Kära läsare april 2013

När jag tittar på TV-nyheterna kan jag inte låta bli att tänka: Tänk om någon utomjording där ute i universum kan fånga upp våra TV-signaler från jorden – vad skulle denne då tänka när han ser allt elände som vi människor har en förmåga att skapa av alla de möjligheter som vi har fått? Vi nöjer oss nu med att titta på den europeiska skuldkrisen – som visat sig vara långt ifrån över. Jag tycker att det verkar som om vi just nu befinner oss i en av de situationer vari människor tror att man har koll på problemet och att saker och ting tas om hand, men det tror jag helt enkelt inte på.
Så som jag ser det råder det förändringsångest inom EU. Det verkar som om ingen törs göra det som måste göras för att radikala förändringar ska kunna äga rum. Nyligen läste jag om ett förslag till en lösning, vilken fyllde mig med optimism. Det handlade om en ny form av Marshallhjälp. Effekten av den ursprungliga Marshallhjälpen var som bekant fantastisk – att tyskarna lyckades resa Västtyskland på nytt efter ca 15 år, från ett sönderbombat land till ett modernt och välfungerande samhälle. Själva kallade tyskarna det för Wirtshaftswunder och miraklet bestod av just det att alla förmådde bidra med en enorm kraftprestation. Marshallhjälpen, i kombination med tyskarnas sparsamhet, investeringslust, personliga umbäranden och flit.
Nu 2013 är det inte ett samhälle i ruiner som ska förvandlas till nya byggnader. Europas arbetsstyrka står till förfogande och den är välutbildad, och råder inte Europas befolkning själva över tillräckligt med kapital så att vi enkelt skulle kunna skapa en modern Marshallhjälp? Som i fallet med Tyskland krävs det att vi alla inser att det krävs stora förändringar, speciellt på arbetsmarknaden, där korta arbetsveckor, långa semestrar och övertidsersättning må lämna plats till en stor insats – också från människor som har inkomst i form av bidrag, vilka skulle kunna utföra arbeten i samhället, i t ex offentliga byggnader som bara står och förfaller.
Och så har vi bankerna, som jag efterhand är så trött på att höra gnäll ifrån. Istället för att lägga pengar på grekiska statsobligationer kunde de ju hjälpa till med medel till den nya Marshallhjälpen genom att låna ut startkapital till företag och kanske även investera i ”Marshallobligationer”, som skulle finansiera nya företag, samt redan befintliga företag, som skulle bygga ut deras produktionsapparat. Även privatpersoner skulle uppmuntras till att investera i obligationen med t ex skattelättnader. Ja, ja, jag vet gott och väl att det är jämförbart med en svordom, men tänk tanken i alla fall. Det kräver naturligtvis att några modiga politiker och fackliga organisation, och några medborgare lämnar sina ångesttyngda tillgångar till förändringar.
Ja, jag hoppas att det är ett sådant skifte som vi arbetar oss fram emot.

Bästa hälsningar

Helle Espensen