Kära läsare februari 2013

Så länge man lever lyckligt och oproblematiskt vet man inte att Kung och Fosterland är fundamentet under ens lycka. Jag kom att tänka på det för ett tag sedan, när jag under en middag hos goda vänner agiterade för att det är viktigt att försvara Kung och Fosterland. Ett av mina vänners barn sa, att han tyckte att det var lite komiskt, för det hade han då aldrig tänkt på när han myste med vänner och familj i sin hemstad i Sverige. Det med Kung och Fosterland var bara någonting mycket föråldrat för honom, så han rådde mig till att hitta någonting annat att kämpa för. Jag vet egentligen inte varför jag använde den något gammelmodiga (det får jag ge pojken rätt i) termen, för i verkligheten talade jag för att man ska försvara sin personliga frihet.
Jag sa att jag var glad över att höra att han aldrig skänkt en tanke åt de två sakerna i sitt korta liv, för det betyder ju att de gamla värdena har varit oantastade i hans universum. Han har fått prata svenska, leva i fred i Sverige, fira jul och njuta av den svenska friheten. Så länge man lever lyckligt och tryggt tänker man inte nödvändigtvist på vilket fundament ens trygghet och lycka är byggt på.
Det är först i det ögonblick som fundamentet skakas om, eller krackelerar, som man börjar intressera sig för det. Och här skulle man ju gott och väl kunna inkludera ordet Gud i sammanhanget, så att det blir en trilogi: Gud, Kung och Fosterland. I alla fall skakades den moderna, världen i väst den 11 september 2001. Innan dess hade de flesta av oss inte varit uppmärksamma på att vår lyckliga gemenskap med t ex en julgran och tillhörande skinka hade direkt med Gud att göra. Det upptäckte vi först när vi tvingades att inse att inte alla vill oss gott, om vi väljer en annan gud än deras. På samma sätt har vi det med det svenska språket. Det är härligt enkelt att tala det, men vi värderar det rätt först när vi förhindras att tala det. Det är bland annat därför som det är så härligt med ett Fosterland där våra egna lagar och skick och språk kan blomstra.
Ordet ”Kung” i trilogin översätts av många till, i den moderna världen, att betyda Grundlag, då den ju har övertagit den avgörande makten från Kungen år 1809 och återigen 1974. Även om Sveriges kungar inte alltid är lika – ska vi säga som tur är, så tycker jag bestämt att monarkin ska bevaras. Men friheterna som Grundlagen ger är också extremt viktiga. Även dem kommer vi att märka av först om vi förlorar dem. När vi inte längre har yttrandefrihet, församlingsfrihet och religionsfrihet, kommer vi se det som en enorm förlust.
Pojkens uttalande om att han aldrig ägnat en tanke åt Kung och Fosterland – eller Gud heller för den delen, är väl ett tecken på att Sverige fortfarande är ett bra land att leva i. Vi får bara inte ta det för givet. Det ska kämpas för att bevara det! Så länge man lever lyckligt och oproblematiskt så vet man inte att det är fundamentet under ens lycka. Det visar samtidigt att vi som har insett vad fundamentet består av, har en desto starkare plikt att kämpa för dess överlevnad.

Många hälsningar från
Helle Espensen