Jan Hammers stora cykeläventyr

 

Kommentarerna var många när Jan Hammer berättade för sin omgivning att han skulle cykla från Ödåkra, utanför Helsingborg, till Guadalmina Alta, strax väster om Marbella. Och de var berättigade. Jan ställde nämligen också frågan till sig själv – varför hade idén fötts hos honom över huvudtaget?

 

Idé långt tid tillbaka
”Förmodligen grundades tanken i en händelse som inträffade i slutet av 1970-talet. Jag arbetade då på ett företag i Gantofta, utanför Helsingborg, som hette Jie Keramik. Under en jubileumslunch som firman anordnade satt jag bredvid stålfarfar. Han som utom tävlan vid 66 års ålder (maxgränsen var 40 år) cyklade Sverigeloppet, och medan övriga deltagare sov på nätterna cyklade stålfarfar dag som natt och kom fram ett dygn före de andra. Vilken krutgubbe!  Han var en bra bit över 90 år och med sitt långa, vildvuxna, vita skägg såg han ut som en gedigen 100-plussare. Han pratade oavbrutet och mina försök till konversation var meningslösa på grund av hans nedsatta hörsel. Han berättade om när han var 74 år och cyklade från Sverige till Jerusalem, över 460 mil! Jag fascinerades men funderade samtidigt om det överhuvudtaget var möjligt att cykla så långt. Sedan glömde jag bort historien men började tänka på det igen våren 2013”, berättar Jan Hammer.

 

Våren 2013 köpte Jan Hammer och hans fru en lägenhet i Guadalmina, utanför Marbella. I samband med det började de tala om hur det går att resa söderut och norrut. Att bila ned tyckte de nästan kändes uteslutet – för långt. Så det fick bli flyget. Dock fortsatte Jan att fundera och under sommaren 2013 började Jans tankar ta form.
”Skulle jag pensionera mig ett par år före min fru och göra saker som jag vill göra men som hon inte är intresserad av? Kanske skulle jag göra som Stålfarfar och cykla, fast till lägenheten i Spanien istället för till Jerusalem?”, löd tankegångarna.
Jans fru stöttade hans idé fullt ut. Under den kommande hösten och vintern lät han idén mogna och i april 2014 hade han beslutat sig. Han kontaktade cykelbutiken och hörde vilken cykel samt övrig utrustning de rekommenderade. Cykeln beställdes. I maj sa Jan upp sig, från jobbet där han arbetat i 24 år och så sadlade han helt enkelt om och blev pensionär, vid 62-plus-ålder.

 

Behöver inte vara proffs
Många trodde nog att Jan var en inbiten cyklist men sanningen var att han tidigare bara hade en gammal rosthög till cykel, som i bästa fall användes till och från kalasen. När han så köpte den nya cykeln blev det drygt totalt tio cykelturer på den nya cykeln, cirka 20 km per träningstillfälle. En gång cyklade jag 70 km för att känna på en längre distans. Och inte en enda gång provcyklade han med packning.  Hans inställning var att träna upp sig efter hand och för det tekniska praktiserade han i cykelbutikens verkstad i fem dagar, och så monterade han på punkteringsfria däck och köpte med sig innerlangar och lite verktyg.
Dagen innan avfärd tog Jan in alla utrustning i vardagsrummet och började packa, och höll på tills han var nöjd. Totalt blev det 28 kg, utan tält eller sovsäck – alla övernattningar skulle ske på B&B eller hotell.

 

Dåligt omen?
Den 28 augusti 2014 klockan 8.00 på morgonen rullade han iväg i strålande solsken.
”Det kändes minst sagt overkligt. Hur skulle det gå? Men jag bestämde mig för att ha kul! Inte bekymra mig! Ta dagen som den kommer och inte planera för mycket! Nu hade jag verkligen möjlighet att lära känna mig själv!”, minns Jan.
Efter bara några kilometer hoppade kedjan av. Jan hade inge problem att sätta på den igen, men nog kändes det som ett dåligt omen. Men han fortsatte, och såhär såg resan ut:
Helsingborg – Helsingör (färja) – Köpenhamn – Rödby – Puttgarden (färja) – Hamburg – Münster – Wesel – cyklade längs Rhen förbi Duisburg, Düsseldorf, Bonn till Koblenz – cyklade längs Mosel till Bernkastel – båt till Trier (något som Jan verkligen rekommenderar) – Luxemburg – Beaune (hjärtat i Bourgogne – skörden var i full gång) – Lyon – Valence – Narbonne – Figueres (Dalí Museum som han tycker är mycket sevärt) – Barcelona – Tarragona (också mycket sevärd tycker han) – Valencia – Alicante – Almería – Málaga – San Pedro de Alcántara – Guadalmina Alta.

