Den svenska paviljongen i Berga

På en bred esplanad i utkanterna av Berga står ett svenskt vakttorn byggt i trä, med spiralformade trappor på insidan, högst upp finns en inglasad plattform med utsikt år alla håll. Ovanför ingången hänger Tre Kronor. Mitt emot ligger en stor byggnad, även den i trä, med texten ”Pavelló de Suecia” ovanför entrén.
Det underliga är att dessa två svenska byggnader inte ligger i Berga i Sverige, utan i Berga i Katalonien, omkring 100 kilometer norr om Barcelona!

Så hur kommer det sig då att dessa byggnader ligger i denna lilla spanska stad?
Jag ställer frågan till Pep Graus, som är ansvarig på Berga Park Hotel som ligger alldeles intill vakttornet. Han är mycket trevlig och berättar om deras historia:
Efter Världsutställningen i Barcelona 1929, fick staden paviljongen som en gåva från Sverige. Då Barcelona inte visste vad de skulle göra med byggnaden bjöd de in alla städer i Katalonien till att ge förslag på det bästa kulturella eller utbildningsmässiga användandet av paviljongen. Det blev den lilla staden Berga som vann tävlingen med bidraget att den skulle användas som en flickskola – någonting som var ovanligt i Spanien på den tiden. Paviljongen monterades ned, transporterades från Sverige och återuppbyggdes i Berga 1932. Ett år senare öppnade skolan och antalet ansökningar från flickor från olika delar i Katalonien var stort, så stort att Berga byggde ett annex vid sidan om för sovsalar och paviljongen användes till klassrum.
Skolan blomstrade… fram till och med inbördesskriget då general Franco belägrade platsen och stängde den. Annexet blev soldatbaracker och soldaterna blev tillsagda att använda paviljongen för deras mulor och hästar (ofattbart, eller hur!), vilket ledde till att väggar och tak snart ruttnade. Soldaterna blev beordrade att finna en ny plats till djuren, demontera paviljongen och bränna den, vilket de gjorde och de använde virket från de övre väggarna till att värma upp barackerna.

Efter Francos död infördes som känt demokrati. Berga återfick platsen och gjorde om barackerna till hotell och en hotellskola. På platsen där paviljongen stått såg man nu endast mark svartnad av eld.
Åren gick, men så en dag 1992 reste en delegation från Berga kommun – tillsammans med några äldre damer, som hade varit elever i skolan – till Högsby i Sverige för att berätta den tråkiga historien om deras älskade paviljong. I Sverige hittades ritningarna för paviljongen hos ett arkitektföretag och efter diskussioner togs beslutet att Sverige skulle skicka byggmaterial till en ersättningspaviljong till Berga.
När den stora transporten kom var delegationen redan på plats i Berga och tillsammans med experter återuppbyggdes en replika av paviljongen på dess ursprungliga plats.

Idag är byggnaden, där den svenska flaggan vajar i vinden vid viktiga tillfällen, mycket attraktiv som konferenscenter och konserthall.
Men det var inte enbart material till paviljongen som skickades från Sverige. I transporten till Berga fanns även en överraskning – ett vakttorn varifrån man lätt kan upptäcka skogsbränder.
Detta kan du själv besöka, gå upp för spiraltrapporna och beundra en vacker utsikt över de gröna och gula jordbruksmarkerna och bergen i fjärran.
Berga Park Hotel (sovsalarna/barackerna/hotellskolan) är idag mycket fint ombyggt och Pep Graus ansvarar för nycklarna till vakttornet.

När jag besökte platsen fick jag, samma morgon som jag skulle resa därifrån, följa med honom in och se en tio minuter lång film om historien – som även hade ett avsnitt om delegationens resa till Greta Garbo museet. Filmen är på spanska, men om du bara förstår lite av språket kommer du att förstå den. Den visuella historien är så enkel att följa med i, så språket har inte så stor betydelse.
Jag hade planerat att enbart övernatta i Berga när jag hade vägarna förbi, men det kom att bli en av de mest intressanta höjdpunkterna under min resa. Om du någon gång befinner dig i trakterna kring Berga, ta in på hotellet och fråga om Pep vill visa dig tornet och filmen. Jag är säker på att han kommer vara lika trevlig mot dig som han var mot mig – och jag är inte ens svensk; jag är från Skottland!