Mina handflator bränner fortfarande efter att jag i helgen såg en föreställning med 60-talets ekon av The Beatles, Elvis och Tom Jones i en konsert på The Salon Varietes. Men denna förmiddag står 288 säten tomma och luften i salen är inte längre fylld av vibrerande gitarrsträngar och vild tonårsanda. En lätt lukt av målarfärg hänger i rummets höga och lugna atmosfär.
Scenografin håller på att förändras och en barsk och sliten stadsbild från 1800-talets London öppnar upp sig framför mig.
Musikalen ”Oliver!”, den klassiska historien om Oliver Twist, sattes upp på teatern i oktober.
Som en familj
I teatern foajé hälsar Alan Boardman, styrelsemedlem och marknadsföringsansvarig, mig välkommen och frågar om vi ska sätta oss ute på caféets uteservering, som är full av liv och glada leenden.
Alan får knappt ro till att sitta ned för anställda, gäster och förbipasserande som hälsar och vill prata.
”Vi är som en familj”, säger han leende när han tillslut slår sig ned.
Själv känner jag också att jag nästan klivit in i ett hem snarare än i en kulturinstitution.
”Vi vill komma nära vår publik”, berättar Alan och fortsätter: ”När föreställningarna öppnar bjuder styrelsen publiken välkommen iklädd klänning och frack, och efter föreställningen kommer skådespelarna ned till baren, får sig en drink och hälsar på publiken. Vi har också en rolig tradition efter sista föreställningen då vi ger oss ut på stan fullt utklädda med en stor del av publiken. Det skapar alltid ett roligt spektakel när vi går runt med de roliga kostymerna.”
Alan har själv varit aktiv som skådespelare och sångare i teatern i 7 år och har med tiden blivit ett välkänt ansikte i Fuengirola.
”Nyligen hälsade jag på två kvinnor som berättade att de hade varit här på teatern och sett pjäsen ’The Wizard of Oz’. De sa att det var en fin föreställning och att speciellt han i rollen som plåtmannen var fantastisk. Jag frågade om de kände honom, varefter de svarade: ’Nej, inte personligen.’ Så jag sträckte fram handen och sa: ’Det gör ni nu! Och så skrattade vi’”, berättar Alan med glimten i ögat.
Från teater till biograf till teater
Teatern startades av lokala spanjorer år 1925, innan den gjordes om till biograf 1956.
”Biografer var stort på 50-talet och det gick bra för dem fram till mitten av 70-talet, då tv introducerades och film också blev någonting man såg hemma. Tillslut tvingades de vrida om nyckeln till biografen i början av 80-talet”, berättar Alan. Så fortsätter han: ”På den tiden var det många britter som kom till Costa del Sol. En handfull av dessa med teatererfarenhet såg en möjlighet i biografen och slog till; de hyrde byggnaden och byggde om den till att återigen bli en teater som stod färdig 1985. Och det är alltså den teater som vi ser i dag.”
Även om Salon Varietes framstår som en mysig och personlig teater finns det här plats för stora armrörelser.
”Under de senaste tre åren har vi verkligen haft vind i seglen. Publikantalet har ökat, både i antal och diversitet, vilket innebär att vi kan göra större och bredare föreställningar. Så nu för tiden har vi mer att göra än någonsin tidigare. Och vidare får vi massor av hänvändelser från konstnärer och artister som också gärna vill sätta upp en föreställning här”, berättar Alan.
Lokalmiljön tas in
Framgångarna har inte bara gett Alan och de anställda på teatern ett leende på läpparna utan även skapat en vilja om att bredda deras målgrupp.
”Vi har börjat arbeta mer med lokalsamhället och för första gången i vår historia har vi haft en spanskspråkig komikergrupp som uppträtt på scenen”, berättar Alan med ett brett leende och han fortsätter: ”Någonting annat som är nytt är att vi testat att samarbeta lokala skolor i vårt program samt skapar stycken anpassade efter deras läroplan. Förra året satt vi t ex upp ’Kamrat Napoleon’ av George Orwell, då vi visste att eleverna skulle läsa den i skolan.”
Med det sagt är Alan noga med att poängterar att det nya inte ersätter det gamla: ”Vi fokuserar naturligtvis fortfarande på vår kärnpublik, som består av engelskspråkiga i 50-årsålder”, varefter han förklarar: ”Salon Varietes mottar inga statliga bidrag och även om skådespelarna och regissörerna inte får lön så är utgifterna för att driva teatern fortfarande mycket stora, så vi måste sätta upp föreställningar som lockar så många som möjligt.”
