Resan går till… Kanarieöarna

…som bjuder på just den semesterupplevelse som man önskar; oavsett om man är ute efter fest och fart, en lugn familjesemester eller naturupplevelser och kultur. Det finns alltid en kanarisk ö som passar ditt humör.

Ögruppen består av sju större öar, som ligger ca 1 150 km från det spanska fastlandet och 115 km från den marockanska kusten. Kanarieöarna är indelade i två provinser: Las Palmas de Gran Canaria, som består av Gran Canaria, Fuerteventura och Lanzarote samt provinsen Santa Cruz de Tenerife, med öarna El Hierro, La Gomera, La Palma och Teneriffa. Ögruppen är vulkanisk och geologerna uppskattar att öarna uppstod för omkring 40 miljoner år sedan, troligtvis efter utbrott i undervattensvulkaner. De yngsta öarna tros vara Lanzarote och Fuerteventura. Det går både regelbunden flyg- och färjetrafik mellan öarna det är därför lätt att kombinera avkoppling på en ö med aktiv semester på en annan. Här ger vi dig ett smakprov på vad som finns att uppleva.

Gran Canaria

Den nästan cirkelrunda ön Gran Canaria är 1 533 km2 stor. Ön har ca 870 000 invånare, varav många arbetar inom turistindustrin. Turismen utgör 75 procent av öns BNP och turistmyndigheterna satsar stora resurser på att göra ön än mer attraktiv för besökare genom att differentiera turismen. Medan man förr har satsat på gammeldags charterturism satsar man i dag på att nå målgrupper som i högre grad värderar golf- eller naturupplevelser. För även om Gran Canaria mest är känt för sina områden med stränder, stora hotell, shoppingcenter och många barer, finns här också lugna byar och städer, frodig natur och inte minst ett vackert och mäktigt bergsområde.

Den norra kusten och bergen

Den norra kusten, med frodig och grön vegetation, är en fantastisk naturupplevelse. Här finns nästan alla Gran Canarias bananodlingar och bananernas ”huvudstad” är Arucas, som är en liten, traditionell by med vita hus och en stor gotisk katedral, ca 30 minuters bilväg sydväst om Las Palmas. Här börjar stigningen upp över bergen mot öns inland. Det finns mycket att se. Längs vägen kan man bland annat uppleva grottor, där kanarierna fortfarande bor, och som man kan få lov att besöka. Det är fantastiskt att se hur invånarna har utnyttjar dessa naturliga bostäder. Staden Teror är mest känd för sin kyrka, där öns skyddshelgon, Pino-madonnan, som enligt sägnen uppenbarade sig i skogen i närheten, befinner sig. Hit vallfärdar många av öns invånare minst en gång om året, och genom åren har välbärgade kanarier skänkt gåvor i form av guld, silver och smycken som tack till jungfrun. Men då det flera gånger varit inbrott i kyrkan har många av dessa klenoder dessvärre stulits.

Tejeda, med nästan 2 000 invånare, är en av de högst belägna städerna på Gran Canaria. Själva staden bär en mycket liten prägel av massturismen. Den ligger vackert mitt på ön, ca 1 000 m ö.h., norr om passet Cruz de Tejada, det högsta passet på ön ligger 1 490 m ö. h. Här fanns det en gång i tiden lagerskogar, men dessa höggs ned för att bygga skepp till den på den tiden expanderande spanska armadan samt till bränsle till den nygrundade sockerindustrin. Lokalbefolkningen vallfärdar hit när det snöar – någonting som bara sker ca vart tredje år. Om inte snön lockar hit svenskar så kan mandelblomningen, tidigt om våren, kanske göra det. Under just tidig vår spricker alla mandelträd ut med vita och ljusrosa blommor, som har en fantastisk doft. Mandlarna har också lagt grunden för en stor produktion av kakor och konditorivaror; mandelkakor, glass, brända mandlar och många fler produkter är kända lång utanför öns gränser.

