Hoppet lever för de hårt kämpande spanjorerna

Hoppet lever för de hårt kämpande spanjorerna

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Som bekant råder det ekonomisk kris här i landet och arbetslösheten har nått historiska höjder. Utsikten för jobb och bostäder för spanjorerna är mörk, men trots det försöker de att följa en liten strimma hopp om bättre tider.
Morgonsolen stiger långsamt över havet borta i horisonten och bringar hopp mitt i den rådande krisen, som är så tydlig här i Spanien. Varje dag hoppas de hårt drabbade spanjorerna att det ska vända, men dessvärre är soluppgången lika trivial som krisen i landet har blivit. För även om solen symboliserar ljus och glädje är det inte vad man känner när man möter några av de spanjorer som känner av krisen.
En Sueco har talat med journalisten Jørgen Laurvig, som under sitt researcharbete inför ett TV-program mött en mängd spanjorer som var och en på sitt sätt kämpar för att överleva i krisen. Han har besökt flera städer i Andalusien, där han kommit spanjorerna nära, spanjorer som har tagit till annorlunda och drastiska medel för att kunna klara sig i vardagen. Han har träffat människor som uppfunnit ny gemensam valuta, ockuperar tomma byggnader samt bönder som tagit sig an ett gods för att skörda sin egen mat. Allt i försök att skapa en någorlunda normal vardag, trots att alla odds är emot dem.

Uppfinningsrikdom och kämparglöd
Ett av de bästa exempel på att spanjorerna inte bara ger upp är en spansk målare i Andalusien, som Jørgen Laurvig har talat med.
”Jag mötte en målare i en by. Dock det fanns det inte tillräckligt med målarjobb för honom så när han hittade en gammal öltunna tog han hjälp av en smed och skar upp den, svetsade lite och så hade han en kastanjerost. Sedan levde han av att sälja rostade kastanjer. Spanjorerna är uppfinningsrika och har drivkraft. De sätter sig inte bara ned och ger upp utan gör någonting åt sin situation. De har en kämparglöd som gör att de trots allt tar sig vidare”, säger Jørgen Laurvig.
Exemplet visar att spanjorerna inte slutar kämpa utan att de har hopp om en bättre framtid. Jørgen Laurvig har även mött spanjorer som upprepade gånger har vräkts från sina bostäder, som inte har något jobb och som inte får hjälp från det offentliga systemet. Några av dessa har ockuperat en fullt bebolig fastighet i Sevilla sedan mars 2011. Där har 36 familjer hittat varandra och intagit huset och trots att banken har stängt av både vatten och elektricitet har de i alla fall tak över huvudet.
”De sitter där då de har en moralisk stark sak. Fastigheten har stått tom i tre år. Investerarna har inte haft några pengar och flyttat från landet. Där stod så banken med en fastighet i vilken de inte lyckades sälja en enda lägenhet, oavsett hur många försök de gjorde. Det var ingen som ville köpa”, säger Jørgen Laurvig.
En av dem som är med till att ockuperar huset är Toñi Rodríguez, som bor i en lägenhet med sin mamma och syster samt deras barn. Att vara med och ockupera ett hus var efterhand Toñi Rodríguez enda utvägen för att få någorlunda styr på vardagen, berättar Jørgen Laurvig.
”När man inte har någonting att förlora är man benägen till att ta större risker. Vad skulle de tre kvinnorna göra när alla tre blivit av med sina lägenheter? Trots att det är olagligt riskerar Toñi Rodríguez bara ett kort fängelsestraff. Men så frisläpps hon eftersom hon är ensamstående försörjare”, säger Jørgen Laurvig.
Han känner med spanjorerna, men han menar inte att de har gett upp allt.
”Det berör mig djupt att de har hamnat i den situation de är i . Men jag anser inte att spanjorerna verkar fattiga och hopplösa”, säger Jørgen Laurvig, som sedan 1985 har arbetat med journalistisk i spansktalande länder och skrivit flera turistguider och böcker om Spanien.
I förhållande till andra platser i världen har inte spanjorerna det så jättedåligt.
”Det är trots allt en annan sak att stå i Moçambique med några bönder som varken kan läsa eller skriva och vars viktigaste arbetsredskap är en järnförstärkt trästav, med vilken de kan arbeta i jorden. De har ingen väg fram. Spanjorerna har däremot en självbevarelsedrift och en relation med familj och vänner som de kan mobilisera, och det gör, att jag inte anser, att de är fattiga människor. Istället är de starka människor som provar att kämpa vidare mot några mycket hårda odds”, säger Jørgen Laurvig och fortsätter:
”Spanjorerna har en helt otrolig glöd och ett gott humör. Jag blir inte deprimerad som när jag står i slummen i Caracas i Venezuela, där alla 14-åriga flickor har minst ett barn, och barnets pappa har lämnat dem, för att han sniffar lim. I Venezuela finns det också människor som gör någonting åt sin livssituation, men det är inte dem man oftast träffar. I Spanien upplever jag mer att människor kämpar vidare”.

