Varifrån kommer namnet Spanien?

Ursprunget till namnet España och därmed vårt namn Spanien är minst sagt oklart. Bergsgrävlingarnas land, landet mot norr, metallens land, ormarnas land och en omskrivning av iberernas Hispalis samt baskernas ezpain, är några av de teorier som försöker ge en förklaring till varifrån namnet kommer.

Romarnas Hispania

Det första steget bakåt i historien för att hitta en eventuell förklaring är ganska lätt att ta. Det var nämligen romarna som regerade halvön åren mellan ca 200 f.Kr. – 476 e.Kr., och de kallade iberiska halvön för Hispania, den latinska urspunet till España.

Både den romerska poeten Gaius Valerius Catullus (84 f.Kr. – 54 f.Kr.) och historikern Plinius den äldre (23 e.Kr. – 79 e.Kr.) kallade hela halvön för Hispania. De förknippade betydelsen med kaniner och sa att Hispania heter så för att det är en plats med många kaniner.

Romarna kallade även halvön för Hesperia Ultima, ”det västligaste landet”, eftersom namnet Hesperia i sin enkelhet redan användes av grekerna som benämning på Italien, men det är en annan historia.

På romerska mynt med kejsaren Hadrian, som kom från Spanien, närmare bestämt Italica vid Sevilla, har han avbildats med halvön och just kaniner.

På romerska mynt med kejsaren Hadrian, som kom från Spanien, närmare bestämt Italica vid Sevilla, har han avbildats med halvön och just kaniner.

Så långt är det bra, men varifrån fick romarna namnet Hispania, som på latin inte har någonting med kaniner att göra?

I-span-ya, mot norr

Innan romarna var det fenicierna. De kom till halvön redan ca 700 år f.Kr., från den östra delen av Medelhavet. Flera historiker menar att fenicierna kallade landet för ī shāpān, vilket uttalas I-span-ya, och att ursprunget till namnet Hispania därför går att hitta där. Man har dock ännu inte kunnat bevisa om fenicierna använde det som namn för hela halvön, och inte heller vad det egentligen betyder. Filologiska studier pekar på flera teorier.

En av teorierna är att I-span-ya skulle betyda ”landet mot norr”, för när fenicierna upptäckte halvön gjorde de det från den afrikanska sidan av Medelhavet. Span betyder ”norr” på feniciska, ett språk som dock är utdött för länge sedan, men ordet sphan känns igen från de besläktade språken hebreiska och armeniska.

Medan fenicierna tyckte att halvön befolkades av bergsgrävlingar, för romarna av kaniner, var de gamla grekerna övertygade om att det fanns många ormar här.

En annan, senare teori, är att span kommer från ”att slå”, och att Hispania betyder ”landet där man slår metaller”. Bakom denna teori står Jesús Luis Cunchillos och José Ángel Zamora från CSIC (El Consejo Superior de Investigaciones Cientificas (högsta råd för vetenskaplig undersökning)). De är experter på semitisk filologi och har kommit fram till att namnet refererar till de guldgruvor som på den tiden fanns på halvön.

En tredje tolkning lyder att I-span-ya betyder bergsgrävling. Och förklaringen skulle vara att man förväxlade grävlingar med kaniner, och att det med tiden blev den allmänna förståelsen av uttrycket. Det var i alla fall så romarna tog det till sig.

Ormar för grekerna

Medan fenicierna tyckte att halvön befolkades av bergsgrävlingar, för romarna av kaniner, var de gamla grekerna, som kom hit strax efter fenicierna och anlade kolonier längs kusterna, övertygade om att det fanns många ormar här. De kallade halvön Ophioússa, vilket betyder ”ormarnas land”.

Senare ändrade grekerna namnet till Iberia, eftersom de hade hört att den ursprungliga befolkningen, ibererna, kallade landet för Iber.

Iberernas Hispalis

Från en än mer förfluten tid kommer förslaget att Hispania är en omskrivning av Hispalis, som på iberernas språk skulle betyda ”den västra staden”, vilket var det som i dag är Sevilla.

När fenicierna kom hit skulle de ha gett just detta namn till hela halvön. Men denna teori håller på att försvinna, medan namnet dock fortfarande förknippas med Sevilla.

På 1800-talet kom en helt ny tolkning från två jesuitmunkar, som menade att España härstammar från det baskiska ordet espain, vilket betyder ”gräns” och ”kant” och därmed den avlägsnaste platsen, med andra ord det övriga Spanien.

Under medeltiden fanns en förklaring som angav att namnet kommer från en mytisk hjälte som hette Hispan.

España nämns för första gången i Estoria de España, skriven på 1200-talet på initiativ av

Alfonso X (även kallad Alfonso den vise). Han ger dock ingen förklaring till namnets etymologi, och så är vi tillbaka till tidigare nämnda faktaresistenta möjligheter baserade på likheter och tillfälligheter, men utan någon som helst slutgiltig förklaring på varifrån namnet Spanien kommer.