Kersti Lindström – en glad och positiv dalkulla i Fuengirola

”Man ska vara glad, tycka att livet är roligt och vara optimistisk. Motgångar ska man ta när de kommer och så ska man resa sig, och räta på ryggen igen.”

Det är få förunnat att ha en naturligt inneboende energi och glädje som smittar av sig på alla när man stiger in i ett rum. Det har Kersti. Jag har under min tid här på kusten sprungit på henne både här och där, och jag möts alltid av samma glada, varma, vänliga leende. Det måste vara någonting med hennes ursprung; född i Falun och uppväxt i Leksand, underbar natur och glad dalakultur, det har hon naturligt, och att hon alltid gjort det hon själv velat – nästan alltid, spelar nog också en roll.

Kersti tog realen i Leksand, och därefter ville hon bli journalist då hon sedan tidiga tonåren älskat att skriva revyer, uppsatser och teaterstycken. Men den gången blev det inte som hon ville. Hennes föräldrar tyckte att journalistyrket var för osäkert, så istället började hon som kartriterska på Lantmäterikontoret. Trots hennes föräldrars önskan, var det inte vad hon själv ville, och det dröjde inte länge förrän hon behövde någonting annat att göra. Hon följde ändå föräldrarnas råd och sökte ett tryggt yrke, utbildade sig vid lärarhögskolan i Falun och började arbeta som lågstadielärare. Läraryrket passade henne. Hon trivdes med de kunskapshungriga barnen, och hon fick också chans att kombinera arbetet med det hon verkligen brann för – skrivandet, i form av musikaler och teaterföreställningar på skolan. Hon fann också tid för frilansjobb på Falukuriren. Läraryrket passade även hennes skrivardrömmar i och med alla skollov. Då passade hon på att resa, och skriva reseskildringar som senare publicerades.

Hon reste mycket och lärde sig mycket. Men så, under en resa, tyckte hon att hennes guide var ointressant och tråkig och undrade om hon kunde göra det bättre själv. Ni som känner Kersti vet, att om hon bara kan, så gör hon det hon vill. Hon lyssnar inte på negativa ord från någon, och så blev det även den här gången. Under en tid kombinerade hon alla arbetena: lärare, skribent och reseledare under skolloven. Hon älskade sitt resande, men det gjorde inte mannen hon hade gift sig med under tiden på lärarhögskolan och Kersti stod inför en skilsmässa, men av det slag där parterna slutar som vänner.

Kersti fortsatte, och i sin reseledarkarriär kan hon stoltsera med att ha varit den första kvinnliga reseledaren i Bulgarien 1963, och senare också i Tunisien.

Åren gick och hon träffade en ny man. Det var kärlek vid första ögonkastet och de gifte sig och flyttade till Ronneby. Hon fortsatte att arbetade som lärare och om ni tror att hon gav upp skrivande så har ni fel, för nu skrev hon åt Blekinge Läns Tidning. Inte nog med det, hon var också ordförande för kyrkorådet och politiskt aktiv i kommunfullmäktige, samt aktiv inom föreningslivet.

Men så avled hennes man, och efter en semester i Spanien föll hon för kusten, naturen och de vita byarna. Hon beslutade sig för att flytta hit.

Idag har Kersti bott här i 11 år, först i San Pedro och nu i Fuengirola. Vänner fick hon direkt, bland annat via SWEA Málaga, Club Nordico, som hon bl.a. skriver revyer åt, och Svenska Kyrkan, där hon är kyrkovärd.

Hennes liv är mycket aktivt samtidigt som hon njuter av hemmets lugn och av den vackra utsikten från balkongen. Skrivandet har hon fortsatt med och under åren har hon skrivit kåserier som efter 10 år samlats i en bok. Hon har heller inte slutat resa och är inte rädd för att resa själv, hon bokar hotell och flyg och så ger hon sig iväg.

I mandelblommans land
av Kersti Lindström
Boken är en samling av 10 års kåserier. Den handlar om vardagslivet på kusten, köer, bevärliga kontor, läkarbesök och ingenting som fungerar. Lättsamt täcker den det mesta i spaniensvenskens liv, som ”man måste lära sig ta med en klackspark”, som Kerstin själv säger.

Den finns att köpa i Fuengirola i Casa Nordica, bokhandeln Hemingways, Svenska Kyrkan och hos de olika svenska föreningarna.

Ur boken ”I mandelblommans land”
…nu är det jul igen, och efter jul så kommer påska – och däremellan kommer farmor… Ja, alltså denna farmor kommer flygandes dan före julafton och stannar i Stockholm en vecka. Barnbarnen drar som magneter, och snö och mörker, slask och blask spelar INGEN roll. Min svenska halva bara måste få vara tillsammans med familjen på julafton. Men den spanska halvan ser förväntansfullt fram emot vindruvssmaskande och kindpuss-slaskande på spanska torg på nyårsnatten. Tänk att få ha det göttaste av allting, visst är det ”frunderbart”!

”Jag har alltid kombinerat arbeten, lärartjänst, reseledare och frilans.”