Har korthuset rasat?

Visst är väl alla oskyldiga tills motsatsen har bevisats, men saken är klar. Det råder nämligen inga tvivel om att Juan Carlos näst intill tvingats fly landet. Korthuset bakom honom har rasat – helt oförståeligt och i onödan.

Det har länge funnits tvivel kring Juan Carlos – men av helt annan art. Dessa tvivel handlade om hans förmåga och intentioner när han som mycket ung, efter Francos död, utnämndes till kung av Spanien. De sista tvivlen kring detta lades dock på hyllan den 23 februari 1981 – ett datum som alla spanjorer som levde på den tiden kommer ihåg. För medan Guardia Civil-tjänstemän belägrade det spanska parlamentet och delar av militären satt kurs mot Madrid i ett försök att genomföra en statskupp, drog kungen på sig sin militäruniform och gick ut i nationell tv. Budskapet till befolkningen var tydligt: Håll er lugna och tro på demokratin. Därefter vände militären om och dagen därpå drog sig tjänstemännen bort från parlamentet. Juan Carlos hade på egen hand avvärjt den mest kritiska situationen sedan demokratins återinförande i landet. Han förde sig som en ”riktig” kung, som folkets man och som en man kunde lita på. Han hade spelat sina kort rätt, trots att han vuxit upp i ett bräckligt korthus.

Juan Carlos föddes nämligen i exil – 1938 i det charmiga Rom. Början av Juan Carlos liv var dock allt annat än charmig. Hans pappa, Alfonso XIII, hade sju år tidigare valt att lämna det orosdrabbade Spanien. Enligt avtal med Franco skickades Juan Carlos till Spanien, bara 10 år gammal, för att gå i skola här. Senare genomgick han en militärutbildning och studerade filosofi, politik och ekonomi. Franco såg gärna Spanien som en framtida monarki och pekade därför ut Juan Carlos till prins, året var 1969. Fem år senare, när Francos hälsa sviktade allvarligt, blev Juan Carlos statschef och året därpå utnämndes han till kung av Spanien. Det kom inte att gå många veckor innan den unga och obemärkta Juan Carlos överraskade folket för första gången. Tvärtemot förväntningarna bröt han med den auktoritära staten, som han svurit lojalitet mot, och gjorde sig själv till den drivande kraften i omstruktureringen av Spanien till en modern demokrati. Det första fria valet kom att hållas redan 1977 och året därpå kom författningen, som gjorde Spanien till en konstitutionell monarki. Juan Carlos roll och insats för ett nytt och modernt Spanien gav honom dock en auktoritet långt över författningens ordalydelse. Men det var en auktoritet som alla var bekväma med.

Med sin humor, närhet och värme fick han inte bara plats i spanjorernas hjärtan. Han fick även en plats på den internationella scenen, där han i flera årtionden representerade Spanien för att främja handelsavtal i till och med de mest fjärran världsdelarna. Ingen tvivlar på att han gjorde det bra – kanske till och med lite för bra! Juan Carlos kunde nämligen föra sig och öppna dörrar. Även dörrar som ledde till pengar, makt och vackra kvinnor. Det är nu som den tyska affärskvinnan, Corinna Larsen, kommer in i bilden. Från sitt första äktenskap bär hon titeln som prinsessa och från någon gång i slutet av 00-talet blev hon Juans Carlos lilla prinsessa. De blev – inte bokstavligt talat – tagna tillsammans med byxorna nere under en resa 2012. Detta var inte någonting som någon blev förargad över – inte heller den spanska drottningen Sofia, med vem Juan Carlos alltid haft ett fredligt förhållande med och vem han alltid uppfyllde alltid sina officiella plikter tillsammans med, trots allt. Däremot var det resans ”tema” som fyllde dagstidningarnas löpsedlar. Juan Carlos och Corinnas resa var nämligen en jaktresa till Afrika, där de inte tvekade inför att att skjuta skyddade elefanter. Från och med den dagen började det gå utför för den annars så älskade kungen.

Det går inte att säga vem som har gjort vad och varför. Fakta är bara att den olagliga jakten utvecklades till olaglig pengatvätt av olagliga mutor som Juan Carlos mottagit för att skapa kontakt mellan spanska entreprenörer och regeringar i Mellanöstern i samband med outsourcing av höghastighetståg i sistnämnda länder. Det handlar inte om en bukett blommor och en ask choklad som exkungen mottagit som mellanhand. Det handlar i stället om 65 miljoner euro, som han på ett alldeles utmärkt sätt kanaliserat förbi skatteverket via ett hav av bolag, fastighetsköp och bankkonton i flera olika skatteparadis. Juan Carlos och Corinna har naturligtvis gjort sitt bästa för att dölja oärligheterna – men det har de inte gjort bra nog. Skatteverket har nystat upp det mesta och telefonavlyssningar lämnar inga utrymmen för tvivel. 

Alla frågar sig nu varför Juan Carlos gett sig in på det kriminella spåret. Som medlem av kungahuset har han aldrig saknat någonting och genom de tidigare nämnda handlingarna vann han folkets respekt. Men nu har han förlorat allt. Korthuset har rasat. Och han lämnar sin son med ett jättearbete med att bygga upp allt igen, och detta i en tid då monarkier och kungariken redan möts av allt större skepsis.