Málagas saluhall

Saluhallen Las Atarazanas
Det är lätt att missa saluhallen Las Atarazanas i Málaga, där den ligger inklämd bland nyare byggnader, relativt förståeligt naturligtvis, på Calle de las Atarazanas, mellan gågatan Calle Larios och El Corte Inglés.
Titta förbi, och titta upp, för denna byggnad gömmer inte bara Málagas största och mycket spännande matmarknad, utan det är även en lyckad sammansmältning av morisk arkitektur från det 14:e århundradet, det 19:e århundradets industriella design och nutidens finesser.

Allt i matväg
Idag vimlar det av långa rader av bodar med färsk frukt och grönsaker, en del odlade i in-landet bakom Málaga, andra med mer exotisk härkomst. Här finns konstiga svampar, som man garanterat inte kan hitta i matbutikerna, smala sparrisar, vitlök som verkligen är någonting och tomater lika stora som tekoppar.
Det samma gäller fiskarna och skaldjuren, där stora vita och rosa räkor, hummer och krabbor kämpar om utrymmet med sardiner och svärdfisk.
Här finns bodar som endast säljer bacalao, klippfisken, till vilken spanjorerna tydligen har börjat kräva upphovsrätten till. Sedan finns där slaktare, som naturligtvis har det man förväntar sig, som beroende på definition, inkluderar färska kaniner och syltade kofötter. Andra bodar bågnar av charkuterier som fina lufttorkade skinkor och olika korvar, ost samt olika sorters fetter.
Sedan kan man oftast få det hela för det halva.

Omtumlande tillvaro
Namnet stämmer dock bra. Las Atarazanas har tidigare inrymt ett skeppsvarv. Så långt som in på det 18:e århundradet nådde havet hela vägen upp till detta område, som idag ligger långt från den nuvarande hamnen, varför det kan vara svårt att föreställa sig ett skeppsvarv här, eller malagueños som sitter på en brygga och fiska boquerones där det idag ligger en Supersol.
Den centrala punkten i dagens saluhall är den hästskoformade bågen, eller valvet, i råvit sten. Tack vara inskriptionerna på denna båge vet man att den härstammar från morernas tid, närmare bestämt från den tiden då en Mohamed V regerade i området mellan 1354 och 1391.
När det katolska kungaparet jagade ut morerna ur Málaga 1487 konverterades den ursprungliga byggnaden till ett kloster. Hamnmiljön var kanske för mycket för munkarna, men hur det än var så drog de sig snart längre in mot land och byggnaden användes därefter som kasern och militärsjukhus.

Under 1800-talet höll byggnaden på att förfalla. Det ledde till att myndigheterna år 1868 bestämde att byggnaden skulle rivas för att skapa plats till en marknad.
Istället för marmor och sten föredrog man i denna industriella tidsålder att använda järn. I den nya konstruktionen ingick även fin glasmosaik, som nu skapar väggen som vetter mot norr, samt en spännande takkonstruktion.

Historisk framsynthet
Det mesta av dem gamla byggnaden försvann. Tack vare arkitekten Joaquin Rucobas framsynthet räddades dock den ena av de ursprungliga sju valvformade portarna.
Mellan 2008 och 2010 restaurerades saluhallen och nu, när man värdesätter historien och antika byggnader i högre grad än på 1800-talet, är porten den centrala punkten i byggnadens fasad som vetter mot söder. Den utgör även en av tre huvudingångar till detta kulinariska Mecka.
Vill man ha möjlighet att se denna byggnad utan den normala kommersen är det en bra idé att komma tillbaka på eftermiddagen – kanske efter en tapas eller två på en av de många barerna som ligger längst Las Atarazanas.

Praktisk info
Las Atarazanas är öppen måndag till fredag mellan kl. 08.00 till 14.00. Adressen är Calle Las Atarazanas.
Man kan med fördel lämna bilen i garaget på Plaza de la Marina.
Tar man tåget till staden ska man av vid den sista stationen och därifrån är det bara att gå över Alameda Principal, var man efter 50-100 meter promenad norrut hittar saluhallen.

Andra historiska byggnader
Vi låter denna serie Málagas byggnader berätta historien. I oktobernumret 2011 började vi i god kronologisk ordning med den romerska teatern, i november var det Alcazaba, i januari 2012 Gibralfaro, i februari katedralen och i mars rådhuset.