Las Palmas

Öns huvudstad, Las Palmas, är Spaniens sjunde största stad. Denna stad grundades 1478 och fick från början stor betydelse som mellanstation för den transatlantiska sjöfarten. Redan Columbus stannade till här och lastade sina skepp med proviant, när han 1492 seglade ut för att sjövägen hitta Indien. Medan staden förr var känd för att vara något av en nedsliten hamnstad, har den på senare tid genomgått en omfattande modernisering. I utkanten byggdes det under flera år några grå och trista hus, utan varken bygglov eller planer. Stadens ledning gav därför dem som bodde där ett ultimatum – att måla och ställa i ordning husen, eller så skulle de rivas. Resultatet har blivit en färgglad och exotisk stadsdel som speglar öarnas koppling till Sydamerika.

Stranden, som helt klart är stadens huvudattraktion, ligger vid den norra stadsdelen Santa Catalina. Här ligger också de flesta hotell, restauranger och barer. Stadens gamla centrum, i stadsdelen Vegueta och Triana, ligger lite längre söderut. När solen gått ned och folk tar sig hem från stranden, vaknar det andra Las Palmas upp. Las Palmas är fortfarande kanariernas egen stad med små tapasbarer och restauranger, som öppnar först sent om kvällen, och diskoteken, som slår upp dörrarna långt efter att de flesta skandinaver gått i säng. Årets höjdpunkt är karnevalen som firas varje år i februari. Detta är den största karnevalen i Europa, och många vågar dessutom hävda att efter Río de Janeiro, så finns det inte en enda karneval som kan konkurrera med den som hålls här.

Lanzarote, den svartvita ön

Lanzarote ligger nordost i ögruppen, ca 45 minuters båtresa från Fuerteventuras nordliga spets. Ön är 785 km2 stor och ligger bara 125 kilometer från Afrika. Den har fått sitt namn efter den italienska sjöfararen Lancelotto Malocello, som kom dit år 1312. Tideräkningen på Lanzarote räknas dock före och efter den 1 september 1730. Då började nämligen ett våldsamt vulkanutbrott och under sex års tid vällde lavan ut, som formade ön som vi känner den i dag – det mesta av den öde, men ändå vacker. Den vulkaniska aktiviteten under århundradena har gett Lanzarote en plats på Unescos lista över oersättliga kulturarv. År 1968 förklarades området som nationalpark och i dag är parken Timanfaya (Parque Nacional Timanfaya) Lanzarotes största attraktion.

Lokalbefolkningens favorit

Medan vulkanlandskapet regerar på öns sydliga del är de nordliga trakterna mycket grönare. Även om det inte direkt är frodigt så känns det som en oas jämfört med månlandskapet i söder. Byarna är också mer rustika och här hittas stränder, som öborna själva besöker. Det blåser ofta kraftigt här, och för att skärma av för vinden har det byggts små grytor av stenar på stranden. Naturligtvis lockar dessa blåsiga stränder även stora grupper surfare.

De flesta av öns drygt 163 000 invånare bor på öns södra del, där också de flesta hotellområden ligger. Städer och strandområden som Playa Blanca, Puerto del Carmen, Costa Teguise och Matagorda har länge varit populära semesterorter, och som i övriga Spanien fortsätter expansionen.

Lanzarote är en liten ö och hyr man bil för några dagar hinner man med att se det mesta utan att stressa. Följer man vägen längs kusten norrut kommer man till den praktfulla kakstusbyn Guatiza. Kaktusodling är mycket utbrett och det lokala kaktusfikonet är känt i hela Spanien. Fortsätter man mot norr kommer man till berget Mirador del Río och från toppen där har man en fantastisk utsikt över den lilla ön La Graciosa och havet. Resan över till ön tar bara 30 minuter med båt. Känner man för en cykelsemester är detta absolut rätt plats (cyklar finns att hyra). Ön är inte större än att man gott och väl kan cykla från ena sidan till den andra. Turismen är så att säga icke-existerande och i byarna hittar man som regel två till tre pensionat samt några restauranger. Stränderna på den norra delen måste upplevas.

En av de finaste byarna på Lanzarote är Haría, som ligger ca 15 km norr om Arrecife, som är ett perfekt stopp för lunch. Det finns många bra restauranger runt Plaza León y Castillo. Teguise, som var öns huvudstad fram till 1852 är också värd ett besök. Här är det stor marknad varje söndag, och hit kommer då både lokalbefolkning och många besökare.

