Medan solen går upp och ned över Alhambra

Medan solen går upp och ned över Alhambra

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

De moriska emirerna kallade sitt monumentala byggnadsverk i Granada för ”Den röda borgen” och det är just så som Qa’lat al-Hamra, eller Alhambra som vi känner det, framstår när solen leker fram över himlen under dagen, i olika röda nyanser. Ibland är nyanserna lite gråare, andra gånger lite gulare eller brunare och allt där emellan.
På väg in mot staden en tidig vintermorgon är det just Alhambras röda toner som framträder i ljuset. Allt eftersom man kommer närmare kan det uppfattas som en hägring över den sydöstra delen av Granada, där det klättrar upp längst berget vid floden Darro, omgivet av Sierra Nevada. Det sägs att Alhambra står kvar än idag tack vare en ensam soldat. Annars är det på grund av först de spanska myndigheterna, och sedan UNESCO, som området är skyddat och att man idag verkligen är uppmärksam och hela tiden arbetar med underhåll av den röda borgen, eller slottet om man så vill.
Visst ränner det här en hel del besökare under de bästa dagarna, liksom i en febril myrstig när det är som värst, men detta är Spaniens största attraktion. Och det är inte för intet som Alhambra har så många besökare. Varje dag accepteras maximalt 6 000 besökare, ibland färre, men alltså aldrig fler. Så bit ihop, köandet är snart över och när man väl kommer in ser man att det inte är helt utan orsak att man inte är ensam på slottet.
Alhambra är som en rysk docka som gömmer på en mindre, och i den en ännu mindre och så vidare. Det är en hel stad i staden, en fästning och ett muromringat bostadsområde med emirens slott, borg, kaserner, stall, bostäder och en kyrka – där det förr stod en moské, samt sommarpalatset Generalife.
Alla representerar sin del av komplexets omtumlande historia.

En bit av tiden
Det var efter Córdobakalifatets undergång som maktens centrum förflyttades till Granada och det var Nasridedynastin som utgjorde de sista emirerna här i Al-Andalus. Och det var de som stod bakom byggandet av Alhambra som egentligen har uppförts ovanpå en äldre fästning. Närmare bestämt var det emiren Muhammad ibn al Ahmar som tog det första spadtaget 1238, om man nu mot alla odds skulle hade sådana ceremonier på den tiden. Det var faktiskt först i mitten av det 15:e århundradet som Yusuf I och dennes son Mohamed V byggde färdigt komplexet, alltså förhållandevis få år innan de blev bortdrivna från denna, morernas sista högbord i Spanien. Landet som deras förfäder hade invaderat nästan 800 år innan dess.
När de kristna krigarna intog Alhambra lär mycket blivit förstört, möbler och andra saker som kunde tas med stals, men trots det skadades så lite att det fanns mer att spränga i luften. På 1812-talet tog Napoleon Bonaparte beslutet att låta det hela jämnas med marken. Dock fanns det en soldat, och det var tack vare denna soldat, som i sista ögonblicket lyckades förstöra det mesta av dynamiten så att bara två torn sprängdes i luften. Samma öde lär en av soldatens armar ha mött.
Under 1828 började man sedan restaureringsarbetet, ett arbete som fortsätter än idag.

Slott, kyrka och moské
Alhambra sprider sig över åtskilliga hektar och det krävs mer än ett snabbt besök för att hinna med allt. Här kommer en liten aptitretare.
Väl inne på området blir man först lätt förvirrad över blandningen av stilar och ursprung. Det är lämningar efter den ursprungliga borgen, Alcazaba, sedan står man plötsligt vid en kyrka i denna annars så moriska och muslimska symbol. Men naturligtvist är kyrkan byggt ovanpå den gamla moskén, och nästan lika självklart är det att kyrkan heter Santa María. Så går det alltid till, så fattas bara.
Därefter besöks Carlos V:s palats, eller Palacio de Carlos Quinto, som liksom kyrkan har övertagit moriska byggnadsgrunder. Även denna kung, som vid en tidpunkt bröstade upp sig med titeln kejsare, ville efterlämna sitt fotavtryck i Granada, men då han levde 1500-1558 blev palatset färdigbyggt först på 1900-talet på grund av ekonomiska orsaker. Idag framstår byggnadsverket som en lite malplacerad, men bombastisk renässansbyggnad, den första utanför Italien, och i övrigt med en vacker inre pelargård.