Magi hos Salon Varietes
Svenska Sofia Hvid-Hansen, som utbildar sig inom klassisk sång på konservatoriet i Málaga, är ett känt ansikte på Salon Varietes scen. Och trots att hon i år, på grund av studier och arbete, som tandsköterska på Clínica Dental Noruega, har varit med i färre uppsättningar är hon en stark förespråkare för teatern. Första gången hon var med i en uppsättning hos Salon Varietes var 2016, och sedan dess har det blivit en mängd olika föreställningar.
”Varje gång jag varit med i en föreställning förvandlas teatern till ett andra hem. Alla som på ett eller annat sätt jobbar på teatern är som en stor familj, vi pushar och stöttar varandra. Salon Varietes har gett mig många vänner genom åren, vilket jag är evigt tacksam för”, berättar Sofia för En Sueco och fortsätter förklara att Salon Varietes har en repertoar någonting för alla, tack vare att det är en väldigt flexibel teater som anpassar sig till publiken med ett brett program med både klassiker som ’Oliver’ till helt nya teaterproduktioner som t ex ’The Hobbit’. Och hon poängterar att teatern helt klart även kan glädja även svenskar, då ju alla föreställningar är på engelska. Avslutningsvis tillägger hon: ”Det bästa med att stå på scen på Salon Varietes är sekunderna av fullständigt mörker innan strålkastarna hamnar på mig, precis innan jag ska sjunga. Och det hittills bästa jag själv varit med om på Salon Varietes skedde under den senaste uppsättningen jag deltog i ’Mania Fantasia’ då jag fick möjligheten att spela Christine från ’Fantomen på Operan’.
Tyvärr hade jag oturen att bli sjuk med feber och snuva samma kväll som premiären, men trots det bestämde jag mig för att ställa mig på scenen. Jag var jättenervös när jag började sjunga och det var inte förrän jag sjöng sluttonen som jag slappnade av. Då stod jag inför en sal i fullständig tystnad, i vad som kändes som en evighet, innan alla exploderade i applåder och jag fick stående ovationer. Det är det häftigaste jag varit med om på Salon Varietes.”
Det Sofia berättar är ett bra exempel på teaterns magi där det uppstår en förtrollande gemenskap mellan salen och scenen.
Fokus på talangutveckling
På teaterns café, som ligger vid Plaza Marqués de Cardeñosa, bara ett stenkast från Plaza de la Constitución i Fuengirola, går barn och deras föräldrar förbi i ett lugnt tempo.
”Det är också viktigt för oss att vara med och hjälpa till och forma de unga talangerna”, säger Alan, medan vi blickar ut över den härliga dynamiken av liv.
”Just nu har vi en 12-årig flicka, Elsa, som sjungen som en ängel, som vi hoppas ska fortsätta hos oss några år till”, berättar Alan som också säger att det är vanligt att de unga talangerna lämnar teatern redan när de blir 18 år, så fortsätter han: ”Vi har just sagt farväl till en annan fantastisk röst i Fibi McGregor, som kom in på musikkonservatoriet Trinity Laban, som är en av de mest prestigefyllda musikskolorna i England. Hon har varit här hos oss sedan hon var bara 6 år, så det var naturligtvis svårt att säga farväg. Men samtidigt är man så oerhört glad och stolt å hennes vägnar. Och självklart håller vi kontakten.”
Det är inte bara de ungas liv som teatern påverkar. Även Alans eget liv har formats av hans hängivelse till den. Vid sidan om har Alan en butik i Mijas. I denna säljer han smycken och ädelstenar med sin fru, som också blivit en del av teatern där hon arbetar som ljustekniker och föreställningsledare.
”Teatern har ändrat min frus och mitt liv. Vi är bägge mycket involverade och den tar i dag större delen av vår tid. Men vi älskar det! Det är bara därför vi gör det”, avslutar Alan.
The Salon Varietes Theatre är en familj med eldsjälar.
Detta sker i Salon Varietes under december:
Silverbells Too (Teater): – 3 december
The Rat Pack (Konsert): 7 december
Pantomime (Musikal): 19-22 december