Gammal föreställning håller inte
En gång var spanjorerna ett folk som sov länge och tog en siesta mitt på dagen, men idag är det långt ifrån sanning, menar Jørgen Laurvig.
”Den där gamla föreställningen om spanjoren som låg i hängmattan eller i skuggan och sov och som inte gjorde någonting stämmer inte idag. Spanjorerna sätter sig inte bara ned och väntar på att staten ska ordna allting åt dem”, säger Jørgen Laurvig.
Spanjorerna befinner sig mitt i en ekonomisk kris, vari en fjärdedel av befolkningen är arbetslösa och var arbetslösheten bland unga mellan 15-25 år närmar sig 60 procent. Just arbetslösheten bland de unga är förfärlig.
”Det som är tråkigt är att de unga inte vet vad de ska göra. Det är riktigt tragiskt med de unga som inte har någon utbildning. När de var 15-16 år skulle de välja om de villa gå en hantverkarutbildning eller om de skulle ge sig ut och tjäna 1 500 – 1 800 euro svart i månaden på ett bygge. Där flyttade de mursten under byggboomen, men lika plötsligt skulle det inte flyttas mer mursten. Och då deras arbetsgivare var en svindlare hade de ingen socialförsäkring”, säger Jørgen Laurvig.
Varken de unga eller de äldre spanjorerna verkar dock så maktlösa att de ger upp, trots att det är kristider.
”En del är desperata, men inte på så sätt att de inte gör någonting. Det är desperation som leder till handling istället för gnäll. Och det tycker jag att man kan ta lärdom av på andra platser”, säger Jørgen Laurvig.
Så trots att solen åter går ned bortom horisonten i Andalusien betyder det inte att ljuset släcks för spanjorerna. Det gör den varje dag och det kommer den fortsätta att göra. Även om solnedgången kommer att för med sig mörker kommer spanjorerna att se ljust på ett hopp om bättre tider. De kommer i alla fall att kämpa vidare för att överleva.

”PUMA-pengar”
Puman är en valuta som har skapats inom en grupp människor från Sevilla, som inte tjänar tillräckligt med euro för att klara sig.
PUMA är ett svar mot euron.
Den skapas av aktiviteten av alla medlemmar i nätverket, i gemenskap, i församlingar och transparens.
PUMA används i Sevillas norra del, men man behöver inte bo där för att vara med.
Värde i relation till euron är: 1 euro = 1 PUMA
PUMA:n baseras på valutasystemet LETS ( Local Exchange Trade System): ett lokalt system vari det samlade värdet av alla konton alltid är noll.
Människor skapar själva valutan genom att antingen ge eller ta emot tjänster från andra, eller så kan man sälja och köpa varor av varandra.
Dessutom värnar man om miljön. Varorna är ekologiskt producerade och hantverkarna använder sig inte av transportmedel som förorenar.

Källa: Puma MonedaSocials facebooksida: www.facebook.com/puma.monedasocial och hemsidan: monedasocialpuma.wordpress.com

Av Kasper Ellesøe, kasper@norrbom.com

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco