Ett liv tillägnat rovfåglar: En Sueco möter Beatriz E. Artero

Ett liv tillägnat rovfåglar: En Sueco möter Beatriz E. Artero

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Hon jobbar med sin fasta ledsagare och den imponerande rovfågeln kan rutinerna och börjar hoppa upp för trappan från receptionen, ett trappsteg åt gången, som för att signalera att hon vill komma högre upp.

”Kom med, hon vill upp och ut på taket för att flyga”, ler Beatriz, som enligt avtal med hotellet har fått tillåtelse att vi kan delta vid dagens första uppgift. 


Beatriz, du har ett mycket spännande och ovanligt arbete – vad är det du gör?

”Ja, jag tycker verkligen om detta och kan inte tänka mig ett bättre jobb. Jag kommer ursprungligen från Jaén och är utbildad biolog, men för tre år sedan bestämde jag mig för att jobba med rovfåglar på heltid. Nu för tiden bor jag i Málaga, därifrån jag varje dag åker till våra anläggningar i Alhaurín de la Torre för att hämta en rovfågel, som jag sedan flyger på olika platser på Costa del Sol, från Málaga till Algeciras. Arbetet vi gör är biologisk kontroll av i huvudsak måsar, och detta gör vi genom att regelbundet flyga med rovfåglar i områden där man har problem med måsar, och då måsarna snabbt uppfattar området som rovfåglarnas territorium håller de sig borta. Det handlar inte om att jaga måsarna och ingen mås dödas i processen.”

Men är inte måsar ett naturligt byte för denna vråk?

”Nej. I naturen jagar kaktusvråken i huvudsak små gnagare och kaniner – bytesdjur som rör sig på marken. Det jagas med rovfåglar i Spanien, så kallat falkenering (falkjakt), men det är överhuvudtaget ingenting som vi beblandar oss med. Tvärtom. Vi är kopplade till den största falkklubben i Andalusien. Den ligger i Córdoba och från medlemmar där får vi fåglar som har visat sig vara dåliga jägare och som därmed inte kan användas i falkenering! Som tur är, är det tillräckligt effektivt att flyga en rovfågel i ett område ett par gånger i veckan för att måsar ska hålla sig borta. De behöver inte jagas.”

Beatriz lyfter armen i en kort, snabb rörelse och den brunfjädrade fågeln flyger upp och sätter sig på en av hotellets balkonger. Direkt hörs ett varningsskri från en mås, efterföljt av flera andra måsar, och här ovanifrån ses flera måsar flyga bort från den direkta närheten. Vråken har tagit sig en liten flygtur utan att närma sig måsarna, så det råder inga tvivel om att detta fungerar. Efter ett par minuter på balkongen tar Beatriz fram en liten bit kyckling i handen, och efter en liten vissling landar den eleganta rovfågeln på Beatriz handskklädda hand. Vråken belönas med den lilla kycklingbiten. Det är bara en liten bit, för får hon mer kyckling avstannar arbetet under de kommande timmarna. 

Kommer fågeln alltid tillbaka till dig?

”Ja, än så länge i alla fall! Rovfåglar har inte samma anknytning till människor som t ex papegojor. De tycker normalt inte om att t ex bli klappade och gosade med, även om de tål det. I stället handlar det först och främst om mat. All träning är relaterad till mat. Därför vägs också fåglarna varje dag; om de ätit för mycket kan det vara svårt att få dem att flyga, helt enkelt för att de inte är hungriga. Samtidigt är det viktigt att de inte svälter eller får för lite mat. Så den dagliga vägningen är viktig. En del rovfåglar som används till detta arbete har större marginaler när det kommer till deras vikt, och kaktusvråken är en av de lättaste arterna, som inte tenderar att flyga bort. Om du flyger med t ex en duv- eller sparvhök utgör fågelns vikt en mycket större betydelse. De kan lätt komma på avvägar om de inte är hungriga och om vikten är mer än den ideala flygvikten.”

Hur många anställa är ni?

”Vi är fyra personer som gör detta och vi har nio kaktusvråkar som vi använder. Ingen av dem flyger varje dag och alla fåglarna roteras mellan personalen, så att vi alla kan flyga dem. Uppdragen varierar; vi har hotell, villor, småbåtshamnar, parkeringsplatser, shoppingcenter och bostadskomplex bland kunderna. Hur ofta vi är ute beror på kundens önskemål, hur stort problemet är samt vad problemet är. Vi kommer ofta till platser där man har stora problem med måsar fem dagar i veckan, men ofta räcker det med två dagar i veckan om problemet handlar om duvor. Kunderna ser resultat snabbt då platser som varit täckta med fågelbajs blivit helt rena.”

Använder ni bara kaktusvråkar?

”I arbete av denna sort ja. De är helt enkelt de som är lättast att träna. Men vi har även några andra rovfåglar som vi flyger med i shower och uppvisningar, som bland andra en tam korp, en tornfalk, en hornuggla och en blind tornuggla, som inte hade överlevt om den inte fått specialisthjälp.”

Dagens första jobb i Puerto Marina i Benalmádena är färdigt och efter en kort flygning fortsätter Beatrix och hennes kaktusvråk resan till nästa ställe. En Suecos utsända tackar för att ha fått vara med vid arbetet på hotelltaket och Beatriz sätter sig i sin bil med vråken i en specialbyggd transportbur och kör iväg till nästa arbete. Beatriz har utan tvekan ett drömjobb på Costa del Sol!


Företagsinformation

Beatriz jobbar hos företaget Bioplagas, som är specialiserat inom biologisk bekämpning av skadedjur i hela Andalusien. Företaget har kontor i Alhaurín de la Torre, men alla anställda jobbar aktivt med kunder dagligen, så de har inga fasta kontorstider. Nya kunder kan kontakta dem på tel. 610 061 001 eller e-mail: info@bio-plagas.com


Kaktusvråk (Parabuteo unicinctus)

Kaktusvråken är utan tvivel världens mest använda rovfågel vid falkenering (falkjakt), vilket är namnet på jakt med tränade rovfåglar. Denna gamla jaktteknik utövas och praktiseras fortfarande i dag i många europeiska länder, men den är förbjuden i Sverige. Spanien har dock en aktiv miljö och som i alla andra länder är innehav av rovfåglar hårt reglerat med licenskrav. Fåglarna som används till falkenering, avel och utställning är alltid uppfödda i fångenskap och aldrig fångade i naturen. 

I naturen är kaktusvråken en vanlig art och dess naturliga habitat sträcker sig från sydvästra USA till Chile och Argentina. Det finns flera underarter och de kan variera något i storlek, även om de betraktas som en mellanstor rovfågel. Som med de flesta andra rovfågelarter är honan större än hanen och används därför oftare i falkenering och uppvisning. Vråken anses vara den rovfågel som är lättast att träna och de kan även flygas i par, så att en hona och en hane samarbetar under jakt. Kaktusvråken har ett lugnt och behagligt temperament, till skillnad från t ex duv- eller sparvhök, som bara rekommenderas för människor med lång erfarenhet med rovfåglar.

Av Tom Halvorsen

Dela

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
Dela på email

Kanske gillar du även

Sök på En Sueco