Talar genom att skapa – ung svensk konstnär i Málaga

Talar genom att skapa - ung svensk konstnär i Málaga

M.Jokitalo.1

Maria Jokitalo:

 
Född:
1978 i Borlänge
 
Bor:
Málaga
 
Civilstånd:
Sambo med Rafael
 
Övrigt:
Maria var en av 20 som kom in på Konsthögskolan i Stockholm av totalt 800 sökanden. Hon hade gått många förberedande skolor men var ändå mycket glad att komma in. Konsthögskolan var dock för strikt för Maria. Hon kände att det var för mycket som var rätt eller fel och många åsikter som Maria hade svårt att ta till sig. Idag arbetar Maria som en fristående konstnär och tycker att det är en lättnad att få skapa helt i sin egen stil.

Den första tavlan jag möter är en man, sittande med händerna knutna framför sig. Kring halsen hänger ett halsband av döskallar i olika klara färger. Han är klädd i orange, har en blå duk kring huvudet varpå han balanserar en gren. Blicken är intensiv. Han är magiker. Bredvid honom sitter en tupp med en klarröd kam på en gren. En glaskula hänger som en glödlampa med en lös kabel runt och en hårklämma. Glaskulan blänker. Jag har svårt att slita blicken från magikern – han tittar på mig som om han läser mig. Men det är ju jag som läser honom – det är ju jag som är åskådare av tavlan. Eller är han åskådare av världen utanför tavlan?

 
Bygger upp mystiken från grunden
Även de andra målningarna som hon har utställda upplevs som mystiska, talande, klara i färgerna, alltid med en berättelse
– som finns där.
”Jag får en idé, eller bättre uttryckt en bild som jag ser ganska tydligt. Sedan bygger jag upp och arbetar med den i min ateljé varefter jag sätter in mig själv i bilden”, berättar Maria Jokitalo som möter mig när jag beskådar Magikern igen. Hon fortsätter förklara:
”Jag arbetar med både scenen, foto och duken. På så sätt kan jag när jag tycker att det behövs också bearbeta scenen i datorn innan jag börjar måla. Men jag försöker bygga upp så mycket jag kan först med t ex grenar, tyger, kulor m.m. Tydligare: jag bygger upp scenen så detaljerat jag kan, tar ett foto och sedan målar jag scenen på duken.”
 
M.Jokitalo.4
 
Ateljén är hennes andningshål
Maria flyttade till Málaga för inte mer än drygt ett halvår sedan. Vägen hit var, som för många, kärleken. Mannen som vunnit hennes hjärta träffade hon som 17-årig utbytesstudent i Málaga när hon helt enkelt bodde i hans familj. Men det skulle ta år av flirt, studier, arbete och olika liv innan de blev ett par, vilket de nu varit i drygt två år. Nu har de just skrivit kontrakt för en lägenhet i centrala Málaga och Maria ser fram emot att flytta in, och framförallt ställa i ordning hennes ateljé. Den är som en naturlig del av henne och känns nästan som hennes andningshål i livet när hon talar om den.
 
Fyrkantigt liv gjorde henne olycklig
När Maria först läste på universitet tänkte hon som alla andra – hon skulle välja ett yrke som banade vägen för ett tryggt och välbetalt liv. Hon läste till ingenjör och flyttade till London. Men det visade sig bli fel. Livet var fyrkantigt, tråkigt och grått och Maria var olycklig. Efter några år sa hon upp sig och flyttade tillbaka till Sverige, följde sitt hjärta och började måla.
”Jag är glad att jag vågade. Det är så mycket olyckliga människor därute, jag vill inte vara en av dem. Visst det är tryggt men titta på barnen, de vet hur livet ska leva, de gör det som de tycker är roligt och som de tycker om. Det bör vuxna också göra, då skulle alla bli lyckligare. Jag blir lycklig när jag målar”, förklarar hon.
 
Bearbetar känslor på duken
Marias målningar är mycket intensiva. Färgerna är klara och återkommande inslag är kulor, urskog, blänk och mystik som liksom i en värld av sagor med mytiska väsen. Tittar man noga är det Maria själv som ofta återspeglas tillsammans med någon händelse från hennes liv, en känsla från det inre, någonting som hon bearbetar, även om hon själv förstår först senare.
”Jag har aldrig lärt mig att egentligen prata om känslor. Jag målar. Vad motivet symboliserar förstår jag sällan med en gång men plötsligt står jag framför en tavla och tänkte ’Aha, det var det!’ Om jag skulle analysera under arbetets gång skulle jag tappa fokus”, säger Maria och visar att hennes döde far finns med i en tavla som en uggla, och hennes flytt till Spanien i en annan – där hon paddlar igenom en mörk skog i en stam.
 
M.Jokitalo.3
 
Orkar inte bära andras oro
Under perioden januari-mars har Maria sålt ett konstverk. Livet som konstnär är svårt och kräver att hon tar deltidsjobb så att hon kan försörja sig, men hon är inte orolig, hon vet att hon klarar sig:
”Jag är ärligt talat trött på att alla oroar sig för hur en konstnär klarar sig. Konstnärer vet vad konstnärslivet innebär och det är ett yrkes- och livsval som vilket annat yrke som helst. Av bland annat den anledningen umgicks jag mest med andra konstnärer när jag bodde i Stockholm, de lever ju liknande liv. Det är trist att folk förväntar sig att konstnärer inte klarar sig, tro på mig, oss, istället”, säger Maria och förklarar att hon önskar träffa andra
konstnärer i Málaga. Hon tillägger också:
”Just nu är det oroligt oavsett vilket yrke man arbetar i så varför tvekar ingen på valet av att bli t ex lärare, framtiden är ju oviss för alla.”
Hela tiden återkommer hon till att hon, tillskillnad från de flesta, får arbeta med det som gör henne lyckligast. Hon saknar inte prylar, ser inte värde i materiella ting. Hennes tyngdpunkt ligger istället på att uppleva lycka och inte ångra någonting i hennes liv.
 
Nytt hem, ny ateljé
Nu ska hon komma på plats. Flytten till Spanien har varit jobbig och dessutom vet inte Maria hur hon ska umgås när hon träffar människor i sociala sammanhang här på Costa del Sol. Hon är van vid stilla samtal, gärna filosoferande, så det spanska sociala beteendet, när alla talar i mun på varandra, blir stressande. Dessutom tog hennes första spanska utställning, i Alhaurín de la Torre
under mars, mycket tid, liksom den
stundande flytten.
Så nu längtar hon efter sin ateljé och uttrycker:
”Att måla är mitt jobb och det är i ateljén som jag mår allra bäst, och som vilket annat jobb så jobbar jag åtta timmar om dagen – i min ateljé, och det tycker jag är roligt.”
 
Nästa vernissage
Maria beger sig snart av till Stockholm för ytterligare en utställnings.
Vernissagen hålls den 26 april kl. 12.00–16.00 och utställningen kan ses till och med 18 maj.
 
Plats: Konstklubben Våga Se
Adress: Karlavägen 1, Stockholm
Öppettider: tis-tor: kl. 11.30–17.30, fre-lör: kl. 12.00–16.00
Mer info: www.vagase.com
Av Sara Laine

Dela

Kanske gillar du även

© 2009-2019 En Sueco – Norrbom Marketing.
Designed and developed by yummp.

Sök på En Sueco

Planerat underhållsarbete: Lördagen den 5 augusti 2023 från kl. 08.00 kommer det att göras uppdateringar på ensueco.com. Under tiden som underhållsarbetet utförs kommer sidan att vara otillgänglig och detsamma gäller för En Suecos app. En Sueco ber om överseende med detta.