Svensk Nerjabo driver pionjärprojekt i de Peruanska Anderna

I den lilla bergsbyn Matahuasi, som ligger på 3500 meters höjd i de Peruanska Anderna, pågår sedan ett par år tillbaka ett svenskt-peruanskt samarbete. Här på de svindlande höjderna så är intresset för skola, inlärning och utveckling väldigt starkt. Projektet handlar om att öka läsförståelsen, då bristen på läsförståelse ses som ett nationellt problem i Peru. De flesta barnen lär sig att läsa i skolan, men de saknar sedan förståelsen för vad de har läst. I Peru så räknar man med att så mycket som upp till 90 % av barnen saknar tillfredställande läsförståelse efter genomgången skolgång,

Jag träffar Larry Reborn Forsgren, som normalt sett bor i Nerja med sin peruanska hustru Jessica, de är nyss hemkomna från en av sina många resor till Peru. Han har gjort en uppföljning av projektet som drivs där tillsammans med en skolpsykolog. Projektet heter habilitas, som betyder ”att göra sig kapabel”. Främsta målet är att åstadkomma bättre framtidsmöjlighet för barn och ungdomar i Peru och deras grannländer.

Vad är det som saknas i den peruanska utbildningen?
Framförallt så handlar det om läsförståelsen, de kan läsa, men saknar förståelsen av vad det är som de har läst. Hur kan man lära sig något om man inte förstår vad det betyder? Det leder bara till ett rabblande av ord som för eleverna saknar betydelse. Det är här som problemen med den så kallade ”skoltröttheten” och ”lata” elever kommer in. Att förstå det man läser är en grundförutsättning i ett modernt och demokratiskt samhälle. Och naturligtvis på ett rent personligt och individuellt plan, att förstå och kunna tillgodogöra sig skriven information.

Hur startade detta projekt?
Jag har arbetat med denna metod i cirka trettio år, och började i Sverige. På den tiden så kunde man inte starta privatskolar i Sverige, utan vi arbetade i Stockholm med läxhjälp. Det vill säga eleverna kom till oss efter skoldagen och så gick vi tillsammans igenom vad de hade lärt sig under dagen, och vad det var som de inte förstod. När det blev tillåtet att öppna privatskolor i Sverige så öppnades Studema Skolan i Stockholm.
För några år sedan så reste jag till Peru (2006) där jag träffade kärleken, min fru Jessica. Hon kommer från Lima, och det var där som jag såg problemet med bristen på läsförståelsen. Det var även i Lima som de första försöken gjordes att få igång en verksamhet. Men då budgeten var låg, så krävdes det att lärarna själva på sin fritid, skulle ställa upp gratis, och detta intresse fanns inte i Lima.

Genom Jessica och hennes släktingar kom Larry sedan i kontakt med skolpsykologen Carlos Merino, och genom honom skolorna i den lilla bergsbyn Matahuasi. Här fick de det gensvar som de sökt. Efter att ha varit runt och hållit föredrag på de fem lokala skolorna så var det trettio lärare som var intresserade. Av dessa trettio så valdes tio stycken ut, och de fick genomgå en intensivkurs. Det var en enormt positiv upplevelse, då dessa lärare på sin semester arbetade tio timmar om dagen under tre veckors tid utan lön, vilket visar på en enorm vilja och ett starkt intresse till att utvecklas. Under kursen fick lärarna själva arbeta med sin egen läsförståelse. Sedan fick de även tillgång till ungefär trettio stycken verktyg eller hjälpmedel för att sedan kunna införliva denna metod i sina klassrum.

Hur ser framtiden ut?
Jag kommer som sagt var just hem från Peru, och vi har jobbat med uppföljningen av de första utbildade lärarna, och det har varit varierande resultat. Det hela hänger ihop med att de har få resurser. Även om de har stöd ifrån borgmästaren i byn, så är det svårt när det peruanska utbildningsministeriet skickar ut inspektörer. Att då våga stå på sig och hävda att denna metod faktiskt fungerar är inte det allra lättaste. Även om denna metod inte på något sätt är ny, då den finns på ca 500 ställen runt om i världen, så är den ny i Peru, och det tar tid att integrera en ny metod. Nästa steg blir att utbilda fem lärare till, och vidare uppföljning av detta. Man kan se detta som ett pilotprojekt i Peru, eftersom vi försöker arbeta med en större samhällssyn, för att uppnå långsiktiga resultat. Det är tyvärr inte förrän man kan uppvisa resultat som det går att entusiasmera andra om att detta verkligen fungerar. Hela projektet har en väldigt låg budget, speciellt så här i kristider är det svårt att få sponsorer att intressera sig, det finns dock några svenska företag som stöttar, och vi är väldigt tacksamma för deras stöd. Målsättningen är dock att verksamheten inom några år skall kunna vara tillräckligt livskraftig för att vara självförsörjande. Om du vill veta mer om projektet och denna studiemetod så kolla in hemsidan, www.habilitas.org