 

Resans höjdpunkter
”Först ska sägas att jag hade tur med vädret. Bara två dagar med regn. Så det var lätt att njuta av äventyret. Och så var jag duktig som verkligen tog dagen som den kom. Att cykla längs floderna Rhen och Mosel var fantastiskt. Det var lättcyklat med separata cykelvägar och lätt att njuta av omgivningarna. Det jobbiskaste var de bergiga partierna i Frankrike och Spanien men naturupplevelserna var samtidigt helt fantastiska och den franska kusten innan Spanien samt sträckan mellan Cartagena och Salobrena är minnesvärt”, berättar Jan.
Han har många gånger fått frågan om han inte stötte på problem längs vägen, men det gjorde han inte, egentligen. Han berättar att vissa partier kunde vara lite otäcka, speciellt om det blåste på backiga sträckor med smala vägar, och i nedförsbackar när vinddraget blev stort efter långtradare som passerade med minsta möjliga marginal. Tyskland berättar han oftast hade bra separata cykelbanor på i princip alla vägar han åkte på medan det i Frankrike fanns en del cykelvägar i Bourgogne, men att det annars var sällsynt, och att fransmännen, liksom spanjorerna, tar mindre hänsyn till cyklister. Jan fortsätter att berätta att både Barcelona och Valencia hade fantastiska cykelleder inne i själva städerna, men inte utanför, och att han ibland tvingades cykla på motorvägen då det inte fanns några alternativ.

 

Sällskap
I Alicante fick Jan sällskap av en gammal studievän, Bengt, från Alingås. Jag skriver vi för i Alicante fick jag sällskap av en gammal studiekompis, Bengt Östberg, från Alingsås. Han var i samma pensionssituation och frågade om han kunde följa med från Alicante – han skulle bara köpa cykel. Så de två möttes på Alicantes flygplats den 7 oktober, då hade Jan nästa varit på väg själv i sex veckor, så visst tyckte han att det var skönt med sällskap.

 

I mål!
Framme på Costa del Sol var det lättcyklat mellan Málaga och Guadalmina, berättar Jan, då det är flackt, men han poängterar att vägarna verkligen inte är planerade för cyklister. Dessutom finns det inte många alternativ till den tungt trafikerade N-340, varpå det inte finns mycket plats för cyklister överhuvudtaget. Men fram kom de och den 17 oktober togs de emot av hans syster Lotta med vänner och flaggspel, cava och tårta. Och även tyret var fullbordat, utan en enda punka!
 
Tankar
Men var tänker man på när man sitter där på cykelsadeln, ensam, dagarna i ända?, är en fråga som säkert många nu ställer sig.
”När man sitter därpå sin cykel finns det plats för många tankar. Bland annat att Costa det Sol är en kust där det bor många människor och med många turister. Till det hör också att cykelsporten är stor i landet, men att vägnätet verkligen inte är anpassat efter detta. Genom att fler cyklar, både de bofasta och turister, skulle miljön kunna förbättras radikalt. Frågan är vad som görs åt det? Det finns en organisation som arbetar aktivt kring detta och när jag var i Guadalmina kom jag i kontakt med arkitekten Arturo Reque, som är en hängiven cyklist och är aktiv i just denna organisation, Marbella ByCivic, som arbetar för utbyggnad av cykelvägar i och runt Marbella, och vad han berättade om deras arbete tror jag verkligen kan vara bra för framtiden på hela Costa del Sol”, avslutar Jan.

 

 

Marbella ByCivic
Marbella ByCivic är en ideell organisation utan politiska intressen vars syfte är att uppmärksamma hur invånare i Marbella och San Pedro kan använda cykeln som ett hållbart transportmedel, och de framhäver även andra alternativ till det färdmedel som de flesta använder idag – bilen. Att cykla är ju ett perfekt val för kortare sträckor, liksom även gå eller välja kollektivtrafik. Marbella ByCivic för att integrera cykelkulturen i det dagliga livet i staden och strävar mot att få fram en välgenomtänkt rörlighetsplan (Plan de Movilidad) med syfte att skänka både kommersiella, sociala och kulturella fördelar till staden, för att skapa en med invånarvänlig och modernare stad.

 

Marbella ByCivic första andetag togs fredagen den 20 mars 2009 när det för första gången hölls ett organiserat möte för att föra fram kritik mot avsaknaden av ett nätverk av cykelvägar samt trafikrättigheter för cyklister i Marbella och San Pedro. Människorna som deltog träffades därefter varje månad och cyklade i protest igenom staden, som en integrerad del av trafiken, för att kräva rätt till sin plats i staden. Sedan dess har arbetet blivit mer organiserat med att arbeta fram hållbara planer för att göra cykeln till ett självklart inslag i stadstrafik i samarbete med Marbella kommun.
Idag arbetar de med att upprätta diverse riktlinjer, övervakar och försöker samordna olika steg i projektet som kallas Plan Andaluz de la Bicicleta i Marbella och för diskussioner med Junta de Andalucía och Marbellas kommun för att ge förslag på hur och var cykelvägar kan dras och var cykelparkeringar kan placeras.
Läs mer om organisationen, om hur du kan bidra och om medlemskap på deras hemsida: http://marbellabycivic.com/