Bautasten och megalitcirklar vid Evora samt Portugals mest autentiska by Monsaraz

Endast 13 km från Evora i riktning mot staden Guadalupe ligger några av Europas äldsta stensättningar, eller megalitcirklar (trots att de inte är cirkelformade) och dem beger vi oss nu till. Platsen heter Cromeleque dos Almendres (www.visitevora.net/en/almendres-cromlech-portugal/) och det har byggts ett litet informationscenter med plakat och ett korkhus vid infarten till området, och här framstår det tydligt att vi har att göra med någonting alldeles unikt. Här har det bott människor sedan tidiga stenåldern och de har kunnat sin sten, för megalitcirkeln Almendres är en helt unik stensättning som byggdes för 7 500 år sedan. Platsen upptäcktes först 1960 och fram till dess låg den helt obemärkt. Det är en gåta hur dessa forntida människor kunde flytta de tontunga stenarna och placera dem på ett bestämt sätt. Faktiskt, när man ser stenarnas placering ovanifrån, vilket man gör på det plakat som finns vid sidan om, kan man se att det liknar ett avtryck av en vänsterfot med tre tår. Formationen är 63 meter lång och 32 meter bred, och den utgörs av 95 stenar. Mycket underligt. Det är ett av världens äldsta och största stenåldersmonument och mycket äldre än Stonehenge i England. Detta är verkligen värt ett besök.

Vi går runt mellan dessa jättestenar och i fantasin reser vi tillbaka till den tid då denna plats hade en stor symbolisk och helig betydelse. ”Foten” är lagd så att den är i position med solens position vid vår- och höstdagjämning, och längre ned ser vi en stor bautasten, som också ligger i position med den riktningen. Vad som skett här inne mellan stenarna och deras betydelse är en gåta, men det råder en alldeles speciell energi här och det är en spännande plats att besöka.

Nu kör vi vidare till staden Valverde, bara ca 10 km bort, för att se världens största gånggrift kallad Gran Dolmen de Zambujeiro. Det menas att denna hör ihop med de tidigare nämnda megalitformationerna och att denna hade ett begravningssyfte. Kammaren är ca 5×6 m och ingången flankeras av mindre bautastenar. En gång i tiden låg det en stor platt sten ovanpå gånggriften men denna ligger nu vid sidan om, och man har byggt en ful järnkur över hela gånggriften – säkert för att skydda mot regn, men vackert är det inte. I dag är denna gånggrift en plats som new-agare och andra naturdyrkare vallfärdar till, så hit kommer folk från både när och fjärran. Man kan gå runt monumentet och titta ned i det uppifrån. Det är också det enda sättet att titta in i det, för ingången har spärrats av med plank.

Muntra och kultiverade kör vi nu österut i riktning mot Spanien, för att se Monsaraz – Portugals mest ursprungliga by, som ligger med utsikt över Alqueva-sjön, som alltså är Europas största konstgjorda sjö.

Vi parkerar nedanför byn, där det finns flera parkeringsplatser och sedan går vi in genom den östra porten. Vi är nu hungriga och det första vi gör är att leta reda på en restaurang. Restauranger finns det många av, men när vi är här i slutet av november har många vinterstängt. Dock hittar vi restaurangen Lumumba. Där är det liv och rörelse, stressade servitörer bär ut en massa fina rätter till gästerna och vi får ett bord. Snart serveras gott bröd, ost och oliver, och lugnet faller över oss. När vi berättar att vi är vegetarianer säger värden outtröttligt: omeletto! Så serveras vi god soppa, omelett med potatis och sallad, och allting är frid och fröjd. 

Sedan är vi redo att ta en närmare titt på denna mycket speciella by, som är med bland ”Portugals sju underverk”. Byn har fyra gator på längden och det samma på tvären. För att skapa en autentisk känsla har det sats upp figurer som ska föreställa medeltidsmänniskor som arbetar med sina dagliga sysslor. Det kanske låter oerhört turistiskt, men det bidrar faktiskt till att smycka bybilden.

Vi går ned längs huvudgatan till kyrkotorget, där det ligger två kyrkor mitt emot varandra, och som konkurrerar om besökarna. Den största kyrkan är ganska bar och blygsam i sin interiör, utan allt det guld som vi såg i Evora, och det visar att detta var en liten fattig by på Medeltiden.

På torget ligger även ett fresko-museum med en freskomålning från 1400-talet, som upptäcktes av ren tillfällighet när rådhuset byggdes om 1958. Det är en mycket välbevarad fresko, som visar Jesus med änglar överst och nedanför den onda domaren med ett janusansikte. Bredvid står den rika mannen som mutar domaren och lockar honom med pengar. En mycket fin liten bild av medeltidens dramer. Biljetten (1 euro) gäller också som inträde till det lilla inkvisitionsmuseet längre ned på gatan.

Inkvisitionsmuseet har byggts för judiska pengar och det ska påminna om den fredliga samexistensen som rådde mellan judar, muslimer och kristna fram till slutet av 1400-talet, då både judar och muslimer drevs ut ur både Spanien och Portugal. Här finns en fin liten film på 8 minuter (endast på portugisiska dock) som visar Monsaraz från ovan samt från alla vinklar.

I slutet av gatan ligger den mycket mäktiga borgen, som byggdes på 1300-talet. I mitten av denna borg har det byggts en tjurfäktningsarena, vilket är lite förvånande, och det visar sig att den invigdes på 1800-talet, när man uppenbarligen hade behov av den sortens underhållning. Uppifrån borgens murar har man en enastående utsikt över landskapet åt alla håll. I dag används borgen som samlingsplats när det är fest i byn.

Monsaraz ska upplevas. Detta är en helt unik, liten oförstörd tidsficka.

Vi ska övernatta i Monsaraz, eller rättare sagt, nedanför byn, bara 1,3 km fågelvägen, på ett fint lantligt hotell som heter Horta da Coutada (https://hortadacoutada.pt/ ). Här är rummen fina och vårt rum har utsikt mot en fin trädgård med pool. Vi betalar 75 euro för ett dubbelrum och då ingår en mycket bra frukost.

Från trädgården kan vi se ytterligare en megalitcirkel så, så snart vi är installerade beger vi oss ut för att se närmare på den. Det är bara 500 m till cirkeln, så det tar inte lång tid att gå dit. Ännu en gång beundrar vi en sådan här stensättning och tänker på de människor som gjort den.

Som tur är för oss, serveras det te och kakor på hotellet om eftermiddagen samt smörgåsar om kvällen. Det passar nämligen oss bra, för vi är så trötta att vi inte orkar med ytterligare ett restaurangbesök, så vi nöjer oss med smörgåsar vid 21-tiden.

Bara ca 10 km från Monsaraz ligger Centro Náutico de Monsaraz (eller Alqueva). Här går det att hyra båt och segla på sjön. Det finns också en restaurang och så sägs det att detta är en av de bästa platserna i Europa för att titta på stjärnor, för här är ljusföroreningen mycket liten. Dessvärre är det molnigt när vi är här, så vi lyckas inte se några stjärnor.