La Sueca - Jag är glad

Jag är så glad, så glad för det jag har. Jag stornjuter. Mitt i kristider. Jag känner att jag nästan svävar på moln (om inte mina påsar under ögonen skulle vara så tunga) och jag vill inte sluta le.
Så varför är jag så glad och vad finns det att njuta av i dessa ekonomiskt mörka tider? En helt befogad fråga. Jag är inte förmögen. Har inget flådigt hus. Ingen stor bil. Min garderob är inte fylld med Dior (inte heller min dotters även om de har de mest underbara barnkläderna!). Jag går inte ens till en salong och fixar naglarna utan gör det i hemmets vrå, den som för en tid sedan var lugn men som idag stämmer in på alla karakteristika som omger en barnfamilj – klädhögen växer (i detta fall med rena kläder som aldrig mer hittar in i garderoberna och än mindre ser ett strykjärn), golven täcks av leksaker (jag fasar för när krabaten upptäcker Lego) och mamma och pappa (jag och min sambo) ligger utslagna i soffan när lillan väl har somnat och tänker: ”Vi gör det i helgen”, men när helgen kommer är det så roligt att vara lediga tillsammans så vi skjuter på det och kallar det ”vardagssysslor”, och så samma visa igen. Trots det är jag lycklig och glad, eller kanske just därför.
Jag har insett att jag har det som verkligen gör mig lycklig; min familj – den lilla bestående av oss tre och den stora med hela tjocka släkten samt vänner. Och så klarar vi vardagen och kan även skämma bort oss med lite lyxigare luncher när vi är lediga (det där med att gå ut och äta middag kommer jag inte ens ihåg hur det var, den tiden på dygnet sover jag). Så jag har ingenting att klaga på. Detta är dock någonting som jag har fått hjälp till att se. Av någon anledning, troligtvist krisen, har många vänner valt att semestra på Costa del Sol istället för att resa till Thailand, Malaysia, Sydamerika m.m., som annars varit populära destinationer. Jag har i år redan haft besök från Singapore, Indonesien, Saudiarabien, Tyskland, Schweiz, Danmark, Sverige, Finland och England och även om man kan tycka att det finns oerhört mycket olika saker att tala om då de kommer från så geografiskt vitt skilda platser så har samtalen präglats av en sak – krisen. Faktum är att alla har sagt samma sak: att vår lilla familj lever så bra och att de skulle vilja ha det som oss. Nu talar vi om människor som sitter på höga tjänster inom kända bolag, personer med stora, rymliga hus, om individer med en årslön motsvarande mitt knegande under sju år! Allt det som jag har tittat på och tänkt ”En dag vill jag också…”. Men nu är jag inte så säker, krisen har inte drabbat bara de finansiella instituten och de fattiga, utan även de mer välbärgade och rika. Jag har hört om sömnlösa nätter på grund av investeringar som förtvinat och runnit ut i sanden, om oro för intäkter som inte räcker till för upprätthållandet av ”rätt” livsstil. Om så tidskrävande arbetskrav att det där med privatliv bara är sådant som finns på film. Bara för att nämna lite. Jag har fått frågan om hur jag kan vara så lycklig – jag är ju inte rik, men till det har jag ett enkelt svar: jag är bekymmersfri. Min lilla familj har ingenting materiellt att förlora. Våra nätter störs ibland av dotra som bestämt sig att göra tal- och skrattövningar (tack och lov att det inte är skrik- och gråtövningar), men det är väl egentligen bara sött. Vi har varandra, vi har mat på bordet och vi har tid att tala och umgås med varandra. Och det gör mig så glad så att jag sprudlar som en nykär tonåring. Jag är glad att jag gjorde mig av med värdepapper för några år sedan trots att världen sa att jag skulle ha is i magen. Jag är glad att jag inte tackat nej till jobb bara för att de krävt att jag skulle frilansa och inte gav mig kontrakt trots att jag fick höra att jag absolut inte skulle göra det. Jag är glad åt varje minut jag får med mina nära och kära trots en obotlig cancer (nej inte jag).
Att jag sålde mina värdepapper innebär att jag inte förlorat några pengar, att jag tog frilansjobb innebär att jag fortfarande har jobb samt är flexibel och jag kan inte annat än att hoppas att cancerforskningen går framåt och når framgång.
Jag lever här och nu. Varje dag gör min dotter nya framsteg. Varje dag får jag krypa upp i famnen hos min sambo. Varje dag kan jag tala med mina kära, oavsett var i världen de bor. Och vad mer kan jag begära, jag har solen och havet på promenadavstånd. Jag har middag på bordet, en säng samt tak över huvudet, vad mer kan jag behöva? Jag tror faktiskt inte att jag skulle bli lyckligare av en ny stor bil – även om det skulle vara praktiskt, och jag är så glad åt min lilla Fiesta att ingenting på denna jord får mig att skiljas från den så länge den går att köra.