Det går inte att prata om Lanzarote utan att nämna öns konstnärliga son César Manrique. Redan som student vid Teneriffas universitet var han intresserad av hur man på bästa sätt kunde bevara hans födelseö. Efter att ha slutfört sina studier reste han till USA, där han stannade till 1964. När han återvände till Lanzarote engagerade han sig i att väcka befolkningens intresse i att bevara byggtraditionen med låga, vitmålade hus samt att undvika oestetiska lösningar. Han lyckades även övertyga myndigheterna om att det var klokt att förbjuda skrikiga reklamskyltar längs vägarna liksom höga byggnader. Manrique var motståndare till att byggandet av moderna vägnät på ön och den allt mer växande bilparken. Han menade att det skulle förstöra mycket av det unika på Lanzarote. Hans första projekt på ön var att utvidgningen av den naturliga, underjordiska grottan, Jameos del Agua, som med det naturliga auditoriet fortfarande i dag imponerar besökare. Han lade mycket vikt vid att byggnader skulle ligga i harmoni med naturen samt att det skulle användas enkla material. Hans önskan om att bo omgiven av vulkanisk lava uppfylldes genom konstruktionen av hans egna hem i byn Taro de Tahiche. Huset är unikt med flera mindre underjordiska grottor. Han ville lyfta fram skönheten i den lokala byggtraditionen samtidigt som han utnyttjade naturens egna tillgångar. Huset, som även inrymmer originalverk av Miró och Picasso, är i dag ett museum, och stiftelsen La Fundación César Manrique fortsätter hans arbete med att bevara Lanzarotes unika arkitektur. César Manrique dog år 1992, 73 år gammal. Ironiskt nog dog han i en bilolycka utanför stiftelsen, som han själv grundade.

Fuerteventura

Fuerteventura, med nästan 125 000 invånare, är en lugn ö, mer känd för sina långa, vita sandstränder samt torra och soliga klimat än för högt tempo och nattliv. Turismen här på ön är relativt ny och därför mycket mindre än på de andra öarna. Totalt har Fuerteventura 75 km sandstränder och ca 50 km av dessa är vita medan 25 km består av lava. Det sägs att antalet getter är större än antalet människor, och när man kör runt på ön förstår man detta påstående. Getmjölken utgör basen för öns största exportprodukt – Majorero-osten, som även säljs på de andra kanariska öarna och exporteras till flera europeiska länder. Det finns två sorter av denna hårdost: Majorero Blanco (vit) och Majorero Rojo (röd).

Fuerteventura har gynnsamma förhållanden för surfing och både Jandia i söder och Corallejo i norr är populära resmål för surfare från hela världen. De kilometerlånga stränderna och de ljumma vindarna bidrar till att göra förhållandena näst intill perfekta för denna sport. Fiskebyn Corralejo ligger på den nordligaste delen och har bevarat lite av den lokala charmen. Mitt i byn finns det tre små lavastränder, men ett bra alternativ är de majestätiska och oändliga sanddynerna i nationalparken Las Dunas. Byn Corralejo bjuder på små restauranger med lokala delikatesser, som huvudsakligen består av fisk och skaldjur.

Byn Jandia ligger på den södra delen och även här hittas fantastiska sandstränder. En liten bit därifrån ligger fiskebyn Morro Jable. Vill man gå så tar en promenad längs den bilfria strandpromenaden ca 15 minuter. Även här är det nyfångad fisk och skaldjur som står på menyerna och majoriteten av restaurangerna bjuder på hög kvalitet och låga priser.

Kanarieöarna har sina egna mattraditioner, som man håller liv i. En specialitet är papas arrugadas con mojo, oskalad småpotatis kokt i mycket saltat vatten, serverat med mojo-sås. Mojo-såsen görs på olivolja, vinäger, vatten, vitlök, spiskummin och chili, och den kan vara antingen röd eller grön. Vitlök används även i stor skala till gambas al ajillo (räkor stekta i olja med vitlök), som man också bör tillfredsställa smaklökarna med när man besöker öarna utanför Afrikas kust.

Papas arrugadas con mojo