagar i Granada?

 

Namn: Carmen Montes Cano
Född: 1963 i Cádiz
Bor: Granada
Familj: Son och dotter
Arbete: Litteraturöversättare samt svensklärare på Centro de Lenguas Modernas på universitetet i Granada. Även ledamot i ACE Traductores styrelse (en förening som kämpar för översättares erkännande och överlevande genom t ex arrangerande av evenemang etc.).
Hobby: Läsa, film, dans och promenader
Dröm: Att årligen arrangera en Strindbergsdag
Strindbergsfavoriter: Breven samt Den ockulta dagboken

”Den första boken jag läste av Strindberg var ’Röda rummet’. Då hade jag bott i Stockholm drygt ett år. När jag kom till stycket där han beskriver utsikten från Mosebacke slog jag ihop boken, inte för att inte fortsätta läsa, utan för att uppleva det han skrev om. Innan jag fortsatte tog jag tunnelbanan till Slussen, gick upp till Mosebacke, satt mig så jag såg utsikten och slog jag upp nästa stycke. Det var mycket gripande, jag blev förälskad i boken”. Så beskriver Carmen Montes Cano sitt första möte med Strindberg. Därefter har det blivit många möten med Strindberg då hon har läst det mesta som han skrev under sitt liv och förälskelsen i hans språk, skildringar och människor lever kvar och förmedlas vidare till hennes omgivning i Spanien.

Strindbergsdagarna i Granada
Det har varit ett hektiskt år för Carmen Montes Cano, den driv-ande kraften bakom hyllningen till Johan August Strindberg, som ägde rum i slutet av mars. Arbetet med förberedelserna inför evenemanget ”Hundra år utan Strindberg: Geniets levande spår” påbörjade hon i juni 2011.
”Det har varit många sömnlösa nätter. Jag har planerat program, sökt anslag och tillstånd, vilket har varit oerhört svårt att få, funderat över hur vi medverkande skulle kunna presentera Strindberg som mer än kvinnohataren och hans pjäser. Strindberg var och är så mycket mer och det var det jag ville lyfta fram, hans måleri, fotografi och poesi samt naturligtvis även hans litterära verk och personlighet. Han var en modern mästare som gjort avtryck i historien”, förklarar Carmen om tanken bakom arrangemanget.
Med resultatet i hand kan vi bekräfta att de tre dagarna i slutet av mars gjorde succé. Leende berättar Carmen att genomsnittligt besökarantal var ca 40 personer dagligen, majoriteten spanjorer, men även svenskar. Med bidrag inom de olika områdena från experter som Ken Benson, Simon Zabel, José Miguel Marinas och Mario Gas, förläggaren Diego Moreno (från Nórdic Libros) och översättaren Francisco Uriz blev det många intressanta föreläsningstimmar. Paneldebatterna, vari bland annat hennes egna svenskstudenter, Jose Luis Martinez Redondo, Alicia Puerta Quinta samt Violeta Ruíz Arcas medverkade, skapade samtal kring bl.a. att lära sig svenska genom Strindberg samt om översättningssvårigheter. Om att dagarna gjorde succé säger Carmen såhär: ”Hur ofta får man en sådan bekräftelse att en hel sal sitter helt still och lyssnar i hela tre timmar!” och fortsätter: ”Att också se samma reaktion när vi visade Ingmar Bergmans filmatisering av ’Ett drömspel’ var en enorm upplevelse. Bergman och Strindberg är som handen i handsken”.

Varför svenska?
Det är alltid lika intressant att höra om människors väg i livet, hur olika val leder en genom livet. I Carmens fall var det kärleken som förde henne till Stockholm 1988. Då kunde hon inte ett ord svenska, men hennes plan var att genas börja studera språket. Hon tog genast kontakt med kommunens SFI (svenska för invandrare) verksamhet. Där fick hon dock nej med förklaring att hon inte vistats i landet tillräckligt länge, gränsen var minimum tre månader.
Besviken vände hon hem, men stannade på vägen vid en bokhandel. Där köpte hon ett svenskt-spanskt lexikon samt berättelsen om Ifigenia på svenska, en historia som hon kunde utantill sedan tidigare. Så började hon översätta. Ord för ord. Dag efter dag. Någonting hon var van vid från sina tidigare universitetsstudier i främmande språk. Efter tre
månader fick hon besked att hon välkomnades till SFI-kurs-en, men då kunde hon redan så mycket svenska att hon valde privat svenskundervisning var hon kunde få djupare grammatiska regler förklarade för henne. Snart anmälde hon sig till komvux och fick svenska betyg i språket.
Efter sex månader i landet gick hon till arbetsförmedlingen fick arbete som lärarvikarie på en stockholmsgymnasieskola. Parallellt studerade hon språk och litteratur på universitetet i huvudstaden.

Översätter
Efter flyttande mellan Sverige och Spanien flyttade hon 1997 till Spanien, då efter sammanlagt sex år i Sverige.
Genast fick hon arbete på en liten översättningsbyrå där hon översatte dokument och liknande. Men hon drömde om att undervisa så hon sände hon sin svenska C-uppsats, en jämförelse mellan de svenska och spanska språken, till universitetet i Barcelona. Via universitet kom hon i kontakt med TusQuets förlag och karriären tog fart. Mer i detalj var det översättningarna av Henning Mankell som satte hennes namn på kartan och om det i början handlade om fåtalet uppdrag har hon idag så mycket att hon ibland måste säga ifrån, med allt från deckare till mer litterära verk, och nu nyligen Strindberg.
. Hon berättar att det inte är en karriär hon blir rik av men hon får emellanåt uppdrag som hon älskar, de som gäller t ex Boye och Strindberg. Som översättare ser Carmen sig som en slags ambassadör för den svenska kulturen och tillsammans med sitt brinnande Strindbergsintresse lade det grunden för Strindbergdagarna i mars och hon önskar att det har fått upp ögonen, om än lite grann, för mer svensk litteratur än de populära deckarna.

Utbildar som hon själv lärde
Carmen är även aktiv som lär-are i svenska på universitetet
i Granada. Denna termin har hon nio studenter som läser svenska och metoden är den samma som hon lärde sig språket på. Det är arbete som kräver aktiva studenter. Hon är glad att eleverna genom litteratur som Strindberg och Gripe får en chans att lära sig mer än bara språket. Genom metoden lär de sig även den svenska kulturen, samt språkhistoria, mer än en vanlig lärobok skulle ge. Och av resultaten att döma ser hon att hennes metod verkligen ger goda resultat.

Varför Strindberg och inte Lorca?
”För en tid sedan blev jag uppringd för att medverka i ett uppläsningsmaraton i Granada. Jag skulle läsa några dikter översatta från Runeberg som handlade om männi-skan, tiden och döden, samt Södergrans ’Jag är ingen kvinna’, vilket jag gjorde. Sedan, medan jag satt där och lyssnade på de andra; Lorca, Dickens m.fl, tänkte jag över vad min roll var. Efter reflektion insåg jag att det vackra med litteratur är att det är som ett tyg, där alla trådar får plats, och behövs, med alla språk, det är en helhet. Strindberg är modernt, han lyfter fram människans litenhet. Det är absurt och vardagligt, ger insikt om verkligheten och inte bara filosofiskt utan även
konkret”, berättar Carmen.

Av Sara Laine

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco