Spanien på ett skepp i sjönöd

Spaniens konservativa regering försöker desperat hålla ihop landets ekonomi genom att lappa och knyta ihop det lite här och där. I raden av lagningar, som tillsammans skulle rädda den hårt sargade ekonomin och leda ut landet ur det mörka hål som sedan 2008 sakta men säkert sugit in det i dess mörker av ökade skatter, lönesänkningar och anställningsstopp inom den offentliga sektorn, indragandet av bidrag till långtidsarbetslösa, stopp av gratis vård till utländska medborgare som inte bidrar till den allmänna kassan, nedskärningar inom utbildningssektorn och egenbetalning av delar av det som tidigare var gratis läkemedel.
Dock dyker det hela tiden upp nya hål och flera mekanismer hotar med att gå sönder. Därför lyfter nu den europeiska centralbanken på locket och sträcker ut en hjälpande hand, vilken dock inte ges villkorslöst. Dessutom är det fortfarande osäkert om den spanska regeringen kommer att acceptera den.

Så vad är det som har hänt under de senaste veckorna?
För det första har antalet arbetslösa ökat. Under augusti förlorade ytterligare 38 179 spanjorer sina jobb och den totala arbetslöshetssiffran når nu upp till 5,7 miljoner, eller 24,6 procent av de arbetsföra i landet. Det betyder att summan som öronmärkts till utbetalning av arbetslöshetsersättning och pensioner, som är inkluderad i årets finanspaket, inte längre räcker till. Bara under årets första sju månader har utbetalningarna ökat med 5,4 procent och uppgick till 18,455 miljarder euro. Detta medan arbetsmarknadsministern, Fátima Báñez, och finansministern, Crisóbal Montoro, förutspådde en minskning av 5,0 procent. Det enda som har minskat på denna front är antalet sysselsatta som bidrar till den gemensamma försäkringskassan Seguridad Social.
Det hela har resulterat i att staten tvingats till att ta ut 4,4 miljarder euro från en reservfond, Fondo de Prevensión y Rehabilitación, för att kunna betala bidrag och pensioner. Seguridad Socials egentliga reservfond, Fondo de Reserva de la Seguridad Social, som ligger inne med 67,948 miljarder euro har man, med hjälp av rättsliga diskussioner i samband med de 4,4 miljarder euros och trots fem års kris, ännu inte rört.
Därutöver har centralregeringens mål på ett underskott av maximalt 4,5 procent av bruttonationalprodukten (BNP) under innevarande år redan överskridits, även om EU sedan målet sattes gått med på maximalt 6,3 procent.

Sparka på dem som ligger
Idealiskt sett är det kanske inte så fint att sparka på dem som har det ekonomiskt svårt, men i denna, den riktiga världen, är det just vad Världsekonomiskt Forum (WEF) gjorde i deras rapport som offentliggjordes i september. Organisationen, som är känd för att varje år arrangera Davos-konferensen i Schweiz, förstärkte smärtan genom att placera Spanien som nummer 36 på listan över 144 länders inbördes konkurrenskraft. I jämförelse kommer t ex Sverige på tredje plats, Grekland på plats 96 och sist hittar man det östafrikanska landet Burundi.
Vad det gäller regeringens förmåga att begränsa statsskulden placerar organisationen dock Spanien som nummer 135. WEF:s rapport visar även på att förra årets underskott uppgick till 8,9 procent.
I jakten på ljus i detta mörker hittar man det faktum att Spanien även låg på plats 36 föregående år, att landet är rankat som nummer 10 när det gäller infrastruktur och som nummer 18 när det kommer till undervisning, trots att det kanske kan ses som en ringa tröst när 50 procent av landets unga är arbetslösa och därför söker sig utomlands för att hitta jobb. Men hoppet sinar ordentligt när man ser Spaniens placering som nummer 123 gällande arbetsmarknaden. Rapporten visar dock på att även om arbetsmarknaden fortfarande är för stel så kommer regeringens reformer inom banksektorn och arbetsmarknadslagen att förbättra Spaniens konkurrenskraft med tiden.
Vi vet att den höga arbetslösheten, som på allvar började sitt lavinartade fall i och med att bostadsbubblan sprack, är både ett resultat av och en indikation på krisen. WEF:s rapport sammanfattar att det är just här som den spanska regeringen fortfarande har ett hårt jobb framför sig.

Lån till regionerna
De autonoma regionerna kan inte längre själva ta lån på den internationella lånemarknaden. Det stoppades efter att räntan på statsobligationer löpte amok och har under flera månader varit fastlåst omkring sex till sju procent. I stället arbetar regeringen på att skapa en fond, Fondo de Liquidez Autonómica (FLA), som ska hjälpa de regioner som annars inte kan betala sina utbetalningar till leverantörer, löner m.m.
Katalonien, Valencia och Murcia har redan offentliggjort hur stora lån de planerar att ansöka om från fonden och angivet för respektive region är: 5,023 miljarder euro, 4,5 miljarder euro och 300 miljoner euro. Detta medan andra, bland annat Andalusien, fortfarande sitter och räknar på om det finns behov av lån och hur stort det i sådana fall ska vara. Tillsvidare har den andalusiska lokalregeringen, Junta de Andalucía, bett om ett förskott på en miljard euro vilket kan peka på att en ansökan om ett större lån snart är aktuell.
De 17 autonoma regionerna, plus enklaverna Ceuta och Melilla, administrerar nästan 40 procent av den offentliga förvaltningen. Deras samlade skuld sägs uppgå till omkring 140 miljarder euro.

Demonisk domino
Medan regionerna ska låna från staten ska staten låna från Eurofonden. Lånet på de 100 miljarder euro som eurozonens ledare godkände tidigare i år och som ska gå till de krisdrabbade bankerna och sparbankerna har ännu inte betalats ut. Orsaken är att det fortfarande inte står klart hur mycket de enskilda penninginstituten har behov av.

Begränsad begeistring
En kanske inte helt oväntat hjälpande hand, den var ju framsträckt redan tidigare, kan komma från den europeiska centralbanken (ECB). Där har ordföranden, Mario Draghi offentliggjort att han kommer att låta ECB köpa upp oroliga länders statsobligationer, vilket också innebär Spaniens. I den första omgången gick räntan ned, medan aktierna gick upp på börsen i Madrid. Uttalandet kom samma dag som Tysklands förbundskansler, Angela Merkel, besökte statminister Mariano Rajoy i Madrid.
Båda händelserna mottogs dock av blandade känslor bland spanjorerna som fruktar att Spanien ska förlora suveränitet i EU och att ECB ska komma att hålla de spanska finanserna under lupp.
Eftersom listan med villkor förknippade med uppköpet av obligationer fortfarande är okänd har den spanska regeringen inte velat ta emot räddningslinan utan att först känna till detaljerna i ett sådant avtal. Ett av de viktigaste villkoren förväntas vara att Spanien ska ansöka om ett hjälppaket liknande dem som Portugal, Irland och Grekland har mottagit. Men ekvationen innebär även att de fallande utgifterna i samband med statsobligationerna ger regeringen ett litet andrum. Statsminister Mariano Rajoy (PP) kan alltså mycket väl tänkas vänta med att fatta ett beslut, om det överhuvudtaget görs, till efter den 21 oktober. Detta skulle han kunna tänkas göra för att inte påverka lokalvalen i Baskien och Galicien.