Nasridernas palats, lejonens gård
Närmast i Carlos V:s palats skuggor ligger det helt unika Alhambra; Nasridernas palats, eller Palacio Nazaries, där man kan lösgöras från det mycket katolska och föras in i ett annat universum.
Väl innanför en blyg ingång möts man av en värld full av otaliga avdelningar och rum, patior och gårdar. Allting är dekorerat med stuckaturer, marmorpelare, exotiska träverk och kakel, samt otaliga brunnar med fontäner med vatten från Darro, som sprider en lugn känsla över platsen. Här är det lätt att föreställa sig kappklädda emirer hålla hov, härja och regera över alla undersåtars liv och öden, och annars besöka några av de hundratals kvinnor och män som var inlåsta i haremet. Palatsets största rum kallas Salón de Embajadores och tar upp hela Torre de Comares. Rummet fungerade som en slags reception eller tronsal där emiren tog emot ambassadörer och andra människor från främmande länder. Emiren sägs ha suttit med ansiktet mot ingången, varmed eftermiddagens och kvällens besökare bländades och blev osäkra i den nedgående solen bakom emirens tron.
Det var också här som emirens egen nemesis, de katolska monarkerna Isabel och Fernande, efter att ha intagit morernas sista bastion, senare samma år skulle komma att skriva under det dekret som skulle utvisa alla muslimer, och med dem judarna, med mindre om de lät sig konverteras så klart. Och det var här som monarkerna tog emot en viss sjöfarare vid namn Cristoffer Columbus. Fernando avvisade sjöfararen, men Isabel valde att stötta hans projekt och sedan vet vi ju hur det gick.
I detta sammelsurium till palats ligger även Lejongården, Patio de los Leones. Fontänen med de 12 lejonen har precis återvänt till gården efter en omfattande rengöring och restaurering. Nu pryder de återigen gården tillsammans med 124 imponerande marmorpelare.
Var dessutom uppmärksam på att inträdet till Palacio Nazarines är begränsat, vilket innebär att det ska till mer än vanlig övertalningsförmåga för att få sig en ny besökstid.

Sommarpalatset Generalife
I sommarpalatset Generalife kan man däremot komma och gå som man vill. Det samma förmodas emirerna gjort då det bara ligger några hundra meter från Palacio Nazaries.
Emirerna ska ha använt det lilla palatset som ett kombinerat sommarhus, jaktstuga och lusthus. Man kan förundras över dess närhet till själva Alhambra, som måste ha sjudit av liv, men det berodde kanske på emirernas rädsla att komma för långt bort från slottets trygga murar. Palatset på Generalife är fint medan de omkringliggande trädgårdarna med exotiska väster, cypresser, fruktträd och blommor är enastående och en lisa efter turen runt Alhambra.

Den vackraste solnedgången
När den dåvarande amerikanska presidenten Bill Clinton besökte Granada och Alhambra 1997 kallade han solnedgången över området för ”Världens vackraste solnedgång”. Det fick den sittande presidentens fru, Michelle Obama, att också resa dit när hon var på semester i Marbella med en av parets döttrar 2010.
De två har sett solnedgången över den gamla stadsdelen Albaicín på grannberget och det högre belägna, så kallade zigenarkvarteren, Sacromonte, som delvis är ett grottsamhälle. Där Michelle Obama förövrigt såg förmodad fullblodsflamenco på en tablao.
Egentligen är sakerna omkastade. Från Alhambra tittar man nämligen ned över en del av Granada som är mycket äldre än själva slottet, nämligen Albaicín, en stadsdel som sägs ha funnits här sedan tidernas begynnelse och som inte förändrats speciellt mycket sedan dess, men det är den nyare delen som är skyddad.
Från Alhambra tittar man även ned över den nyare delen av Granada, den där katedralen ligger och vid den mausoleet för de katolska monarkerna Isabel och Fernando, som ju återtog Granada och utvisade de sista morerna. Enligt en ofta berättad legend lär den sista moriska emiren, Boabdil, ha suckat så djupt och gråtit så högt, så att vi fortfarande kan höra honom medan vi nu glädjer oss åt ännu en solnedgång över Albaicín och Sacromonte, där det hela började.
Visst är det ganska fullt med besökare här under de bästa dagarna och som i en febril myrstig under de västa tiderna, men det är Spaniens största attraktion. Och orsaken till att så många besöker Alhambra grundar sig ju inte i ingenting. Så bit ihop. Här är det lätt att föreställa sig emirer hålla hov iklädda sina fotsida kappor, härja och regera över alla undersåtarnas liv och död, och annars härja omkring mellan besök hos några av de hundratals kvinnor och män som levde inlåsta i haremet.

År för år
1031: Granada blir morernas huvudstad i Andalusien.
1238: Emiren Muhammad ibn al Ahmar grundar Alhambra.
1350-1450: Yusuf I och hans som Mohammed V färdigställer komplexet.
1492: Den 2 januari intas den sista moriska fästningen i Al-Andalus, Alhambra.
1600-talet: Kyrkan reses ovanpå den gamla moskén.
1812: Napoleon försöker spränga Alhambra i luften. En ensam soldat förhindrar katastrofen.
1828: Restaureringsarbetet påbörjas.
1943: Alhambra skyddas under spanska lag.
1989: Slottet skrivs in på UNESCO:s lista över världens kulturarv.

Beställ biljett
Alhambra är med 6 000 gäster om dagen den mest besökta sevärdheten i Spanien och det rekommenderas att boka inträdet i god tid. Inträdet bör inkludera Palacios Nazaries.
Läs mer om öppettider, rekommendationer och restriktioner på Alhambras officiella hemsida, där man även kan boka biljetter.
Sidan finns på flera språk; bl.a. spanska, engelska och tyska, dock inte på något skandinaviskt språk.
Se: www.alhambradegranada.org.

Av Jette Christiansen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

SUECO

PLUS+

SPARa 20%

00
Dagar
00
Timer
00
Minuter
00
Sekunder

Spara 20% på ditt första år med SuecoPlus+

Använd koden:

plus2021

Sök på En Sueco