Rabies i Spanien

I maj 2019 dog en norsk kvinna av rabies efter att hon smittats av en hundvalp under en resa till Filippinerna. Detta var det första rabiesdödsfallet i Norge sedan 1815, alltså på över 200 år. I Sverige har två personer vårdats för rabies under de senaste 40 åren – en man som smittades i Indien och insjuknade 1974 samt en kvinna som smittats i Thailand och insjuknade sommaren 2000. Bägge hade smittats av en sjuk hund och bägge avled. I Danmark påvisade man rabies hos tre får 1998, hos ett av dessa vet man att smittan kom från fladdermöss (risken för smitta från fladdermöss till marklevande djur anses vara liten).

Den tragiska händelsen i Norge fick stor uppmärksamhet i medierna i hela Europa och vaccinationskliniker och vårdcentraler kunde i samband med fallet rapportera om en ökad efterfråga på rabiesvaccin, som är okomplicerat samt lättillgängligt och som ger bra skydd mot den fruktade och dödliga sjukdomen.

I en sådan situation skulle de flesta människor nog hålla sig långt bort. Årligen dör flera människor till följd av angrepp från lösa hundar. 

En virussjukdom

Rabies är en virussjukdom som angriper nervsystemet hos däggdjur, även människor. Viruset är vanligast och utbrett bland hundar. Rabies konstateras också ofta hos katter, rävar, fladdermöss, gnagare och förr även hos vargar, men även nötkreatur och hästar kan ha rabies. Dock har det inte påvisats smitta från nötkreatur och häst till människa. Så gott som alla fall då människor smittats av rabies har smittan kommit från hundar, men år 2018 blev en brittisk man på besök på Costa del Sol smittad av rabies efter att ha blivit biten av en katt under en dagsutflykt till Marocko. 

Rabies smittar genom att saliv eller annan kroppsvätska från bäraren av viruset kommer i kontakt med slemhinnor eller sår i huden hos mottagaren. Smittan kan ej överföras via hel och oskadad hud.

Mycket utbredd i världen

På världsplan dör totalt mellan 50 000-70 000 människor årligen av rabies. Majoriteten av dödsfallen ses i Asien och Afrika. Speciellt barn som har kontakt med eller som blir bitna av lösa hundar är utsatta. I västra Europa är risken för rabies mycket liten, vilket inkluderar Spanien med Balearerna och Kanarieöarna, men med undantag för de två spanska enklaverna Melilla och Ceuta, som ju ligger i Marocko. Där uppskattas risken för rabies ligga på samma nivå som i övriga Marocko. Totalt har ca 150 av världens 200 länder rabiessmitta och uttrycket ”rabiesfria länder” finns inte längre. Vilda djur känner inte till landsgränser skapade av människan så om det t ex bekräftas rabies bland rävar i Tyskland nära den danska gränsen är det troligt att även danska rävar kan vara drabbade av rabies. I Sverige uppskattas det att det finns rabiessmitta bland fladdermöss, liksom i Norge, där det även finns dokumenterade fall av rabiessmitta hos polarrävar på Svalbard. De flesta fall av rabies i Europa finns i Ryssland samt i andra Östeuropeiska länder som Rumänien, Bulgarien, Ukraina, Turkiet, Vitryssland, Moldavien, Ungern och Polen. Att smittan sprids till människor ytterst ovanligt även i dessa länder och de få gånger som det skett så har smittkällan varit hund. Smitta från fladdermus till människa har endast påträffats vid fyra tillfällen i Europa, varav ett av dem var i Finland. 

Många tänker inte på att en liten söt valp som leker också kan överföra rabies samt andra sjukdomar till människor.

Viktigt att förebygga

Det allra viktigaste som man själv kan göra är att undvika att utsätta sig för risker. Oavsett hur söt en liten hundvalp som springer runt på hotellområdet är så ska man undvika att klappa den, eller på annat sätt uppmuntra till kontakt. Ta i stället kontakt med personalen, oavsett om det är ett hotell, restaurang eller något annat ställe, och be dem om att få bort hunden från området. Det samma gäller naturligtvis katter, som ofta kan ses stryka kring borden. Förutom rabies kan gatudjur överföra en mängd andra sjukdomar till människor och flera kan vara allvarliga. Det finns många olika orsaker till att ta detta på allvar när man befinner sig utomlands, men även i Spanien. Befinner man sig i ett land eller i områden där det finns stora fladdermössbestånd rekommenderas det att sova under myggnät. Vampyrfladdermöss biter sovande människor och det är vanligt att man inte vaknar eller ens märker att man blivit biten. Befinner man sig i ett högriskland under en längre tid kan det rekommenderas att man vaccinerar sig mot rabies, vilket är det bästa man kan göra för att förebygga, samtidigt som man naturligtvis ska undvika eventuella smittokällor.

Dödlig utgång 

Rabies har nästan alltid dödlig utgång, när symptom uppstår och sjukdomsförloppet har börjat. Inkubationstiden, det vill säga perioden från smittotillfället till dess de första symptomen visar sig, är normalt 1-3 månader, men vid enstaka tillfällen har det gått upp till 1 år eller längre. Därför är det viktigt att direkt uppsöka läkare om man misstänker att man varit i en situation som kan medföra smittorisk, även om man är vaccinerad mot rabies. Skulle det vara tillfället fås nya doser med vaccin och man kan undvika att sjukdomen bryter ut.

En känd situation på många semesterorter, även på Costa del Sol; katter som stryker kring borden på restauranger och tigger mat. Upplysta restaurangägare tillåter ej sådant.

Liten risk i Spanien

Generellt är risken för rabies nästan icke-existerande i Spanien, så det finns ingen orsak till oro. Händelsen år 2018, som det refereras till i början av artikeln, var det första på 35 år i Spanien och personen blev som nämnt smittad i Marocko. Dock skadar det inte att använda sunt förnuft när det kommer till djur man inte känner, och vi ska inte heller glömma bort att multinationella Costa del Sol har nästan lika många hundar och katter importerade från hela världen som vi har människor. Många tar med sig sina husdjur från hemlandet när de flyttar till Solkusten, och det är inte säkert att man alltid kan lita på att ägarna sörjt för att de uppfyller alla de krav som finns när de i bil kör över landsgränser utan gränskontroll från t ex Rumänien till Spanien. Marocko och norra Afrika är också nära, och dessvärre finns det i Spanien en del flockar hundar utan ägare, som lever i nästan vilt tillstånd. I Churriana, bara några kilometer från Torremolinos, finns t ex en skylt uppsatt som varnar fotgängare om aggressiva, lösa hundar. I just detta fall kan det tyckas att kommunen bör ta till åtgärder för att hantera problemet med de nästan vilda hundarna, som utgör stor fara för människor, både med hänsyn till attacker och smittorisken av sjukdomar.